måndag, juli 28, 2014

EN SKITDAG

Moppen på huvudet och kola i hjärnan och förlamad i sinnet. Typ så. Vankar runt i ultrarapid i någon form av robotkänsla ungefär.
Med andra ord händer ingenting hos mig i dag. Jag tror aldrig att jag kommer att bli vän med min rakade skalle. Håret är ju en del av ens person och varje morgon drar jag på någon av mina små mössor för att slippa möta skallen i spegeln. Tycker själv det är lite löjligt, för en del har det ju bra mycket värre. Den här tjejen tex. Fullt frisk och så ändrades plötsligt livet på grund av en geting.

Jag kommer mig som sagt inte för med någonting idag och får dåligt samvete för att jag inte tar vara på ännu en fin, solig dag. Tycker att jag är en ynklig, patetisk figur idag. Så himla svårt är det ju inte att ta ett kliv över de hinder jag tror ligger framför mig. Så stora är de inte. Men jag försöker ändå att tycka om mig lite och ger mig den här dagen och tillåter mig att sitta och tycka synd om mig själv. Jag vill ju inte att andra ska göra det. Men i gengäld måste jag ta mig i kragen resten av veckan.  Ska snart fixa lite mat i alla fall. Hittade en Mairestad på flaska längst in i skåpet där jag har vinstället. Den måste vara kvar sedan i julas. Har lagt in den i kylen som dryck till maten. Med den som grund ska jag sedan skriva en lista så det blir lite struktur på dagarna. Finns ju hur mycket som helst som jag kan passa på att göra nu när jag har tid. Fast så är det ju lusten, men ibland måste man nog bara tvinga sig. Går det så går det.

 Jag sitter inte och fläktar med ett papper för att få svalka. Papperet är ett brev som kom på posten idag och som inte gjorde mig gladare precis. Från Försäkringskassan. Jag är tvungen att betala de 2.500 som de anser att jag fått felaktigt i aktivitetsstöd. Senast 25 augusti. Jag är tillräckligt livserfaren och har uppfostrats att göra rätt för mig, så att betala tillbaka något man fått som man inte skulle haft, är helt okej. Men i det här fallet har jag inte gjort något fel. Felet har märkliga kvinnan på AF gjort och tack och lov har jag beslutet kvar på att hon skrivit att jag var i program till 31 maj. Hur många gånger har jag inte haft glädje av att jag sparar på alla papper? 

Det hon däremot sa i telefon 17 juni..... att man inte blir utskriven förrän sjukpenningen är klar.... är ju bara muntligt. Men då skrev hon ut mig. Jag var faktiskt hundra på att de skulle förstå att jag inte tillskansat mig pengar medvetet. I två månader nu har jag inte haft varken aktivitetsstöd eller sjukpenning. Juni gick med hjälp av skatteåterbäring och krediter och denna gick ju också fast med hjälp av socialbidrag och en månad utan el, tv och telefonräkningar. Men hur kul är det med socialbidrag? Sedan tillkom peruk...3000, ettans sista hyra...3000, och nu återbetalning.... 2.500. Hur många arbetslösa, sjukskrivna har 8.500 i buffert? 

 
När man då ändå är halvvägs nere på botten både mentalt ( men det är bara idag ) och ekonomiskt, då kan jag lika gärna köra all in. Därav min önskan om en tillfällig allmosa. Kontonumret är ett extrakonto jag har, på en annan bank än min vanliga. Det finns inget kort eller något kopplat till det och i nuläget är det väl så gott som tomt. Därför anser jag det vara riskfritt. Jag hoppas det snart blir klart med sjukpengarna, så ekonomin stabileras upp åtminstone lite. Men just nu är det flera hål som behöver fyllas. Jag sänker mig i mina egna ögon med det här, men jag kan tyvärr inte komma på något annat. Låna är inget alternativ, det skulle bara få mig mer fast i press och skuldgarnet. Jag är ju redan skyldig bankkrediterna jag har.
Eftersom jag har svårt att ta emot något utan att ge något tillbaka, så har jag funderar på vad jag kan ge er här på bloggen. Jag har ju en mapp med sexnoveller som jag skrivit under de sista tio åren. En del är väldigt personliga och baserade på möten i verkligheten, men någon finns säkert som är mer allmän. Det är en ide'. 

Ringde ungdomskompisen igen idag, utan resultat. Det är alltså hon som sagt att jag ska ringa när jag mådde bra efter behandlingen sist och jag sa att då blir det framåt fredag ( fredagen som varit ). Hon är mer konservativ än jag vad gäller teknik så det vet i sjutton om hon ens har så hon kan se missade samtal. Nu kan de ju vara borta förstås. En mobil har hon i alla fall och använder den typ som jag, alltså knappt inte alls. Bredband har de inget. Jag blir lite småtjurig på det här också. Ska vi ses i år så ska vi göra det denna vecka. Så tolkade jag överenskommelsen också eftersom hon har semester nu. Jag ska se om jag har hennes mobilnummer någonstans och slänga iväg ett sms att hon kan ringa själv när hon har tid och lust. 

Inte omöjligt att hennes dotter läser mitt svammel här och då kan du ju hötte åt din mor *ler*.

Hostan är hanterbar dagtid, ett och annat anfall, men när jag lade mig igår och precis satt mig tillrätta med kuddarna bakom ryggen och boken i knät så satte den igång. Men brydde mig inte om att ringa idag. Jag har ingen feber och mår ju för övrigt bra. 

Nu närmar sig klockan sex så jag bör nog försöka få lite riktig mat i mig snart. Gått och småätit under dagen så är inte speciellt hungrig, men ska väl vara snäll mot kroppen och ge den lite näring. Och lite öl, ett glas sådär.      

söndag, juli 27, 2014

REGN, ÅSKA, FRÄMMANDE

Andra varianten av hallbakgrundsbilderna ifall ni minns.  Taget innan håret försvann.
Jaha, jag ska försöka att inte sväva ut så långt och mycket i kväll, för vill hinna bli klar till Varg Veum börjar kl.21.

Idag har jag haft främmande hela eftermiddagen. Trevliga människor att umgås med. Ena avkomman med sambo. Kul att de offrar en solig söndag på sin gamla morsa *ler*. Fast nu var ju inte hela söndagen solig. Jag råkade slänga ett öga på termometern och såg att det plötsligt var kallare ute än inne. Bara ett par grader, men jag öppnade i alla fall både balkongdörr och fönster och då såg vi att det hade regnat också. Jag har ju nedfällt överallt för att utestänga sol och värme. Lite muller hörde vi också.

När jag höll på att berätta om en episod i min barndom med åska och blixt så brakade det till riktigt, riktigt ordentligt. Vi hoppade till alla tre och trodde nästan att åskan slagit ner i närheten. Så var det nog inte för jag kollade sedan ikväll på nätet. Men jag drog ur både tv och datorsladd. Åskan drog sedan vidare och något mer regn vet jag inte om det kom. Jag tänkte faktiskt gå ut ikväll ifall det hade regnat. Bara för att det är skönt att gå i regn ibland.

I Stockholm däremot kom det tydligen regn och säkert på flera platser i landet. Bilden är från Aftonblaskans läsarbilder. Det är lustigt att det inte kan få vara balans i vädret *ler*. Är det varmt och soligt som de flesta vill ha den här årstiden, så blir det bastuhett och luften står stilla. Då önskar man kanske lite regn för att rensa luften och då blir det skyfall med översvämning och åsknedslag som följd.

Jag har fortfarande öppet överallt och trots att det fortfarande är varmt och fuktigt ute, så märks ändå en liten skillnad mot tidigare dagar. Det är lite lättare att andas.  Och på tal om andas, vilket jag som tur är inte har problem med, så gick jag här igår och funderade över min hosta. Bestämde att jag nog ska ringa onkologen i veckan och höra, för jag får idéer om att det är en infektion jag har eftersom jag även är snuvig mellan varven. Det kan vara förkylning och det kan vara lunginflammation. Får jag 38 grader i feber måste jag åka in bums har de sagt eftersom en infektion i mitt läge sprider sig snabbt i kroppen. De vita blodkropparna orkar inte på grund av cellgifterna att ta hand om det. Nu tror jag inte alls att jag har feber, det borde jag märka, men återigen det här med min nya plötsligt uppståndna rädsla. 

Fast idag tycker jag att hostan blivit bättre, så jag får se i natt när jag lägger mig. Varenda kväll när jag släckt lampan för att sova så har hostattacken kommit som ett brev på posten. Tjugo minuter så där bara hostar jag och hostar och hostar. Hur jobbigt som helst. 

Vad jag gjorde igår minns jag knappt *ler*. Jag var i alla fall inte och badade och jag hade inte datorn på och inte målade jag.  Men dagen försvann tydligen ändå. Jag ringde de tre personer jag skulle ringa efter det att Nyhetsmorgon var slut. Inte en enda svarade, vilket väl inte var så lustigt egentligen. Men broder ringde upp senare så jag kunde styra upp en aktivitet i alla fall framöver, innan nästa giftomgång. En påhälsning i nya boendet.
Sedan ringde en annan bekant och tänkte sig komma hit. Men jag kände inte för det så sa nej. Man har ju liksom rätt att välja sitt umgänge, fast jag är väl lite egoistisk egentligen för ibland passar det mig. I brist på bröd kan man kanske säga *ler*. Nej då, ingen man, utan en tjej med man. Jag har nämnt dem förr här på bloggen. 

Åt gjorde jag förstås. Potatis, senapssill och sallad. Sorterade papper gjorde jag också och satte in i respektive pärm och gick igenom räkningarna och det ekonomiska läget. Dagen gick som sagt i alla fall utan problem. Idag betalade jag mina räkningar, som turligt nog inte var så många. Ingen el, ingen tvlicens, ingen telefonräkning och inga fakturor på efterskickade varor. Fakturan på boken Zack kommer i mitten av augusti. Så socialens stöd räckte, fast det blev förstås bara 300 kvar att leva av på en månad. Ettans hyra tog jag av ICA:s kredit till, så den är nu förbrukad och måste återställas undan för undan. 
Jag har alltså inte funderat klart över om jag ska be om allmosor här på bloggen. Det är ju inte jag att göra en sådan sak. Men visst i kris, gör man väl nästan vad som helst. Men bara nästan. 

Oj oj vad klockan sprang iväg. Är jag förvånad? Nej. 

Jag ser gärna ut så här när jag är sjuttio *ler*. Det är en gammal sexsymbol Jaqueline Bisset och varför en bild på henne? Jo, för hon uttalar sig om att äldre kvinnor vill ha sex. Och visst vill de det. Kanske inte alla, men många. Kåtheten försvinner ju inte med åldern bara så där. Försvinner den  så beror det nog på andra orsaker. Problemet säger hon, är att män inte vill ligga med oss. Jag skriver oss, fastän jag har tio år kvar till sjuttio. Hittills har jag turligt nog inte märkt det, fast just nu förstås är jag inte attraktiv ens i mina egna ögon.  Men jag tror det kan ligga lite i det hon säger faktiskt.

Strunt samma, nu har jag missat första biten. Fast världen går inte under för det.   

fredag, juli 25, 2014

LITE SVAMMEL OM DAGEN

Så lätt att börja styra med annat när man väl rest på sig. Men nu så, nu kör jag lite om dagen och hinner förhoppningsvis fixa både sallad och bänka mig i soffan innan kl.20.00.
Vaknade kvart över sex i morse och det var liksom ingen ide då att ens tro att jag skulle somna om. Annars har natten varit relativt bra. Det börjar återgå till normalstadiet även där. Bara hostan kvar som är lika intensiv fortfarande och evinnerligt jobbig. Kan hålla på en kvart och bara hosta och hosta. För att inte få helt spader så tänker jag.... att nu hostar jag upp metastaserna *ler*. Så är det förstås inte, men tänka kan man.

17 grader var det ute halv sju i morse så passade på att öppna upp överallt innan det gick över 20 grader, vilket det gjorde ganska snabbt. Redan när jag bänkade mig med mina mackor och mitt kaffe vid computern så kände jag lust att skriva. Så efter det vanliga surfandet fyllde jag i mitt dokument där jag skriver om den här resan jag gör och lägger in en del bilder. Tänkte faktiskt som jag skrev i förra inlägget klicka upp något av skrivprojekten, men gjorde inte det. Jag skrev lite på sexforumet istället och lite handskrivna funderingar kring min situation.

Innan hjärnan hann domna av värmen ( har ju datorn i öster med morgon/ förmiddagssol ) så kom jag på att jag en gång haft en bordsfläkt. Visste inte om jag sparat den eller kasserat den, så ut i förrådet vid nio och började leta. Jodå, den fanns undanstoppad. Så den har jag nu på bänken snett bakom mig och ger lagom svalka. Tog ett kort förstås. Ja inte bara ett, det gick åt några stycken för att få ett som jag inte själv skrämdes av. Hatten och stringen är förstås inget jag normalt stolpar omkring med. Det är endast för kortet.

Fixade till mig lite lagom för att gå ner till samhället och handla lite. Hade det här på mig. Tro att jag skulle gått ut så här förr ha ha. Nope. Klänningen är alltså hellång. Om det inte varit för att jag ville bli av med handlandet så hade jag väntat kanske till sena eftermiddagen. Fast det hade nog varit lika hett då. Knappt skugga på hela vägen. Den här heta veckan är något att minnas när man svär över snö och kyla om några månader.

Det här är min livlina *ler*. Räknade ut hur mycket jag hade i vinster innan jag gick. Var lite över 300 kr. Bra att ha i reserv om mjölken tar slut eller något. Nu löste jag in en av dem till två nya som jag inte har skrapat ännu. Tänk om det är en miljonvinst?

Tog det här kortet direkt när jag kom hem. Och varför håller jag två skrynkliga femtiolappar i handen kan man fråga sig. Jo, när jag gick där i solgasset på väg hem med en tung ryggsäck på ryggen och ett paket hushållspapper i ena handen så fick jag plötsligt se några sedlar vid vägkanten. Två femtiolappar. Jag tog dem förstås, fast jag måste erkänna att det kändes lite som att jag tog från någon annan. Men så jättedåligt samvete har jag inte. Vore ju heldumt att låta dem ligga kvar och för liten summa för att söka ägaren... och vart skulle jag söka? 

Det är rätt mycket turister nu där jag bor. Många tyskar som cyklar runt bland annat. Var de bor vet jag inte för finns ju inga hotell här på obygden. Kan tänka mig att de kanske hyr någon stuga inne i skogen. Så det kan ju vara någon sådan som haft sedlarna lösa i fickan och råkat tappa dem, precis lagom till att jag skulle komma vandrandes. 100 kr är inte mycket, men när man inga pengar har så är det ett välkommet tillskott. Det finns väl någon däruppe som ser mig *ler*.

Nu får jag sätta fart och blanda ihop min sallad. Äggen är kokta sedan i onsdags och räkorna är färdigskalade på burk så det går fort. Gör den direkt på tallriken och så ett glas rött till det. Det blir bra. Ringa folk har jag inte haft lust med idag, man blir lite slö av värmen. Få se i morgon. Det kan ju hända att jag sätter på datorn även då trots att det är lördag. Men om inte så önskar jag alla en lagom het och trevlig helg.

LITE LÄNKAR och TANKAR

Bild från i maj i en annan pose än den liknande bild jag hade för ett tag sedan i ett inlägg. Tyckte att det var dags för något annat än badbilder och rakade skallar *ler*. Kör två inlägg idag bara för att jag kan och för att jag vill och för att jag har lust att skriva. Borde klicka upp något av mina skrivprojekt i stället, för att få utlopp för skrivklådan. Men det blir så allvarligt då, lite prestation. Skapad av mig själv förstås. På en sådan här svammelblogg finns inga prestationskrav. Det blir som det blir, vilket ni nog märkt vid det här laget.

Var och handlade förut och inte ett dugg hungrig när jag kom hem. Fast borde väl ha ätit mat då egentligen. Men jag var trött, svettig efter att ha gått i solgasset och inte minsta sugen på att fixa sallad som dagens mat är tänkt att bli. Matig sallad med ägg, räkor och avokado. Bestämde mig där jag stod och velade hit och dit i köket att äta den framför tv-n i kväll istället och kanske testa ett glas vin till då. Dricker i stort sett aldrig vin i soffan när jag är ensam. Bara vid datorn och någon gång på balkongen och i sällsynta fall i badkaret. Men den här resan jag gör nu får mig tydligen att tänja på mina gränser i vissa saker. Nu är det inget fel att dricka vin i soffan när man är ensam *ler*, men jag gör det inte. Inget fel att häcka vid datorn på lördagar heller, men jag har bestämt att ha datorfritt då. Inte heller fel att be om en allmosa, det vet jag många som gjort på sina bloggar, men för mig är det fel. Nu märker jag att jag börjar frångå vissa av mina principer. Det kanske är bra. Eller inte.

Jag är ju en kontrollmänniska och att ha kontroll över mig själv är viktigt för mig. Ja, inte i alla sammanhang förstås och jag har jobbat med det. Men nu har jag ju egentligen inte så mycket kontroll över något. Jag kan tex. inte påverka hur den här resan kommer att sluta, bara hoppas och önska. Så nu märker jag att jag börjar jag släppa på annat också. Fast det jag egentligen skulle skriva var att jag istället för mat tog med en tallrik med apelsin och keso till datorn. Inte alls någon dum kombo. Men jag var lite rädd (återigen rädd ) hur magen skulle reagera på syran från apelsinen. Vill absolut inte ha tillbaka magvärken nu när den stannat av. Hittills är den lugn, så det är nog okej.

Tänkte köra några länkar i det här inlägget och så blir nästa inlägg bara svammel om min dag. Jag kör ju igenom nyhetssidorna till frukosten, rubrikerna och sedan klickar jag upp det som verkar intressant. Idag läste jag Jonna Simas  ledarkrönika i Aftonblaskan, där hon anser att arbetslinjen hotar svenska modellen. Nu bör man väl först fråga sig vad den svenska modellen innebär, vilket jag inte tycker framgår. Annars håller jag med i sak. Att välfärden ruggats i kanten under Alliansens styre och att alla inte längre är lika mycket värda. Hur ofta har man inte hört Reinfeldt och andra allianspolitiker prata om vanliga människor, utan att tala om vilka de ovanliga människorna är. Kanske är det så att de vanliga är de närande som Jonna beskriver dem som har arbete och att de icke vanliga är de tärande... alltså sjuka och arbetslösa. Min önskan är naturligtvis att det blir regeringsskifte i höst oavsett om det blir bättre eller inte. Det blir i alla fall nya krafter, nya idéer.

Annat jag läste ( också i aftonblaskan ) var polisernas arbets och löne situation. Runt 22 000 har en polis som jobbat 3 år i yrket. Med tanke på det jobb de har och att det är en förutsättning för ett samhälle att ha en ordningsmakt så anser även jag att det är för lite. Nu har de tydligen också infört ett slags betygsystem A, B, C , där A är ett dåligt betyg. Ask bryr sig inte, läste jag på ett annat ställe. 

Även sjuksköterskorna kämpar ju med all rätt om höge löner. Det är också ett yrke som är nödvändigt i ett samhälle. Jag kanske är dum, men jag fattar inte varför man inte satsar på att få förstklassig ordningsmakt och vårdpersonal som trivs med sin arbetsmiljö och har en lön de kan leva på. Man kan lägga till lärare här också och säkert flera viktiga yrkesgrupper. Även om alla de här tre grupperna förhoppningsvis väljer yrket utifrån sitt så kallade kall, så är ju ändå grunden för att göra ett bra jobb att man blir uppskattad och trivs på sitt jobb. 

Att det då inte fanns en enda sökande till 20 sjukskötersketjänster i Skåne förvånar mig faktiskt inte. 

Inga fler länkar, bara lite strödda tankar jag har om tex. alla drunkningsolyckor som varit nu i år. Nästan varje dag slår en notis emot en att någon drunknat. Både barn och vuxna. Varför har det blivit så? Eller råkar det bara vara så just i år och att det sedan följer fem-tio år med bara några få drunkningsolyckor. Alkohol har väl alltid funnits ihop med bad och båt och barn som inte kan simma likaså. Har folkmängden ökat så mycket så det är fler som badar i år och att procenten i så fall inte alls är hög? Ja, jag vet inte. Jag bara funderar. 

Tv underhållningen på SVT har antagit ett nytt grepp nu verkar det som. Att fara runt i landet och prata med folk. Jag ser gärna på det och kan tycka det är lite kul, i alla fall så här i början, men jag kan ju inte låta bli att tänka på Filip och Fredrik som väl måste ha varit först.

Hans Fahlén ger sig ut med häst och vagn, fast det är i fyran.. Anders Jansson ger sig ut och besöker var partis starkaste kommun. Kristoffer Appelqvist ger sig också ut i landet på semesteräventyr. Anne Lundberg, som jag gillar kan vi se första avsnittet av i kväll, då hon per bil åker runt i landet och pratar med kändisar i bilen.

Och nu ska jag ge mig ut i köket och fylla på vattenglaset och ta en näve jordnötter innan jag fortsätter med ännu ett inlägg.  Jordnötterna är för saltets skull.... kan vi ju säga.      

torsdag, juli 24, 2014

HOPP OM LIVET, BAD och PENGABEKYMMER

Totade ihop några fler små mössor i går kväll. Det är lite sju små dvärgar över dem när jag har dem på mig *ler*. Toker, Kloker, eller Glader kanske jag kan stå för. Försökte komma på de andras namn nu, men det är sjutton alltid en man glömt. Är ju bara att googla om man nu vill det, men så viktigt är det inte. Blyger, Prosit, Butter... och så den man glömt.

Annat som jag just nu inte ser som så viktigt är de länkar jag sparat ner, med tanken att skriva om dem här innan de blir helt inaktuella. Men jag orkar inte tänka och analysera så mycket för tillfället. Ni är säkert glada för det. Jag funderar också på ekonomin och har tänkt fram och tillbaka i dag. Nej då, inte att träffa några gamla hobby bekanta ha ha. Nån måtta får det vara. Känner mig långt, långt ifrån så attraktiv så att det ens är ett alternativ.

Men kanske tigga pengar, vilket egentligen inte heller är ett alternativ för mig. Här på bloggen alltså, inte på gatan. Bara för att få ihop den här månaden. Jag är emot sådant, men jag vet inte hur jag annars ska få till det. Låna pengar av barn, släkt, vänner och bekanta ökar ju bara på skulderna och pressen. Några sjukpengar räknar jag inte med att hinna få tills räkningarna ska betalas. De kanske inte ens beviljar mig sjukersättning?  Och om jag skulle så täcker de inte in både peruken och oasens hyra och de vanliga utgifterna och återbetalningen till soc. Jag har fått besked att jag får hjälp till hyra och uppehälle av soc. tillfälligt, men inte till hela hyran, eftersom en trea anses för stor för en person. Mina krediter är snart nere på noll och de borde jag betala in till istället för att plocka ut mer. Så tankarna kretsar en hel del kring det just nu. Men ska fundera lite till.

Mycket roligare än ekonomi är att jag nu börjar återgå till det normala så sakteliga. Prick en vecka idag sedan sista giftinvasionen i kroppen. Hostan är kvar, men värken är knappt förnimbar längre och jag sov i lite längre etapper i natt. Det här att ständigt vakna på nätterna påverkar speciellt mitt psykiska mående, tror jag. Man tappar lite lusten till saker. Får svårt att peppa sig själv och tänka positivt. Nu har jag ju bestämt att veckan efter en behandling så får jag bara acceptera att det är så. Bara ta det för vad det blir. Men det är lite svårt, tycker jag, att inte orka, inte känna lust fastän man egentligen vill göra saker. Den här omgången har nog även det fina vädret ( att inte kunna ta vara på det ) och mitt rakade huvud gjort mig extra rastlös och irriterad på skiten. Fast jag ska vara glad, för andra kan ha det sju resor värre efter sina cellgifter. Vissa får till och med läggas in på sjukan några dagar.

Men det var då *ler*, typ igår. Idag kände jag att livet återvände så sakta, men jag är lite rädd ändå. Vilket också stör mig. Försöker med tankekraft att ändra de här räddhågsna tankarna. Vad kan hända om jag cyklar en mil till badet? Blodtrycksfall, eller att få en propp. Cellgifter innebär en större risk att få proppar ,vilket även värme gör... om man inte dricker ordentligt. Det sista läste jag idag. Jag dricker massor. Rädslan för blodtrycksfall är helt naturlig, natten efter operationen är fortfarande alltför nära för att kroppen ska ha glömt . Men känns kroppen okej så måste jag ju gå på det. Så resonerar jag med mig själv. Förnuftig är en sak, men jag vill inte gå omkring och vara rädd för att något ska hända som med största sannolikhet inte händer. Så här fjomsig var jag inte förut och är nog inte heller när jag är helt mitt riktiga jag.

Jag packade i alla fall min ryggsäck med vatten, kamera, mackor med salladsblad och gurka, salta kex och salta jordnötter och cyklade iväg. Kom inte iväg förrän efter ett och det tog lite längre tid än vanligt, för kraften i benen är inte helt återställd. Gick i direkt och fy sjutton så skönt det var. Här var det perfekt att gå längs bryggan för här är det inte alls så långgrunt som på det andra badet som jag var på med avkomman och som jag inte gillar. Jag struntade i om folk tyckte jag var märklig *ler*, fast de fattade nog eftersom jag har förband. Att jag inte håller fast i bryggan för att jag inte är simkunnig alltså. Då tycker de nog att jag är mer märklig när jag pallar upp kameran och knäpper bilder på mig själv. Då tittar de och ler, kanske säger något. Eller så tittar de snabbt åt ett annat håll.

Det här var ett perfekt hörn att ligga och gotta sig i. Med högerarmen på bryggan så kunde jag doppa hela vänstersidan och nacken. Inte detsamma som att simma ut och ligga och flyta, men bättre än att bada med lyftad arm.

Mellan baden låg jag och pressade i solen. Även frisören blev förvånad när jag sa att jag kunde vara i solen. Jag frågade om jag kunde ha peruken i solen, vilket jag då inte skulle ha för då tog den skada. Men du ska väl inte vara i solen? sa han. Joho, sa jag glatt, jag kan både sola och bada.

Jag tycker faktiskt att det är en ynnest att jag får det. Om nu sköterskan visste vad hon sa, då när jag ringde och frågade. Men det tror jag.
Kvart i fyra packade jag ihop och trampade hemåt. Matt och helt slut när jag stövlade in i hallen, vilket jag säkert skulle varit oavsett hälsotillståndet, av att cykla en mil i gassande sol.  Då hade det suttit fint med ett bad till *ler*.  En stunds vila i "oasensfåtöljen", följt av en sval dusch och så var man någorlunda pigg igen. Bara mat som fattades.

Det är så tråkigt det här att fixa mat, men viktigt att kroppen får näring. Gjorde det enkelt och värmde några färdigköpta raggmunk jag hade i frysen. Ätbart, men kan inte mäta sig med hemlagade. Nu var det väl hundra år sedan jag åt hemlagade raggmunk *ler*. Har aldrig gjort det själv, fast en gång när ungarna var små så köpte jag mix minns jag och blandade med vatten och stekte. Det var nog inte heller så gott, för gjorde det bara en gång vad jag kan komma ihåg. Ungarna föredrog och föredrar fortfarande pannkakor och potatisplättar.

Om det blir bad även i morgon har jag inte bestämt ännu. Kanske ska låta kroppen vila från solen. Handla lite måste jag i alla fall göra och då ryker ytterligare några hundra från Ica krediten. Har även lovat ungdomskompisen att ringa när jag börjar må bra igen. Förra sommaren sågs vi inte alls, annars försöker vi ses en gång per år. Men förra sommaren jobbade jag ju varje dag. Få se om vi kan få till någon dag nästa vecka. Det är min tur att åka till henne, men det är för långt att cykla nu när jag flyttat från stan. En picknick mitt emellan kanske. Om det är väder.