torsdag, oktober 30, 2014

BUKHINNA och FAS 3

Bild från i morse, med risk att man skrämmer vissa läsare *ler*. Lade på en mildare ton, mest för att de röda kinderna inte skulle bli så framträdande. Man får liksom röda kinder av kortisonet i några dagar.
Inte samma goda sömn denna natt. Har väl vaknar en fem-sex gånger och inte är jag lika pigg som sist jag fick blod. Kanske var dåligt blod, nää. Piggare helt klart, men inte alls samma skjuts som sist.

Satt här tidigare och njöt av solen som sken in genom fönstret och tänkte att jag måste passa på att gå ut och få energi via den också. Men så försvann den. Fast jag ska nog ändå ta en liten promenad snart. Kanske. Om jag orkar och vill.

Sökandet på förtjockad bukhinna i går kväll gav inget matnyttigt resultat. Det är tokigt att man kan haka upp sig på en sådan sak, som man inte alls vet om det ens har någon som helst betydelse. De här två senaste läkarna har jag inte så stort förtroende för. Men den förra var mer engagerad än den här sista. Hon blev ju ställd utav mina frågor och kunde inte ge ordentliga svar eftersom hon inte läst igenom de tidigare röntgensvaren. Det fick hon göra medan jag satt och väntade och själva bilderna får de tydligen inte så de kan jämföra själva. De får bara ett svar som en röntgenläkare författat.

Jag tycker ju att åtminstone två läkare skulle kolla och jämföra och inte bara en som kanske kör som på löpande band.... bilder efter bilder, efter bilder. Jag har nu själv jämfört mina olika svar och ingenstans på de övriga står något om bukhinnan. Det kan ju vara så att vätska legat för så de inte kunnat se, jag vet inte. Dessutom står på ett att lymfkörteln är 19mm. På svaret på röntgen efter det, står att den är oförändrad 15mm. Vart tog de där fyra cm vägen?
Nu blir väl nästa röntgen efter jul troligtvis och på läkarbesöket som följer på det ska jag vara påläst och ta med alla tidigare svar och skriva ner alla frågor som dyker upp.

För tillfället ska jag sluta fundera över det. Det tjänar inget till förrän det är dags för nästa röntgen.

Fas 3 skulle jag också vilja sluta fundera på. Men jag sitter väl snart i den skiten igen. Jag trodde jag kunde lita åtminstone lite på Löfven, med tanke på alla löften innan valet att det skulle avskaffas relativt snart. Hur jäkla svårt kan det va? Istället sänker de bidraget till anordnarna som förvarar de arbetslösa. Debattartikel i Aftonblaskan om att vi nog får räkna med Fas 3 ytterligare några år. 

Även Solrosupproret skriver om eländet och att granska vallöftena. 
"....    det värsta som kan hända vid ett tvärstopp av FAS3 skulle vara att företag fick börja anställa och att arbetssökande fick bli arbetssökande igen och inte några kidnappade bidragsberättigade slavarbetare för anordnare.
Jag vill verkligen veta varför man inte stoppar direkt, bara tar bort?! "


Ni minns antagligen min lokalblaskas reportageserie om Fas 3 i våras. Ett väldigt bra reportage. Journalisten blev av AF nekad namnen på de som är/var anordnare. Det var sekretess hette det. Hon vände sig till Kammarrätten och fick samma svar. Nu har hon gått till högsta förvaltningsdomstolen. Så himla bra, tycker jag. Det är ruter i vissa *ler*.
  Hon uppger i sin begäran om överprövning att uppgifterna inte kan vara sekretessbelagda eftersom det rör sig om skattepengar från en statlig verksamhet där medborgarna har rätt till insyn."

Det blev några länkar idag. Ett tecken kanske att jag är en anings piggare. Skymtar solen igen, så får se om jag är tillräckligt pigg för en kort promenad innan jag fixar veg. pytt med ägg och rödbetor.  

onsdag, oktober 29, 2014

GOOGLA, GOOGLA, GOOGLA

Dagens mat som blev en aning sen idag. Bulgur med mosad broccoli, salt, örtsalt och lite creme fresh + sallad. Riktigt, riktigt gott var det. Men kände också när jag väl började äta, att jag allt var en anings hungrig.

Sov i natt från 23 till 8 och jag tror det var i ett streck. Kanske att jag någon gång vände på mig men var knappt vaken då. Så himla skönt att sova utan dessa ständiga små uppvaknanden. Jämfört med senaste veckan så känner jag mig pigg idag. Ändå har jag tillbringat klippt hela dagen framför datorn. Kanske inte så lustigt då inte ens datorn är intressant när man mår som jag gjort nu närmast. Är nästan förvånad att jag ens orkat få till några blogginlägg.

Jag har mest googlat och googlat och googlat idag. Och det tar tid. Därför blev klockan närmare fem innan jag tvingade mig ut i köket för att fixa mat. Först sökte jag på sesammjöl för fanns inte på hälsokost heller. Skickade efter två påsar 49 kr/st. Inte speciellt billigt för är bara 250gr i påsen. Ni minns kanske att jag för ett tag sedan skrev att sesamfrö var bra. Nu minns jag faktiskt inte vad det var för bra med det. Det innehöll väl något bra. Jag köpte sesamfrö. Men hittar inget bra användningsområde för det. Då slog det mig att det borde också finnas sesammjöl... och det gjorde det... men tydligen inte vanliga affärer. Jag ska byta ut bovetemjölet jag har i min nyttiga röra ihop limpa mot sesammjöl tänkte jag och ev. baka sesamkex. Jag försöker undvika vetemjöl i den mån det går, men jag utesluter det inte helt för jag äter ju skorpor, pepparkakor och köpesbröd.

Sedan började jag leta recept på nyttiga smoothies som jag nu har i en egen mapp på "mina favoriter". Väldigt många innehåller banan och det är ju inte direkt min favorit, även fast jag kan äta det ibland. Så sökte på smoothies utan banan också. Det är alltså grunden jag vill ha, sedan hittar jag på egna med ingredienser jag vet är bra.... persilja, spenat, ingefära, gurkmeja, granatäpple, rödbeta, grape, avokado, mango, bär, grönkål etc.

Redan här hade nästan halva dagen gått, så reste mig och gick ut med kaffemuggen och plockade med lite av varje. Skrev sedan ett mail till syskonen om röntgensvaret och hälsoläget och då fick jag för mig att googla på vad som är normal storlek på magens lymfkörtlar. Så dumt att jag inte tänkte på att fråga läkaren i måndags. Men det är många tankar som rör sig i huvudet och man kopplar inte heller allt på den korta tid man är där.

Det är ju inte säkert att de här två lymfkörtlarna utgör någon risk, men de är noterade på alla röntgensvar jag har så någon betydelse har de väl. Mina är 12 respektive 15 mm och har så varit hela tiden. Jag vill ju helst se att de åtminstone börjar minska. Nu hittade jag inget vettigt alls om det här. På något ställe stod att de kan vara från ett risgryns storlek till 2 cm och det handlade då om lymfkörtlar överlag och inte vet jag hur tillförlitlig den här källan var heller.

Övergick sedan till att googla hur fort man blir av med kortisonsvullet. Jag vill inte väga mig längre för nu är jag nog över 70 och bara det gör ju att man kan bli deprimerad. Som vanligt är det bloggar som poppar upp, bl.a. den här bloggen av en 23-årig tjej med livmoderhalscancer.  Hon hade visst också haft problem med FK och fått väntat på pengar står det i ett inlägg. Hon liksom jag är trött på kortisonsvullet och på att inte kunna sova som vanligt med mera. Nu har hon nyligen avslutat sin behandling så hittade inget om just tiden tills man åtminstone börjar minska i vikt.

Däremot hittade jag Ludmillas blogg och hon har verkligen återfått sin kropp. Men då har hon också tränat regelbundet. Här skriver hon om kortison Här om cancerrehabilitering. Ja det är inte svårt att bli sittande och skumma runt. Många av er som läser här är kanhända inte ett dugg intresserade av dessa länkar, men jag vet ju inte vilka alla är som läser här.

På Ludmillas blogg hittade jag ett inlägg om en tjej med bukhinnecancer. Något jag egentligen inte skulle läsa om. Fast jag vet ju inte alls vad den här förtjockningen på min bukhinna betyder. Den kanske inte har någon betydelse alls och det är ju omöjligt för läkarna att säga varken det ena eller det andra. 

Jag klickade mig in i alla fall och ju mer jag läste bland hennes inlägg ju mer arg blev jag. Så mycket väntan och så mycket tjat hon fick ta till.  Jag har ju tidigare läst om Uppsala, men det gäller tydligen inte nu för gud vilken jäkla smet det blev med det, förstod jag när jag läste.  Jag ska göra ett försök till kort sammanfattning för jag tycker inte det är klokt. 

    Haile Mahteme heter läkaren som utförde bukhinneoperationer på Uppsala akademiska sjukhus. Den enda i Sverige och med goda resultat. För att kunna ta emot fler patienter så öppnade han eget och tänkte naturligtvis att landets övriga landsting skulle remittera sina patienter dit. Så blev det inte, utan de bojkottade honom och lät i stället patienterna dö kan man lugnt säga. Inte ens Uppsala landsting ville remittera sina bukhinnepatienter dit. Man fattar inte att det är sant. Men det är det. Finns otaliga artiklar om det. Jag hade ju ingen aning om det här förrän nu idag då.

Den här tjejen, Helena, skickade de till Frankrike istället. Man blir ju bara så arg. De åkte dit för i den situationen gör man ju vad som helst för att få om så bara ett eller två år längre att leva.  Men de valde sedan istället att skrapa ihop pengar och låta Haile Mahteme utföra operationen 2012. Nu i våras 2014 har hon fått nya metastaser i buk och bröst som inte går att operera. Men hon fick 1½ år tack vare operationen. 
I våras beslöt Haile att stänga sin klinik, för så många har inte råd att själva bekosta behandlingen där. Och Landstingen vägrar ju att remittera. Här finns samlade inlägg med artiklar runt den här karusellen för er som vill läsa.

Här är en artikel på cancerfondens sida om Haile och metoden. Från feb 2012, innan den här karusellen började. Patienterna blev fler och fler står det men resurserna saknades.... citat:

  "Jag kämpar för att försöka övertyga beslutsfattarna på Akademiska sjukhuset, men har ännu inte lyckats nå ända fram, konstaterar Haile Mahteme.
Positivt är dock att några av de andra stora universitetssjukhusen har långtgående planer på att introducera denna operationsmetod. Under våren ska Haile Mahteme åka runt och hjälpa sjukhusen att komma igång, vilket förhoppningsvis leder till att operationsköerna kan betas av i snabbare takt."

Nu finns det visst fyra universitetssjukhus som utför de här operationerna. Inte Linköping vad jag kommer ihåg nu ( det blir mycket i skallen efter en dags googling ). Men frågan är hur stor erfarenhet de har jämfört med denna Haile och skulle jag våga utsätta mig för det?

Fast nu kommer ju inte jag att drabbas av metastaser i bukhinnan. Det är ju bara något jag funderar över bara för det stod att min var lätt förtjockad. Men det är faktiskt lätt att bli nojig. Nu ska jag googla vad lätt förtjockad bukhinna betyder.

tisdag, oktober 28, 2014

GIFTOMGÅNG 6.... vecka 3. INTE sista

Blev en lång dag även idag. Inför allra första cellgiftbehandlingen 26 juni, tog jag ett kort på toan innan jag vandrade vidare upp till onkologen. Då var det något helt okänt och lite spännande för mig. Nu är jag evinnerligt trött på det. Ifall det skulle bli sista gången idag som det enligt planering ska vara, så ville jag ha ett likadant kort.
Trots att det ännu inte är november så kunde jag inte låta bli att ta både vinterkängorna och röda jackan på mig idag. Det kändes bara att jag skulle det, fastän de lovat sol och värme idag.


Gud så störande att jag inte förrän nu ser att jag bytt plats på l och e i blev. Fixar det i morgon. Idag blev det inget ombyte av venkatetern innan gifterna kopplades på, eftersom vi inte visste om den skulle bort eller inte. Vid halv ett till halv tre ungefär brukar de ha läkarmöten fick jag veta när jag frågade. Tänkte att läkaren kanske skulle hinna ge besked innan jag var klar. Blodet efteråt skulle ju ta några timmar. Sköterskan skulle prata med läkaren.

Idag hade jag nästan ångrat mig och önskade på ett sätt att de inte ville ge mig ytterligare behandlingar. Jag hade två meningar i huvudet när jag vaknade som jag skrev ner direkt. Tolkade dem som att det här skulle bli den sista.

Men innan sista påsen blod var klar så kom läkaren in och sa att de bestämt att jag fick två behandlingar till. Okej, tänkte jag, sex veckor går rätt fort och jag fixar två gånger till med magvärk, lätt illamående och förbannad trötthet. Nu vet jag i alla fall att jag gjort vad jag kunnat och jag tror faktiskt, eller vill tro att eftersom det här med gift varje vecka gett så bra resultat på tre omgångar, så är sannolikheten stor att resultatet efter ytterligare två omgångar blir ännu bättre. Och det är ju det jag vill. Ska bli kul att se nästa tisdag vad cancermarkören visar då.

Jag var till en början ensam på rummet idag, sängen bredvid var borta. Men den rullades senare in med en kvinna i med man i sällskap. Han drog för avskiljaren så förstod att de ville vara ifred. Själv slumrade jag till då och då. Men efter någon timma eller två skulle de hem och när mannen hämtade bilen pratade kvinnan. Tio år har hon hållit på och hade nu hjälp av LAH. Samma sorts cancer som jag och nu var det cancer i hela buken ( bukhinnan ). Operation sa jag? Nej, de opererar inte det. Jag nämnde Uppsala men hon orkade väl inte hålla på med att tjata osv. Som hon sa.... hon hade en dödsdom, men visste inte datumet. En del vårdmissar och väntan fanns med i bilden också. 

Jag vet inte hur många berättelser jag fått höra under den här tiden och jag tycker ju det är jätteintressant. På något sätt har jag inte känt att jag liksom är en av dem. Inte förrän nu börjar jag inse att.... sjutton jag har ju också cancer och om två år, fem år, tio år kan jag kanske dra mina erfarenheter också och då är jag ju en av dem.... fastän jag förstås medvetet vetat. Men det är en sak att veta och en annan att ta det till sig. Och fortfarande är jag inne på att bli fullt frisk och förbli frisk. 

Jag orkade inte gå ut så ofta idag, för precis som i lördags när jag tillät mig att ligga i soffan, så somnade jag när kroppen ansåg det var dags. Men jag var ute och hämtade en sked till min saffransrisifrutti och då satt kvinnan som jag träffade en gång och som jag kände mig så i nivå med, om ni minns. Efter den första gången har vi råkat vara samtidigt ytterligare en gång och när jag då sa att jag som idag då skulle få mina sista gifter så var även hon här informerade hon.

Helt fantastiskt egentligen. Hon hade köpt en present till mig, två handstöpta ljus från hemslöjden. Så kan du tänka på mig när du tänder dem, sa hon. Så som vi connectade skulle jag tänka på henne ändå ibland, vilket jag också sa till henne. 

Så jäkla tacksam för ynnesten att man kan få blod. Det gör sådan ofantlig skillnad på ork och lust. Fast den här gången kändes det inte så snabbt som sist. Men jag känner ju nu ikväll hur mycket bättre jag mår.
Kom hem vid fem idag och har inte sovit något. Å andra sidan sov jag ju till och från på onkologen.

Ni ser väl skillnaden på höger och vänster vad ? Vaden kändes än mer stum i morse och när jag kollade såg jag att den även var svullen och även vristen. Inte jättemycket, men tillräckligt för att man ser det med blotta ögat. Nu pratade jag ju med läkaren igår om det och jag nämnde det även för sköterskan idag. men det är nog bara att avvakta. Kan ju ha med dålig njurfunktion på grund av gifterna att göra, men det är bara egen spekulation. Körde med stödstrumpa idag för säkerhets skull och nu ikväll känns den bättre.

Nu blir det lagom att fixa något att stoppa i munnen när jag tittar på GW Persson. Kanske bara blir en avokado och en clementin i kväll. Det är tre program jag vill se ikväll kl. 21, förutom GW är det Felix Herngren och Jenny Strömstedt. Jag väljer Veckans brott. 

måndag, oktober 27, 2014

RÖNTGENSVAR... BÅDE BRA och MINDRE BRA

Nu har jag sett sommarpratarna, mailat och sms-at med ungar och har en halvtimma innan reprisen på Dobbiloo och lite hallon och blåbär. Ser ju Idol på fredagar så försöker om det går att se repriserna på Doobiloo och Skavlan. Men jag tar dagen från the beginning.  

På bilden står jag utanför onkologen ca 9.20 på väg att få veta vad senaste röntgen visade. Som jag nämnt så var det en för mig okänd läkare, men hon var helt okej. Fast jag har så satans svårt att lita på läkare, politiker och folk överhuvudtaget, vilket inte betyder att jag går omkring och misstror allt och alla. Men jag är på min vakt.
Vätskan har försvunnit, säger hon. Något som när jag började fråga, visade sig inte stämma riktigt. Vätskan runt leverspetsen har försvunnit. På övriga två ställen minskat betydligt. Men det är ju positivt och bra hur som helst. Fast inte tillräckligt bra för mig.

Två lymfkörtlar som varit lätt förstorade... 12mm respektive 15mm, var oförändrade. Visst, det är kanon att de inte blivit större, men jag hade velat höra att de var helt normala nu.

En lätt förtjockning av bukhinnan, där det tidigare var mer vätska. Här gick min fantasi igång. Jag har läst någonstans om en tjej som hade cancer i bukhinnan och det är inte bra. Finns en läkare i Uppsala som med relativt bra resultat opererar bukhinnor. Men han verkar vara den enda. Nu är inte förtjockning detsamma som cancer *ler*, men på min fråga om det finns risk vid eventuellt återfall att det då sätter sig i bukhinnan fick jag svaret att så kan det bli men det är inte säkert.
För övrigt vad gäller buken var allt bra och inga nya förändringar.

När det gäller lungorna så har förändringarna där luckrats upp och det måste jag vara nöjd och glad för. Kanske därför jag harklat upp en massa slem sista tiden. Läkaren såg det inte som osannolikt. Och jag tror det är förbättringarna där som gjort att jag känt en förändring i kroppen till det bättre.

En " normal" person skulle kanhända ha jublat över resultatet. Men jag hade ju velat höra att all skit var borta och att det blivit som vanligt i kroppen. En barnslig önskan kanske, men jag SKA bli frisk. Trots att läkaren sa att sjukdomen är kronisk och kan blossa upp när som helst.

Så jag hör mig själv säga att ska man verkligen lämna det så bara? Ska man inte fortsätta? Fast egentligen vill jag ju ha slut på de här behandlingarna. Den sista enligt planering är i morgon. Man kan få två omgångar till, vilket i mitt fall skulle betyda ytterligare sex veckor. Mer ger man inte för kroppen pallar inte hur mycket som helst.
Så trots trötthet, kraftlöshet, orkeslöshet, magont, yrsel, dimmig hjärna, sömnproblem och kortisonsvullen kropp som man knappt känner igen, så säger jag att jag vill ha fler behandlingar. Fast jag egentligen inte vill. Men då har jag i alla fall gjort vad jag har kunnat... och vem vet... kanske är allt helt normalt igen efter dem.

Nu kunde hon inte bara besluta det, där på stört utan ska ta upp det på läkarmöte i morgon och så får jag besked i morgon eftermiddag.
HB-värdet var det lägsta jag haft och då är det från i fredags. Nu är det alla gånger ännu lägre. 101 var det och inget snack än att jag får blod i morgon. Men ska jag sedan ha ytterligare sex veckors gift så lär jag behöva blod ännu en gång sedan. Det håller sig cirka två veckor, sedan börjar det sjunka och har man inte upplevt det själv, är det nog svårt att föreställa sig kraftlösheten, yrseln och dimman.

På väg ner till stan. Ja, jag gick faktiskt. I sakta, sakta mak genom trädgårdsföreningen. Vänstervaden är inte okej fortfarande och enligt läkaren så kan det ta tid innan propparna försvinner. Det sköter nämligen kroppen om själv. Sprutorna är till för att förebygga nya.
Jag hade några timmar tills det var dags för perukfrisören och jag visste knappt om jag skulle palla med. Köpte en mixer för 200 på Claes Olsson, så nu ska kroppen få nyttiga smoothies med ingredienser som cancercellerna avskyr. Två billiga, tunna mössor och två par innesockor blev det också. Det tog ju inte lång tid det där. Kollade på tyger, men fanns inget jag ville ha. Ska kolla hur länge presentkorten gäller, men bör väl vara ett år i alla fall. Jag var trött och yr och ville bara sätta mig någonstans .

Det blev på Gyllen cafét, där jag tog en kaffe och rågmacka med ost. Satt där länge för att tiden skulle gå. Skrev en liten dikt bl.a. Men den tar jag inte nu. Sedan iväg till perukfrisören. Tyckte han kunde klippa den lite kortare än den tidigare. Förändring är aldrig fel *ler*, om än att den blev liten. Trodde inte det skulle kosta något, men jag bedrog mig. 1700 gick det på. Tog det på faktura. Jag har inte de pengarna.

Hemma vid halv fyra. Helt, totalt slut. Tog kortet för att visa nya peruken, inte för att visa att jag ser ut som ett vrak. Så glad att jag fixade maten igår, så det bara var att värma. När tallriken var tom lade jag ner min lekamen i soffan och somnade bums. Sov ett par timmar och hade utan problem kunnat fortsatt sova. Men jag vill ju kunna sova någorlunda i natt så kravlade jag mig ur soffan.

Frusen som jag så ofta är nu för tiden och som beror på det låga HB-värdet, virade jag in mig i filten och tog plats här vid computern. Tog kort med en av de nya mössorna. Mina egna handsydda är lite kalla nu. Speciellt i nacken brukar det kännas kallt.

Nu blir det lite tv och i morgon tidig uppgång igen och ny resa till onkologen.

söndag, oktober 26, 2014

NÅGRA SÖNDAGSRADER

Återigen en äldre bild. Ser fram emot när kreativitet, inspiration och lust att fota återkommer. Kanske kan bli några nytagna decemberbilder till hemsidan ( och till bloggen förstås ).
Nästa lördag är det 1 november och jag vill gärna tro att jag då mår bättre än nu. Om så är fallet ska jag slösa lite och köpa ädelost och päron och njuta av ett par glas vin när jag uppdaterar blogg och hemsida. Man mår liiite bättre av att visualisera en förbättring inom snar framtid när nuet är skit.

Igår tillät jag mig att bara gå på kroppens behov, vilket betydde att jag lämnade soffan endast när jag skulle fixa mat eller gå på toa. Vad jag gjorde i soffan? Sov och såg på tv. Försökte läsa men då somnade jag. Jag trodde faktiskt inte att jag var så tömd på energi och att jag kunde sova så mycket.

Idag måste jag tvinga mig till lite aktivitet igen. Har tvättstugan i eftermiddag. Och eftersom morgondagen, utifrån situationen som är just nu, blir ansträngande så ska jag fixa morgondagens mat idag, som blir rot och grönsaksgryta med sojakorv. Tror att jag är totalt slut efter att ha varit på läkarbesök på morgon och sedan gått på stan tills det är dags för perukfrisören. Då kan det vara skönt att bara värma maten och inta soffläge när jag kommer hem.

Dagens mat blir potatis och morotsmos med veg. chorizo och gröna bönor ( eller råriven morot ). Men det är lite tidigt för det ännu. 
Ni minns kanske att jag för ett antal veckor sedan knäppte på tv-n för att se Fråga doktorn. Ett program jag normalt inte ser då det sänds alldeles för tidigt. Men då stod det i min TV-tidning att Kim Anderzon skulle vara med och prata om sin cancer. Vilket hon alltså inte var.

Med tanke på att hon somnade in i fredags kväll och att de i någon nyhetssändning igår nämnde att hennes sista intervju var i Fråga doktorn, så var det första jag gjorde i morse att kolla efter det. Men det har ju inte sänts ännu visade det sig. 10 november visas det.
Jag tycker det är så suveränt att ha en avskedsfest för vänner och kolleger bara dagarna innan man dör. Det skulle jag också vilja när den dagen kommer. Fast det dröjer ju minst 25-30 år *ler*. Om jag får bestämma. 

I kväll blir det att se Maria Lang. Läste massor av hennes böcker i min ungdom och har en kvar ( tragedi på en lantkyrkogård ) som jag fick 1970 när jag fyllde 16. Det står nämligen på ett av försättsbladen. 
Men hur var det nu med det där att jag inte ser filmatiseringar av böcker jag läst?  I det här fallet är det ju så länge sedan så det ska bli lite kul att se om jag minns vad jag läste då. 

Innan jag ställer mig vid spisen ska jag nu betala mina räkningar och se hur mycket jag kommer att ha att röra mig med under kommande månad. Presentkortet jag fick på Ica är det inte mycket kvar på nu. Ska ta det sista till värmeljus och toapapper bl.a. Sedan kanske jag hinner med ett litet vil också innan jag traskar ut till tvättstugan. Och jag hoppas att jag kan lämna ett positivt besked här på bloggen  i morgon kväll.