tisdag, juni 30, 2015

GLADER

Jag mår fortfarande förvånansvärt bra. Och lika glad som Glader är jag för det.
Men det blir inte många rader ändå i dag. Tänkte se Jenny och Marcus program från Almedalen kl.18.00, till 19.00. Totalt missat att de körde, men är ju egentligen för tidigt för mig att bänka mig vid tv-n så dags. Men gillar båda och tycker det är intressant att höra vad som händer.

89.5 cm fick jag diafragman till idag. Kunde nog dragit till lite så det blev 89, men varför fuska mot sig själv. Det viktiga är att det inte ökar.

Dammsugit och torkat golv har jag bland annat roat mig med idag. Nu tänkte jag hinna med att hämta in madrassen och täcken och tvåla in mig lite snabbt i duschen innan tv-n. Fick sms att de kommer ikväll. Blir inte så tidigt för 08-ungen jobbar hela dagen. Det blir väl i slutet av Mord i midsommer, så jag missar vem mördaren är även denna vecka *ler*. Men så viktigt är ju inte det.

Läste nu precis att den äldre brodern som är häktad i Lisa Holmsfallet blev fortsatt häktad en månad. Och tydligen är det fortsatt yppandeförbud.

Mer blir det inte. I morgon ska det bli riktig sommar sägs det.

måndag, juni 29, 2015

DITTEN OCH DATTEN

Här sitter jag och ser dum ut. Det jag egentligen vill visa är att jag tror att jag tappar hår igen. Tyckte ju för ett tag sedan att jag var lite kal på ett ställe, men rufsade man till håret så syntes det inte. I mitt huvud detsamma som att jag hade fel, det kala fanns inte *ler*.
Men igår kväll när jag tagit en förkortad version av min forna tvagningsprocedur och studerade mig lite mer noggrant i spegeln insåg jag att håret dragit sig tillbaka ordentligt på vänstra tinningen. Och här har jag inte fel. Men drar jag i håret så lossnar ingenting. Märkligt. Är bara att vänta och se vartåt det barkar. Men hellre håravfall än avskalad hud på händer och fötter som var en vanlig biverkan av de rosa pillren. Håravfall minns jag inte ens att det nämndes, vare sig av läkaren eller info på nätet. 

Inte mycket sol idag, men varmt. Tog en sväng till affären. Bäst att fylla på lagren medan man har pengar. Kunde inte motstå en ask jordgubbar idag igen. Fast det är nästan nu att jag börjar tröttna. Men nu är ju priset överkomligt. Östgötagubbar för andra gången, men en annan sort idag och det här var nog de godaste hittills. Det var tjejen som sålde som sa.... vill du ha söta så rekommenderar jag de här... och jag litade på henne. Tur det.

En liten halv papaya kostade jag på också, trots att jag inte tyckte det var så jättegott sist. Men jag pajade tydligen rötterna på mina papayaplantor som var så fina, när jag flyttade dem till större krukor. De bara vissnade en efter en. Så nu ska jag sätta några nya frön. I större kruka direkt, så de får växa till sig ordentligt innan jag rör dem. 

Jag har inte fått något besked när 08-folket kommer, om det blir i morgonkväll eller onsdagkväll. Men det spelar väl ingen roll ( ett försök att vara lika flexibel som de ha ha ). Jag ska i alla fall städa av i morgon, för minimänniskornas skull och fixa madrass och bädda. Sedan ska jag mäta diafragman igen i morgon. Fan om den har ökat. 

Läste ni om han som hittade 26 fyrklövrar? På samma gång! Jag fattar det inte. Att det finns så många på samma område. Råkar jag hitta en enda, vilket bara hänt fyra gånger i mitt liv, så blir jag själaglad. För tillfället skulle jag bli mer än själaglad om jag hittade tre treklövrar vid trisskrap. Jag vet inte hur många gånger jag visualiserat att jag står i nyhetsmorgon en lördag och skrapar fram minst 10 000 i tio år, vilket är det minsta. Vet inte heller vad som är mest sannolikt. Att skrapa fram tre treklöver eller under en enda promenad hitta 26 fyrklövrar.

Dagens mat. Veg. köttbullar med sås, potatis och lingon. Till min glädje tycker jag att aptiten börjar komma tillbaka och att den fadda smaken inte är lika påtaglig längre. Att sedan maten inte längre åker hiss och att jag inte blir proppmätt direkt, gör inte saken sämre.
Förutom hostan, tröttheten och att skuldrorna ger sig till känna mellan varven, så mår jag så bra just nu att man kan tro att det är placebo jag knaprar i mig. Fast det klart att det inte är och jag ska inte ropa hej än. Kan jag någonsin göra det?

Jag har funderat ut en ny teori angående min skitsjukdom och varför cancermarkören visar som den gör. Jag kan inte låta bli att försöka komma på orsaker till saker och ting. Men jag ska inte dra det nu.
Klockan åtta ska jag se Debatt från Almedalen och äta upp jordgubbarna som är kvar. 

söndag, juni 28, 2015

SOMMARSÖNDAG

Bild från -010
 
Solen skiner, sommaren KAN ha kommit på riktigt. Mer ska det tydligen bli i mitten på nästa vecka. Igår tillbringade jag eftermiddagen på balkongen. Det gick i och med att det fläktade lite. Idag tänkte jag testa att lägga mig ute på en filt i gräset. Men frågan är om jag klarar att ligga på magen, fast det är inte själva magen som ömmar utan på sidan. Först var det båda sidorna, nu mest på högra och det känns mer vid djupandning, så min teori är att det är lungorna. Men jag tror så mycket *ler*.
 
Innan jag tog plats på balkongen i går så petade jag i slangen i däcket och det verkade fungera med storleken jag köpte. Men sedan mötte jag på motstånd igen. Jag kunde inte få på däcket. Något jag trodde skulle vara det enklaste av allt. Nu står mitt hopp till den manliga person som planeras dyka upp här i veckan ( tillsammans med dotter och barnbarn ). Han är lite händig så jag hoppas verkligen han fixar det. Min plan är nämligen... om det nu blir så varmt som det sägs... att åka och bada i slutet på veckan. Dosan jag fortfarande har kvar är inget hinder, så i år kan jag bada som vanligt, utan att ha ena armen lyft.
 
Naturligtvis hänger det även på mitt mående, men någon vecka efter att jag började med de rosa pillren så har både magsuget och illamåendet ihop med det hållit sig borta. Onkologsköterskan spånade på om det kunde vara Kortisonet. Men jag tror det var Paklitaxelet, det ena giftet som jag fått hela tiden kombinerat med andra gifter. Spelar ingen roll, det är så himla skönt att slippa det där dagliga obehaget och aldrig veta om det ska bli värre eller hålla sig hanterbart. Nu är ju även det mesta av klumpen under brösten borta, så måendet är för tillfället ganska så okej. Men jag är ovanligt trött. Trött i bemärkelsen att jag vill sova. Och hostan finns ju kvar.
 
Idag mätte jag 90 cm om diafragman, det minskas. Men det är svårt att våga hoppas, fast det gör man ju ändå. Man vill ju bli som vanligt och att giftet ska göra verkan för en gångs skull. Man måste hoppas och tro. Det motsatta vore att ge upp och det gör jag ju inte i första taget.
 
Innan jag kollar molnen på himlen och beroende på dem tar en filt och går ut, så ska jag betala de viktigaste räkningarna ( hyra o el ). Jag var inne och kollade extrakontot vars kontonummer finns här uppe till höger. Men det fanns inget insatt, så jag tänker skippa a-kasseavgiften och H&M kontot och sedan kontakta Comhem om anstånd en månad med bredbandsavgiften. Ica kontona måste jag ju betala in till och det blir ju då även månadens matbudget. Det mesta brukar lösa sig, så jag hoppas det gör det denna månad också. En fördel med att ta gifttabletter är ju att jag slipper resekostnaden varje vecka.
 
Om ni undrar över böckerna, så blev de allt hämtade så som det var bestämt. Nu finns det tre böcker jag skulle vilja köpa, men det får naturligtvis vänta. Kallentofts nya som han skrivit ihop med en annan, Emilie Schepps nya och Ninni Schulmans nya. Just nu läser jag inte mycket alls, dels för att jag bara vill sova när jag lägger mig och dels för att jag bara har gammalt att läsa. Men jag har lite kvar i onkologboken som jag kallar den, som jag tänkte jag skulle avsluta innan jag hinner glömma det jag läste sist. Den är faktiskt riktigt bra och spännande.
 
Av det jag kan se från fönstret här inne så verkar molnen hopa sig på himlen. Då är det ju ingen mening med att dra ut en filt och lägga sig. En promenad får det bli i så fall och tvättstugan i eftermiddag. Nu ska jag fylla på vattenglaset och skala en morot att knapra på när jag tar tag i räkningarna. Maten senare i dag blir sista laxfilén i frysen och kokt broccoli.     
 

fredag, juni 26, 2015

LITE ÖM, TRÖTT och UR FAS

Som rubriken säger så känner jag av kroppen lite idag. Mest vid njurområdena på varje sida. Även trött och inte på humör. Men sådana dagar måste man också ha.

Blir således bara en önskan från mig till er om en skön kväll och en trevlig helg.

torsdag, juni 25, 2015

4 KILO LÄTTARE

Det gick inte åt helvete *ler*. Det gick väl ganska bra. Fast det är ju liksom inget jag vill hålla på med, det här att tömma buken på vätska. Men så kan det ju bli, det vet man inte.
På bilden är det klart. Insticket alltså.

Alltså så olika det är. Första gången var det ju en läkare en våning upp som gjorde ingreppet och sedan fick jag ligga på ett rum på vårdavdelningen. Två assisterande sköterskor hade han och jag hade blå rock. Sist när det inget blev på grund av för lite vätska var det likadant, jag blev uppskjutsad till samma läkare eftersom jag bad om samma. Men då skulle jag i alla fall få ligga på behandlingsavdelningen.

Idag blev jag först hämtad in till läkaren. Verkade vara en bra läkare, dansk tror jag, kvinnlig. Vi pratade inte så mycket. Jag ifrågasatte nuvarande giftet, men det var för tidigt tyckte läkaren att säga något så vi ska fortsätta 4 veckor till. Fem blir det ju eftersom det här blev en vecka tidigare än beräknat. Sedan fick jag med kläderna på halvligga i en gynstol utan att ha benen i vädret. Första gången haha. Hon kollade med ultraljud utanpå magen, ritade med penna där hon skulle sticka.
Jag frågade om hon gjort sånt här förr. Fick svar att hon påstod sig vara rätt bra på det.

Fick en säng i ett rum där en kvinna redan låg och fick gift. Någon rock behövdes inte, jag kunde ha kläderna på och en undersköterska assisterade. Ville jag ha en skärm för sängen? Inte för min skull, sa jag men för kvinnan så hon slapp att se. Ja, sedan satte de igång och ska jag vara ärlig så kändes det mer denna gång. Både bedövningen och när hon stack igenom bukhinnan. Sist kändes det som ett myggstick, idag som ett knivhugg. Men det handlar om en sekund typ. Idag gjordes ingreppet på högra sidan, vilket jag förstås ifrågasatte. Jag ifrågasätter allt jag inte vet. Man kan göra det var som tydligen och är det fickor i buken så kan man behöva göra ingreppet på två ställen. Inte sydde hon fast slangen heller utan bara tejpade.

Första påsen rann på bra, 1.2 liter tömdes. Sedan kom det lite till men så kände jag att slangen inte var varm längre. Det kom alltså inte mer. Jag hade varit uppe i rummet, men ville inte gå ut i korridoren och skrämma andra patienter, vilket jag sa till läkaren när hon kom in efter att sköterskan sagt att det inte kom mer. Men det gjorde inget tyckte hon. Fast kom det inte mer så fick de väl ta bort slangen, sa hon.
Hur halvgjort skulle inte det varit? Jag hade ju vätska kvar, det kände jag. Jag gick på toa och när jag satt där kände jag plötsligt att slangen var varm igen. Yes, tänkte jag. Det kunde ju ha varit någon knyck på slangen som ändrades när jag satte mig på toa. Egna spekulationer. Jag gick sedan korridoren fram och tillbaka, fram och tillbaka. Med lyfta ben, med hoppsteg och vad jag kunde komma på.

Det dröjde inte länge förrän ännu en påse var full. 1.3 liter tömdes. Sedan verkade det inte vilja komma mer, men jag gick på toa igen och slangen blev varm och ytterligare 1 liter tömdes efter nytt korridorspromenerande. Nu trodde jag nästan själv att det var slut på vätska. Men när jag stod och pratade med ena rumskompisen så bara rann det på helt plötsligt så det blev 0.6 liter till.
Totalt 4.1 liter. Första gången var det sex liter, men då var nedre magen mer tjock än den var nu.
Slangen drogs och ett förband sattes på som jag kan ta bort i morgon.

Sedan fick jag vänta på de nya pillren, men vid fyra knallade jag därifrån. Läkarintyg fick jag också till året ut.

Vägde mig innan tömningen.

Och efter. Jag minskade lika mycket i kilo som i liter och fem cm mindre diafragma. Nu är ju 94 cm mycket det också, men jag kan bara hoppas det fortsätter minska nu. Att pillerna gör verkan. Fast fan trot. Jag fortsätter förstås att mäta, för att se om det börjar öka igen.

Cancermarkören var nu nere på 18, lägsta jag haft. Men det är en markör för äggstockscancer, vätskan produceras ju av bukhinnans cancerväxter. Om jag nu fattat läkarna rätt. Men jag förstår inte riktigt det där. Angreppen på bukhinnan beror ju på äggstockscancern. Inte mycket att fundera på nu.
HB-värdet låg på 119, är väl okej men lite högre vore bra.

Trots att jag var halvtrött efter en dag på onkologen så traskade jag ner till stan efteråt. Fanns ingen cykelslang med måttet 26 x 1½. 26 fanns, så köpte det. 38 kr kan jag väl mista ifall den inte funkar. Fick, när jag var på stan, sån jättevärk i högra skuldran. Var tvungen att sätta mig en stund. Då ville jag bara hem och ta en värktablett.
Var likadant sist minns jag. Ungefär, men då värkte det när jag hostade ...i typ en dag. Det här idag lättade efter ett tag så någon tablett har jag inte tagit än.

Kom hem strax före halv sju och då blev det mat och prat och att ta igen lite på datorn. Ingen tv ikväll. Men är ju ändå inget att se. Nu är jag rejält trött, så när jag publicerat inlägget blir det sängen.