söndag, december 21, 2014

FJÄRDE ADVENT

Kör en gammal bild idag, som ni säkert sett några gånger. Fast kanske har inte alla det. Ska inte tjata om måendet, men det är ungefär som sist. Började med Blutsaft igen igår, nu när inga mer cellgifter sabbar återbildandet av blodkroppar. Räknar med att det tar några veckor innan jag märker skillnad.

Slår alltså inte klackarna i taket idag heller, så blir ett kort inlägg. Fantasi och inspiration har gått i ide, verkar det som. Är väl i stort sett bara att se tiden an. Sämre kan det ju inte bli tycker jag.
Tillät mig en soffliggardag igår. Sov en hel del, vilket förvånar mig lite. Verkar som att kroppen är mer slut än vad jag räknade med. Trots att jag sov på dagen så sov jag utan problem i natt. Det här med störd nattsömn kommer och går tydligen.

Idag när jag tittade på Nyhetsmorgon så sken solen så fint, så bestämde mig för att testa stavarna. Fast då var solen borta, men det var ju ljust, klockan var bara halv ett när jag kom ut. Och ljuset är ju så himla viktigt den här årstiden. Blev ingen jublande stav succé *ler*. Var säker på att jag skulle klara tjugo minuter i sakta tempo, men blev trött efter bara några minuter och vänsterbenet protesterar först. Bestämde ändå att tio minuter ska jag banne mig klara av och det gjorde jag också, men med paus emellan då jag tog kort. Glömde vantarna på hallbordet så frös om fingrarna också. 

Tog en cancerskrämselsmoothie när jag kom hem och slog sedan in klapparna till minimänniskorna, så kände mig ändå lite nyttig. Vitkålsoppa åt jag igår och det äter jag även idag. Vad det blir för tilltugg till tv-n i kväll vet jag inte riktigt. Äpplebitar och keso kanske, eller lite glass med bär och en klick turkisk yoghurt.   

fredag, december 19, 2014

JAG VILL

Det är inget kul. Jag vill bli 7 kilo lättare, få bättre flås, mer ork och vara någorlunda nöjd över mig själv. Nu. Jag vill det NU.
Jag vet att det är en orimlig önskan, men jag vill det ändå. Man kan säga att det verkar gå ett steg fram och två bak. Nu är jag ju relativt vuxen och fullt medveten om att jag inte kan vara som förr efter knappt 1 ½ vecka sedan sista giftet. Men jag önskar att jag kunde trolla och vakna upp på morgon med hår på huvudet, ögonfransar att kleta mascara på och glad och pigg och full av kraft och energi.

Naturligtvis har jag inte gett upp *ler*. Det ligger inte riktigt för mig. Men man blir less stundom. Ingen bra natt i natt. Vaknat flera gånger, sista gången visade klockan tjugo över fyra och det var lögn att somna om. Släckte vid halv ett i natt, så hade ju inte sovit många timmar. Låg och funderade och funderade. Fick nästan hjärtklappning när jag tänkte på att jag snart skulle bli slav under AF igen. Förbannade mina jäkla principer. Var nästan på väg att gå upp och sätta på datorn och skicka iväg ett meddelande via Mina vårdkontakter att jag ville vara fortsatt sjukskriven.

Hämtade istället ett glas mjölk och några pepparkakor och lade mig och läste Keplers "Stalker" tills jag tyckte att jag kunde gå upp.... sådär strax före halv sju. Då gick jag in på datorn och skickade iväg ett meddelande till läkaren på onkologen. Började sedan dagen som igår med diverse små rörelser. Men vet inte ens om det ger något, för kroppen säger ifrån nästan direkt.
Tog sedan framåt dagen en promenad bort till ICA och köpte vitkål. Då och då glimtade solen fram, annars var det rätt ruggigt och lätt blåsigt. Och jag pustade och stånkade och blir så trött på mig själv.

Har inte mycket gajst idag så det får räcka med det här och önskar Trevlig helg.


torsdag, december 18, 2014

FÖRSÖK TILL KOMMANDO, DRÖMMAR och JASMINPRISVINNAREN

Jaha, igår var det en vecka sedan sista giftet och idag är det torsdag och det var idag jag skulle börja ta kommandot över min kropp och min trötthet och min orkeslöshet. Har jag gjort det då? Jodå, men jag lyssnar ju ändå på kroppen. Tröttheten tycker jag börjar avta, hoppas inte det är tillfälligt bara. Orken får jag jobba med i sakta tempo, det går inte att tvinga kroppen. Man har glömt hur man var innan, men sömnen blir bättre och bättre, vilket betyder massor för välbefinnandet.

I natt drömde jag och mindes frekvenser när jag vaknade. I en dröm såg jag (med flera) bilder eller film och på en bild tog någon en kaffekanna från bryggaren. Jag tyckte det påminde om köket hos mina föräldrar och uppmärksammade då att min far satt bredvid mig. Hoppas inte han blir ledsen tänkte jag och flyttade mig närmare. Sedan satt vi helt tysta och höll om varandra.
Min far har varit död i tjugo år men han hälsar på då och då i mina drömmar och ger råd eller tröst. Så den här drömmen kändes himla bra.

Ritade bilden lite snabbt nu, för att visa andra drömmen. Jag var någonstans, kan ha varit på kryssning och när jag tar av peruken på kvällen får jag se att håret växt ut under dagen. Blir både jätteglad och förvånad. Svart, ganska långt hår som en tuppkam på skulten. Tar ett kort i drömmen.
Jag har ju en tanke att när håret växt ut så det täcker skulten så ska jag färga det rött. Inte knallrött utan mer rödbrunt.

Började dagen med ett par simpla yogarörelser medan kaffet rann ner i bryggaren och mackorna tinades i mikron. För att komma i balans. Testade sedan plankan och klarade typ 15 sek, men kör jag 15 sek tre - fyra gånger per dag så bör jag fixa 30 om en vecka. Ska lägga till lite rumplyft och om ytterligare en vecka några hantellyft för armarnas skull. Högerarmen har jag ju inte använt mycket sedan i juni då venkatetern opererades in. Konditionen är lika med noll, så avslutade med lite frigörande dans, lugn sådan. Blev trött och andfådd ganska snabbt. Efter nyår är min tanke om inte vädret är kallt och kasst, att ta med stavarna på en tjugo minuters promenad. Helst varje dag, men åtminstone fyra gånger i veckan. Har inte fått använda stavarna när katetern var i armen. 

Satte mig i soffan med frukosten, istället för datorn som annars är det vanliga i veckorna. Stickade ömsom på trollet och ömsom på halsduken och mer lyssnade än såg på Malou och pratade lite i telefon också. Bilden föreställer ena sidan av trollet och när jag bytt till melerat garn för att sticka tröjan på trollet fick jag plötsligt se att det bildats ett hjärta, helt av sig självt. Det tyckte jag var lite häftigt *ler*.

När jag tröttnat på stickningen, letade jag fram ett fotbad som jag fått i present en gång. Tror det var när benen svullnade 2010. Använder det inte så ofta för är enklare att bara ta skurhinken, men nu när vänstervaden och vristen fortfarande är svullna mellan varven så fick jag för mig att använda det.

Efter fotvård och nagelklippning kokade jag gurkmeja med havremjölk och blandade i riven ingefära och chiafrön.  Gurkmeja är inte gott överhuvudtaget, men jag vill nog påstå att varm är värre än kall. Inte särdeles gott alltså, men med vattenklunkar emellan så gick det ner.

Vid det här laget hade skymningen redan börjat sänka sig utanför fönstren och jag knäppte på datorn.  Det är inte långa dagar med ljus vi har nu, men den 22:e vänder det. Och i morgon lovas det sol och då blir det en promenad bort till ICA för att inhandla vitkål. Är så sugen på vitkålssoppa. Det är bra och basisk mat också. Mitt mål är ju att bukhinnan ska visa sig vara slät och fin vid nästa röntgen och lungorna helt utan förändringar. Men det återstår att se.

Dagens mat som jag ska fixa till när jag är klar vid datorn blir något som det var länge sedan jag gjorde och då till ungarna. Korv stroganoff. På vegetarisk chorizo, som jag köpte hem när 08-folket skulle komma i syfte att eventuellt göra gryta. Nu behövde jag ju inte göra något alls så försöker få i mig korven själv. Inget ris, utan kokar ett par potatis och så lite sallad. Mycket lök i stroganoffen och rödlök i salladen.  Lök är bra.

Jasminepriset som delades ut igår gick till Fredrik Federley läste jag på Rose Alliance facebooks sida. Han är säkert en värdig vinnare av det och jag vet att Jasmine hade mailkontakt med honom angående sin situation. Det viktiga är att kampen för sexarbetares rättigheter fortsätter. Något som även Jasmine önskade. Själv är jag inte någon vidare aktiv aktivist längre, men mina åsikter är samma som tidigare och de lär bestå. 

Nu ska jag ta en koll in på mailen och avslutar sedan med spindelharpan innan jag stänger ner och lämnar datorn för idag. Det är så kul när det dimper ner mail från folk som läst min bok om arbetslösheten. Det är bara bra respons än så länge. Väldigt bra måste jag säga och många tackar mig. Det gör mycket för självkänslan och välbefinnandet. Vill man inte köpa boken så finns den på de flesta större bibliotek. 

På hobbymailen däremot händer inte så mycket, vilket är helt förklarligt med tanke på omständigheterna. Men då och då dimper mail ned med respons, synpunkter etc. på något blogginlägg jag skrivit. Inlägget om Björn Söders uttalande om samer och judar gav några mail som resultat och alla håller förstås inte med mig. Men som jag gav till svar... jag respekterar andras åsikter även om jag inte delar dem. Alla har ju sin rätt till sin åsikt. Önskar att fler tänkte så. Inte minst när det gäller prostitution.     

onsdag, december 17, 2014

JASMINEPRISET

Jasminepriset!

Begravning  klar

 
Glömde ju. Idag delas Jasminpriset ut för första gången. Viktig information. Vem som får det vet jag inte, men hoppas få veta det vad det lider.
 


MINA FUNDERINGAR

Ännu en äldre bild. Så såg jag ut för sex år sedan. Huvudet avklippt som det vanliga var då.
Om jag ska tjata lite om måendet, så har jag märkt av en positiv sak.... sömnen blir bättre och bättre. Både i går natt och i natt har jag bara vaknat en till två gånger och även drömt, fast inget som stannat kvar i minnet. Nu kan det bara bli bättre eftersom inga fler gifter och inget mer Kortison kommer att sabotera min kropp.
Ibland tycker jag också att smaken så sakta börjar återgå till det normala, men det verkar komma och gå.

Det är tröttheten och stagnerad energi som jag måste ta tag i, så att kropp och sinne vaknar till liv igen och jag får tillbaka fantasin, lusten, inspirationen och kreativiteten. Jag har mina idéer kring det, men om de blir verklighet är en annan sak.

Jag har även andra saker i huvudet som jag funderar hit och dit på. Sjukskrivningen tex.  Både barn och andra bekanta tycker jag är dum som inte är sjukskriven tills jag är bra. Att jag vill utsätta mig för Fas 3 igen och må dåligt av det.  Fas 3 vill jag ju slippa, men jag får mer i aktivitetsstöd än i sjukersättning så det blir mindre jag måste be det allmänna om, vilket känns bra för mig som helst vill klara mig själv. Och är jag sjukskriven blir det fel att planera en egen försörjning på hobbybasis.

Men nu börjar jag bli osäker. Som läget är nu skulle jag inte ha kunnat jobba ifall jag haft ett jobb. Hur läget är i januari när sjukskrivningen gått ut vet jag ju inte. Jag fattar ju att det tar ett tag innan kroppen återhämtat sig. Är jag sjukskriven tre månader till så börjar jag om från scratch på AF och slipper Fas 3, fast det känns inte helt rätt. Helst vill jag ha ett intyg från läkaren att Fas 3 skulle innebära  risk för återfall och försämrad återhämtning. Vilket ju är helt sant. Då skulle jag kunna söka jobb i lugn och ro och fundera på olika sätt till ekonomisk förstärkning, utan att vara jagad av AF.

Men nu är det ju som det är. Jag går till AF, inte den 2/1 som jag skrev, för kollade idag och nu var tiderna ändrade. Fredag 2/1 är det stängt men måndag 5/1 har de öppet 10 -12, så gäller att hänga på låset då. Sedan pratar jag med läkaren vid läkarbesöket och hoppas att det inte är den oengagerade jag får tid hos. Tiden efter en sådan här resa är ju också helt okänt för mig.

Annat jag går och funderar på och vill få klart med så snabbt som möjligt är hemsidan. Den försvinner ju i februari om jag inte gör si eller så. Jag har varit inne och läst hur jag ska göra, men litar inte riktigt på mig själv ännu. Det känns lite otäckt. Jag måste liksom göra om hemsidan fastän det är samma webhotell och när jag trycker publicera så raderas den gamla. Tänk om jag gör fel? Då står jag utan fastän jag betalar för den.

Sedan är det, det där med privata pensionsparandet. Jag gjorde ju uppehåll för att klara mig bättre ekonomisk, men strax efter kom brev att det inte går att spara mer efter januari. För då minskas avdraget man får göra och det kan kosta mer än man betalar in. Det jag redan sparat finns ju kvar, men det jag funderar på är om jag ska strunta helt i att pensionsspara eller hitta en annan form och vilken i så fall. Jag kommer ju att bli en så kallad fattigpensionär när den tiden är inne och frågan är om det ens är någon mening att skaffa nytt sparande.

Vad skönt det vore om man hade svar på alla frågor *ler*. Eller ännu bättre, inte behövde ha några frågor alls att fundera över. En " cancerskrämselsmoothie" ska jag gå och blanda till nu. Jag tror det är viktigare nu efter behandlingen än det var under, att liksom mota olle i grind. Det finns en risk har jag läst någonstans att de här vanliga cellerna som dör ihop med cancercellerna, när de nu ska återbildas kan muteras. Vilket då kan utveckla nya cancerceller. Hur vanligt det är vet jag inte, men jag tror rätt hårt på kostens betydelse för att förhindra återfall. Någon garanti är det ju inte, men för mig som redan är vegetarian är det ju ingen uppoffring.

Gurkmeja är ju ett slags universalmedel för mycket och något som jag intaget till och från i flera år. Ibland undrar jag om det kan vara det som gjorde att min cancer inte spred sig i buken. Nu läste jag här om dagen att för att den ska göra bäst verkan ska den kokas. Ja vad vet jag *ler*. Jag tänker i alla fall testa det ( i morgon ) och funkar det att dricka så kör jag väl typ varannan gång så och varannan gång som jag brukar. Tänkte koka det ihop med lite havremjölk och sedan blanda i ingefära och chiafrön. Kanske låta en tepåse få dra i det också. Vad gör man inte för hälsan.

C-vitamin är också en grej som ska vara bra. Men det tar jag inte nu. Ska blanda min smoothie och ta igen mig en stund i soffan och fortsätta fundera. Kanske börja läsa Keplers bok, läste ut Kallentofts i natt, eller sticka ett troll. Nej inte till någon minimänniska. Vi har både små och stora födelsedagar i januari i familjen och har man inga pengar så får man ta till restgarn man har. Känns ju tokigt när man får hjälp av barnen ekonomiskt att då gå och köpa en present till en av dem. Man kan ju skoja till det lite ändå och visa sin omtanke med de medel man har.