fredag, mars 27, 2015

KALA SKALLAR, TOM TVÄTTKORG och EN SMOOTHIE

Bild från -08. Sista jag hade i bloggmappen. Får väl ladda ner några fler vid tillfälle från externa disken. Men jag har nog snart använt alla gamla, sparade. Vissa till fler än till en repris. Men tycker att jag vill blanda in gamla Greta då och då som kontrast till de vardagliga "sjukbilderna". Går utvecklingen min väg och jag börjar bli bekväm med min kropp igen så lär nog lusten att fota med all säkerhet komma tillbaka. Men det är en bit dit. Sådär 5-7 kg och en del muskelträning. Och mer hår på skallen helst. Jag går och när en förhoppning att jag inte ska tappa något hår den här omgången. Men det är en orealistisk förhoppning, jag vet.

Jag beundrar de som inte bryr sig om de är skalliga. Ikväll är hotellägaren Petter Stordalens fru med i Skavlan. Hon lider av någon ovanlig sjukdom och har fått cellgifter och tappat hår, som inte alla, men väldigt många gör som får cellgift. Den här tjejen som själv är läkare bryr sig inte.

Jag önskar jag vore sådan, men det är jag långt ifrån. Jag ville inte ens se mig själv i spegeln när jag var helt skallig och jag visar mig fortfarande inte ute bland folk utan peruk. Varför jag känner sådant obehag av just mig som skallig vet jag inte. Skalliga män berör mig inte alls. Det kan till och med vara snyggt och sexigt ibland och även vissa skalliga tjejer kan jag tycka vara snygga. Att jag inte vill visa mig offentligt med kal skalle har säkert med att göra, att jag inte vill bli betraktad som något offer och inte känna okändas tycka synd om blickar på mig. Men varför jag har svårt att konfronteras med min egen spegelbild som skallig, det vet jag som sagt inte. Jag kanske satt i koncentrationsläger i tidigare liv *ler*. Koncentrationsläger var ju min första tanke när frisören rakat av mig allt.

Idag trodde jag nästan det skulle bli ett tidigt blogginlägg. Men så blev det ju inte och spela roll. Lätt speedad som man blir av Kortison så vaknade jag strax före sju idag. Somnade visserligen redan vid 23 i går, så ska se reprisen av Jordskott på datorn. Orkade helt enkelt inte sitta och vänta ut den igår.
Eftersom det inte gick att knyckla ner ens en strumpa till i min tvättkorg, så körde jag igång min egen maskin vid åtta med en omgång lakan och påslakan och räknade kallt med att någon av tvättstugorna skulle vara lediga.

Vid tio gick jag ut för att kolla och en av dem var ledig hela dagen, så jag in och hämtade min tvätt. Var nyss ute och hämtade in det sista. Snacka om skönt att ha blivit av med det i huvudet, för det har ju hängt över mig och snacka om skönt med en tom tvättkorg *ler*. Ibland är det de små detaljerna som gör det.
För övrigt mår jag skapligt idag. Lite tung i huvudet och en väldigt lätt tendens till huvudvärk. Vänster axel gör sig påmind då och då med någon molande värk. Den förknippar jag med insättningen av dosan. Magen har hållit sig lugn nu i flera dagar, vilket jag naturligtvis är jätteglad för. Lite fadd smak på det mesta jag stoppar i munnen, vilket ju är en vanlig biverkan av Paklitaxenet. Hostar, men inte lika intensivt som igår.

Kollade upp tabletterna jag fick med hem igår. De är receptbelagda och biverkningar kan man få även av dem. Vanliga är illamående och diarré. Bara att hoppas att jag inte är en av hundra. Lite skillnad på styrka mot mina Bisolvon som är på 8mg, mot de här på 200mg. Jag använder väl upp det här röret jag fick på 20 tabletter, så får vi se vad det gör med hostan. Vore ju nice att slippa den helt.

Aptiten har ju inte varit på topp på länge, men äta måste jag ju för att överhuvudtaget klara den här sommaren. Tänkte göra en sallad lite senare. Är egentligen trött på sallad, eller i alla fall inte varit sugen på det. Men nu har jag både fetaost och soltorkade tomater kvar från förra fredagen och ett kokt potatis som jag inte orkade äta igår. Detta plus lite couscous är tanken att blanda ihop med sallad, tomat, gurka och rödlök. Det blir lagom att pilla i sig till Lets dance.

Men för att få något i magen under dagen så fick jag för mig att fixa en smoothie med nya stavmixern. Kan som parentes säga att den gamla mixern fixades förra fredagen av snälla barn. trots att de visste att jag skulle få en ny. Fast nu är det ju roligare att använda den nya. Jag hade både babyspenat och persilja kvar i frysen och en mix jag köpt av grönkål, morötter och vad det var. Gurkmejan struntade jag i, men ingefära förstås åkte i och så hade jag ett skrumpet torrt granatäpple som legat på diskbänken i över 14 dagar. Jag har tröttnat så smått på granatäpple. Fanns knappt någon saft kvar i det, men jag pillade ur några kärnor och hade i.

Så mixade jag det här med en skvätt havremjölk.... med stavmixern. Det funkade, men jag tror det skulle varit bättre att använda hackern, för nu blev spenaten mest slamsor. Jag är ju inte van vid sådana här moderna, tekniska saker *ler*. Fast i bruksanvisningen stod det att stavmixern skulle användas till smoothies. Den såg inte så god ut, men den var faktiskt riktigt god. Godare än de jag gjorde med gamla mixern, fast då hade jag ju gurkmeja i också. Ska testa med hackern i morgon och se om det blir bättre sönderdelat. Den gjorde de pesto med förra fredagen och den blev ju hur bra som helst.

Jag längtar lite till matsuget ska komma tillbaka. Då ska jag göra soppor.... spenatsoppa, rödbetssoppa, blomkålssoppa, jordärtskocksoppa osv.

Nu ska jag fixa korten från förra helgen så jag blir av med det också i huvudet. Skönt att klockan ändå inte är så mycket än. Jag kanske till och med hinner med att se Jordskott, innan det blir dags att stänga av och lämna datorn. Trots det ruggiga vädret så önskar jag att alla får en bra och skön helg.

torsdag, mars 26, 2015

HYRESGRÄNSEN HÖJDES och UTDRAG FRÅN MIN BOK.

Jag måste ju berätta att handläggaren på soc. ringde i eftermiddags. Det är andra gången jag pratar med henne och hon verkar både empatisk och förstående. Ni minns att jag skrev ett brev med önskan att höja hyresgränsen. Då jag inte får hjälp med hela hyran eftersom lägenheten beräknas för stor för en ensamstående innebär det att jag får ta 1000kr av uppehället till hyran. Det plus att jag några månader betalat 500 kr för återbetalning av felaktigt utbetalt aktivitetsstöd ( som är överklagat ) har resulterat i att jag inte haft pengar till mat hela månaden. Så den hjälp jag fått av vissa läsare och ibland av barnen har varit ovärderlig.

Hyresgränsen är satt till 4.500 och min hyra är efter hyreshöjning nu nära 5.500. Mitt totala existensminimum inklusive hyra och sjukpengar är 9.300kr/mån. När hyran och den här återbetalningen är inbetalda har det återstått 3.300 till el, tele, bredband, fack, försäkringar, resor, laddning av mobil, tv-licens... och mat. En ekvation som omöjligt gått ihop. Så jag bad lite försiktigt om de kunde höja hyresgränsen till 5000 kr. Det var värt ett försök tyckte jag.

Idag ringde hon alltså och sa att hon skulle göra det. Det här beslutet på 4.500 sattes 2010 när jag blev arbetslös. Sedan har det bara rullat på. Nu har jag naturligtvis inte haft socialhjälp sedan 2010, men när AF krånglade redan vid starten av min arbetslöshet hade jag ingen annan råd. Ni som läst "Rapport från en arbetslös" vet att hela januari hann att gå innan jag fick en handläggare på AF som kontaktade facket och jag fick a-kassa. Tänkte lägga ut ett utdrag från boken.

Jag ringer upp denna Lena, som just idag tydligen hade en dålig dag. Ja, jag försöker tänka så, även om man som professionell inte ska låta det gå ut över sina kunder. Med ovänlig stämma informerar hon mig om att hon varken kan maila en tid eller ge mig en tid i telefon. Jag kommer att få ett brev och hon visste inte när. Punkt.
Jag blir sittandes en stund med telefonen i handen. Nu började min situation bli ganska ohållbar. Jag förstår att jag inte lär hinna träffa någon handläggare och reda ut a-kassedagarna innan månaden är slut. Decembers intäkter från företaget kommer inte att räcka till denna månads hyresinbetalning. Hade jag vetat hur krångligt det skulle bli så hade jag avstått julklapparna till ungarna. Fast hade jag verkligen det? Jag vet inte. Jag vet ingenting just nu.
Jag reser mig slutligen upp och går ett varv i lägenheten. Jag går ett varv till och ytterligare ett. Till slut säger jag till mig själv på skarpen att sluta upp. Det här är inte likt mig. Det klart att det ordnar sig. Det gör det alltid. Hjälp mig någon, säger jag högt rakt ut i luften. Trots att hela jag stretar emot så greppar jag återigen telefonen och slår numret till socialen. Det är onsdag 20 januari 2010.
 
Nu blev det inte så mycket med någon hjälp från socialen då, för de har ju sina regler. Men det var då hyresgränsen sattes, vilket sedan inte har berört mig eftersom det inte varit förrän nu när jag blev sjuk som det återigen blev aktuellt att be soc. om hjälp.  Hur ett beslut från 2010 fortsätter gälla fyra år senare vet jag inte. Men det var väl enklast. Själva principen är jag helt införstådd med.... att inte bo dyrare än man har råd med. Fast jag flyttade ju redan 2011 till billigare boende. Inte riktigt så billigt som 4.500 men inte långt ifrån. Ännu ett utdrag från boken.

Exakt en vecka efter mitt första samtal till socialen är det nu dags att personligen infinna mig. Jag står framför badrumsspegeln på morgonen och försöker peppa mig själv. Jag har inte berättat för någon vad jag ska göra. Jag är långt ifrån ensam försöker jag intala mig, men det är en klen tröst just då. På något sätt morskar jag upp mig och med en i alla fall utåt sett självsäker min anmäler jag mig en stund senare i socialkontorets reception. Efter en stunds väntan kommer Monika. Det är en ung och trevlig kvinna som visar mig in i ett rum.
Hon är rak på sak, vilket jag uppskattar när folk är och utan ovidkommande klyschor informerar hon mig om de regler som gäller för att få ekonomiskt bistånd. Hon berättar att hon tittat bakåt i tiden på mina konton och jag har då haft mer än vad deras norm på 10 000/mån är. Det som överstigit den summan förs över som rest till månaden efter vilket då betyder att jag inte är berättigad till hjälp i januari. Jag har även för stor lägenhet så hela hyran skulle oavsett aldrig beviljas. Jag ombeds att flytta till mindre lägenhet. Ny inkomstredovisning kommer att skickas till mig för februari av den nya handläggaren avslutar hon.
 Lite lätt förvirrad och omtumlad får jag bara fram ett Jaha, Tack så mycket, Jag förstår.Fast jag egentligen inte förstod något alls. Jag lämnar socialkontoret och går i dubbel bemärkelse ut i kylan. Det är onsdag 27 januari. Jag har snart varit arbetslös i en månad
 Jag vet inte varför mittenstycket inte ville bli citatstycke. Hur som helst så löste jag det då med att be om anstånd med halva januarihyran, vilket jag fick och sedan kom jag sent omsider in i AF:s rullar och med a-kassa ( aktivitetsstöd ) och hjälp av hobbyn så klarade jag mig ekonomiskt.
Jag är jätteglad att jag skrev brevet och jag är jätteglad att gränsen höjdes. 500 är mycket i mitt läge och lägg därtill de 500 till återbetalningen som nu inte längre behöver betalas. 1000 kr extra kan man säga i månaden nu. Det är ju fortfarande små marginaler jag har att röra mig med, men det blir ändå lite mindre oro nu för att få ihop det. Ibland är det värt att chansa. Tänk om överklagan går igenom också, så jag får tillbaka det jag betalat in? Fast det är en annan historia.
  
Jag får tydligen inte till texten som jag vill. Gör nytt försök i morgon.
 

ÅRETS TREDJE GIFT

Gud så störd man blir när man ser att man missat på stavningen. Fattas ett r i 2-ndra. Men jag orkar inte göra om nu.

 Inga speciella äventyr idag på onkologen. Det flöt på som det skulle. Andra omgången med Avastin och det är tydligen fortfarande lite på försöksstadiet. Några droppar urin ville hon ha sköterskan innan hon släppte på giftet. Var det fel på det jag lämnade i måndags på vårdcentralen? undrade jag förstås. Nej då, men de har inte fått in hur de ska ha det med rutinerna ännu och dubbelkollar därför. Det tycker jag är bra. De vet således inte hundra ännu hur snabbt Avastinet påverkar äggvitan i urinen. Jag är fortfarande negativ (bra ) och de övriga proverna från i måndags var helt utan avikelser (bra ). HB värdet ökat till 130. Högsta jag haft sedan jag började med cellgifter.  

Även blodtrycket togs 105/75 och puls 83.  Pulsen oroar mig lite och jag tror inte jag kan påverka med tankekraft eftersom både ökade trycket och pulsen har med Avastinet att göra. Alltså inget kroppen själv då kan reglera.

Hade ett par som rumspolare idag och en kvinna, men hon försvann ner till kafeterian och paret var inte sådana att de liksom pratade av sig själva... med mig *ler*.  Så gick ut till väntrummet, men det var alldeles tomt.

Vägde mig när jag kom dit. Tänker göra det varannan gång är min plan, om ingen kommer och kräver att jag ska göra det varje. Klart jag blir glad när det nu äntligen går åt rätt håll.

Så här såg det ut 12/3. Minskat 3½ kg och diafragman minskat 5½ cm. Håller det den här takten så är jag snart mitt vanliga jag kroppsmässigt. Hoppas kan man.

Nämnde den lätta huvudvärken som ploppat upp då och då de två senaste dagarna. Inte att jämföra med den jag hade på grund av muskelsträckningen, den var djävulsk. Jag har ju ytterst, ytterst sällan huvudvärk och när jag har så vet jag oftast orsaken. Men de vet ju inte heller vad det kan bero på. Högt blodtryck kan ge huvudvärk och jag nojar mig lite över risken för stroke. Men så högt är inte mitt tryck och jag hoppas förstås inte det blir det heller.
En förklaring kan vara att jag verkligen haft/har en släng av förkylning och att det beror på det. Men, men... ingen vet. Jag vill den ska försvinna förstås.

Annat som är ett helvete är ju denna evinnerliga hosta. Får ont i bröstet nu också när jag hostar. Skuldran däremot hållit sig lugn. Sköterskan kom med ovanstående tabletter som hon tyckte jag skulle testa. Jag har inte kollat upp vad det är än och det står inte på. Slemlösande, sa hon och troligen starkare än Bisolvonet jag kört med. Men det är service, tycker jag. Läkaren som skickade mig på lungröntgen skulle ju skriva ut något, men antagligen glömde hon det sedan. Sköterskan trodde att det var de här och hjälper dessa så ska jag få det på recept. Just nu testar jag vad som helst (nästan), bara jag blir av med hostan.

Fixade mat när jag kom hem. Potatis, sallad, pepparrotsås och äcklig veg.corizo. Nä, äcklig är den inte direkt, men jag är så trött på den. Finns en kvar nu som får ligga och skramla ett tag till i frysen.  

onsdag, mars 25, 2015

LITE FUNDERINGAR.... om mjölk bl.a.

Som ni vet tycker jag ju relativt ofta saker om fenomenen i vårt samhälle. Ofta sådant som berör mig själv eller min omgivning. Något jag inte brytt mig så mycket om ( egentligen inget alls ) är våra mjölkbönder och mjölkföretag. Nu tänker jag inte engagera mig i det, men funderade lite efter att ha läst en artikel i lokalblaskan idag.

Nu kan det här vara en lite långsökt fundering, men ändå logisk. Jag liksom många med mig är emot handel och samarbete med länder som har lagar och regler som går helt på tvärs med ens egen moral, empati och rättvisekompass.
Att jag för många år sedan helt plötsligt började sluta äta kött, berodde till stor del på hemska djurtransporter och djurhållning i vissa länder. Men mjölk köper jag varje vecka ( ekologisk ) utan att ens reflektera och ost är i stort sett det enda pålägg jag använder.

Att mjölkbönderna har det kämpigt ekonomiskt har inte undgått mig. Arla är enligt artikeln världens sjätte största mejeriföretag och som mjölkbönderna är beroende av för att få ut sin produkt.  "Företaget finns i Sverige, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Belgien och Luxemburg med 12 500 bönder som är kooperativets ägare. Länder där reglerna kring djurhållning kan skilja sig."

Det var ovanstående citat från artikeln som fick igång mina tankar. Vi vet ju att flera av de här länderna inte ömmar lika mycket för djurens bästa som Sverige gör. Långt därifrån. Parallellen till arabländerna var därför inte så konstig, för att vara mig. I ena fallet handlar det om mänskliga rättigheter, i det andra om djurens rättigheter.
Nu är det ju nästintill omöjligt att klara sig utan den stora jätten Arla för bönderna. Men hur kul kan det vara för de som månar om djurens bästa att vara tvungna att ingå i ett kooperativ där man vet att djur far illa på ena eller andra sättet?

En annan sak jag reagerade över under frukostsurfen var det här. Hur ojämställt det egentligen är på flera plan i vårt land. Trots skryt om hur jämställda vi är.  Män med hemmavarande Alzheimersjuka fruar får mer hemtjänsthjälp än kvinnor med hemmavarande sjuka män. Helt otroligt.

Nu tror ni väl eftersom jag funderar till höger och vänster, att jag mår rätt bra idag. Men så är det inte riktigt. Har en stund suttit med en svag huvudvärk och halsen känns av även idag. Magen började även spöka lite smått nyss, men tror det beror på att den vill ha föda. Orkar inte laga något, så blir något från frysen. Sedan ska jag vila en stund. Försöka visualisera hur mitt hjärta pumpar lugna, regelbundna slag och att jag har ett blodtryck på 120/60 och en puls på 60-65.

Något solande på balkongen blir det inte för så mycket sol är det inte. Men säkert varmt och skönt ute. Bannar mig själv lite för att jag inte tar en promenad, det är ju bra även för blodtrycket. Men har inte ens kommit ut för att fixa tvättiden. Googlade förut vad som räknades som högt tryck. Är det över 140/70 räknas det som högt och pulsen bör ligga mellan 60-70.  Så nu gäller det att försöka att själv återfå normalt tryck och puls, så jag slipper mediciner för det mitt i alltihopa. Det räcker som det är, tycker jag.  

tisdag, mars 24, 2015

NY DOSA

Jodå, jag överlevde den här dagen också. Gick bättre än sist faktiskt. Bra läkare. Jag sov mesta tiden så gick fort, fick alltså mer lugnande när de satte in nya dosan. Upplevdes fortare alltså.  Ingen nackvärk och inga skakningar som sist. Men så kul är det ju inte.

Jag var där strax före halv åtta. Fick min säng, skjorta och strumpor nästan direkt och blev hämtad till operation kvart i ungefär. Väl där blev jag omhändertagen direkt. Förvånad vilket jag sa. De stod liksom och väntade på mig hela teamet. Läkaren förklarade hur han såg på det hela och jag tänkte i mitt sinne... nej, nej. Men jag fick lite förtroende för killen som inte tänkte göra som kollegan gjort. Han tänkte sätta dosan högre upp och inte gå in på halsen, utan vid nyckelbenet. Dessutom fick jag en mindre dosa sa han när det var klart.

Någon egentlig förklaring till att den första inte funkade fick jag väl inte, mer än att böjen vid halsen var för skarp. Men jag blev lätt förskrämd när jag bad att få se slutbilden och frågade förstås varför förra katetern var så böjd på mitten. Fick bara något kort svar att det ser lite konstigt ut. Men så såg det inte ut direkt efter att förra dosan var insatt, så frågade om hostan kunde ändra på katetern, men det trodde han inte. Och logiskt verkar det inte troligt eftersom den ligger i en ven och venerna ändrar ju liksom inte läge. Kanske såg jag bilden då i en annan vinkel, jag vet inte.

Han satte alltså först dit ny dosa på vänstra sidan och tog sedan bort den förra. Ni ser på bilden att nya sitter högre upp. Strecken är så som katetern syntes på bilden. Nu är det bara att hoppas att det fungerar behandlingen ut. Ser ni såret under näsan *ler*.
Jag känner i ( utanpå ) halsen när jag sväljer, så kutar upp axlarna vid varje sväljning. Känns även lite där förra dosan satt, så tror faktiskt jag ska en Panodil senare innan jag lägger mig. Både för den skull och för skuldrans skull.

Skuldran känns alltså fortfarande och det är ett skit när jag hostar. Men det är ganska uthärdligt, om än jäkligt irriterande.
Kom hem vid fyra och har suttit vid datorn sedan dess. Blev ju ingen morgonsurf i morse. Hade med två mackor som sist, som jag åt glupskt vid halv elva -elva när jag var tillbaka på rummet. Borde väl äta något nu i kväll, men är inte minsta hungrig och frågan är väl varför jag måste tvinga i mig något just i kväll. Får äta ordentlig mat i morgon.

Det känns lite trött och dimmigt i huvudet, så vill bara lägga ner mig i soffan. Se lite tv och sedan lägga mig i sängen och läsa lite i min bok. Läser nu Coelhos nya " otrogen". Lite annorlunda för att vara av honom, men rätt bra. Har ju även "onkologpocketen", men den får vänta till torsdag.
Himla skönt att ha en dag emellan hemma i morgon, innan jag ska dit igen. Måste gå ut och se om det finns någon tvättstugetid till fredag eller lördag, för nu är tvättkorgen full. Två omgångar sängkläder bl.a. Måtte jag bara må någorlunda bra i helgen.

Glömde kameran hemma i morse, men gick ju bra ändå. Skulle väl ändå bara ha blivit liknande bilder som sist. Men på torsdag får jag inte glömma den. Då är det tredje omgången gift... båda sorterna, och i morgon är det 15 veckor sedan jag slutade förra behandlingen.