måndag, oktober 20, 2014

MEST FUNDERINGAR KRING MIN SITUATION

Nog kunde man vara piggare helt klart. Samma trötthet och orkeslöshet och tappad lust för saker som före jag fick blod. Jag skulle tippa på att HB värdet nu är nere på under 110. Svar får jag i morgon. Magen är lugn mellan varven, men då och då ger den sig till känna. Och då är det bara att knapra i sig en näve mandlar, eller tugga i sig några pepparkakor eller ta en knäcke.

Det är svårt att veta om alternativkortisonet som jag experimenterade med nu sist gjort någon skillnad. Skillnaden är att jag efter den här gången med båda gifterna inte haft den hemska magvärken jag hade i september, som inte gått att dämpa med småätande. Men om det beror på kortisonet eller på att allmäntillståndet var bättre på grund av blodet jag fick, kan man inte veta. Jag har ju även haft fler tendenser till illamående denna gång. Jag tror ju att allt blir värre när jag får varje vecka eftersom kroppen inte har en chans att återhämta sig innan nästa giftdusch kommer.

Idag hade jag tänkt att jag borde gå ut och få lite frisk luft i lungorna och få igång muskler, tarmar och blodomlopp. Men jag tar mig inte för något. Jo diskmaskinen har jag plockat ur.... med stor viljeansträngning. Lundells bok ligger och väntar på att bli hämtad, men inte ens det lockar. Kanske att jag går av bussen tidigare i morgon från onkologen och hämtar den då och får då samtidigt en liten promenad.

Jag har inte läst något på en vecka tror jag. Sedan onkologen förra tisdagen. Har några kapitel kvar på Kvibys pocket, men har varken ro eller koncentration att läsa klart den. Nu låter det här väldigt gnälligt. Men vad sjutton, jag har rätt att gnälla *ler*.  Jag försöker se typ tre veckor fram i tiden. Då hoppas jag att cellförnyelsen av mina friska celler som dött av gifterna, har börjat återbildats och vetskapen att de kan fortsätta i lugn och ro att göra det. Men det hjälper tyvärr ändå inte upp situationen som är just nu.

Jag googlade nyss på hur fort håret växer ut efter cellgiftbehandling. Som vanligt är det bloggar som ger mest träffar, inte medicinska sidor. Jag undviker ju så kallade cancerbloggar, men har av nyfikenhet halkat in på ett par stycken under den här resan. Så även idag, fast hur snabbt efter avslutat behandling och hur fort det sedan växer är ju som det mesta helt individuellt. För den här tjejen gick det på ca två månader att få huvudet täckt. 

Jag började blogga rätt skapligt idag. Men när jag skulle länka till ovanstående blogg fick jag för mig att även googla om utväxt av ögonfransar efter cellgifter. Antingen är jag dum i huvudet eller så finns det dåligt med sådan seriös information. Bara bloggar igen och vimmelmamman Lotta Gray känner man ju till, så började skumma hennes blogg. Stod inget om varken hårväxt eller ögonfransar, men blev fast där länge ändå. På ett sätt är det ganska skönt att läsa hur andra också upplever koncentrationssvårigheter, tappad lust till de mest banala saker, sömnproblem etc. Fast jag vet ju att jag inte är ensam *ler* och att det är olika för alla. Det jag blev lite nyfiken på nu var hur hon tacklade tiden efteråt. Jag är lite oroad för att jag kanske klappar ihop då, när allt är över och det har blivit så som jag önskat och trott. Men nej, det gör jag inte om jag bestämmer mig för att inte göra det. Fast fan vet. Hon har varit frisk nu i snart fem år, men oron finns där ju, speciellt när det är dags för de årliga kontrollerna.

Fördelen med att fastna så där var att jag glömde magen, ja tröttheten också nästan. Å andra sidan är det ju inte så ansträngande att glo på en bildskärm. Men så kände jag att jag började bli hungrig och kollade datorklockan. Den var närmare fem så inte konstigt. Tänkte äta nyttigt och basiskt så här innan nästsista gifterna och hade planerat rotsaker i ugn med vitlökscremefresch. Så blir det också. Lämnade datorn bums, rädd för att få illamåendekänsla om jag väntade längre med maten. Nu står det i ugnen och är väl snart klart. Brukar gå rätt fort. Hade det varit som förr i tiden så hade jag väl tagit ett glas vin och en bit ost och struntat i mat.
Nu luktar det vitlök i hela lägenheten, för hade i några klyftor bland rotsakerna också. Stackars onkologpersonalen i morgon.

Jag tror jag kommer att vara extra noga med kosten efteråt. Just för att undvika återfall. Mycket basiskt och så lite som möjligt av sådant som göder cancerceller. Funderar på att skaffa en mixer och göra hälsodrinkar. Jag tillhör kanske de sista som inte har en mixer *ler*. Det enda elektriska i hushållsmaskineri som jag har är en elvisp.

Hittade slutligen en blogg som var lite informativ i det jag ville veta. Med bild efter två månader och efter fyra månader. Och inom två månader var både bryn och ögonfransar på plats. I jul kanske jag har mina på plats igen också.
Nu ska jag lämna min plats här vid datorn och äta min mat i soffan. Det gör jag alltid när jag är ensam, där eller vid datorn. Aldrig i köket.

söndag, oktober 19, 2014

BARA ETT LIVSTECKEN

Ja bilden får väl symbolisera läget just nu. Satte mig en stund i fåtöljen när ungarna hade åkt och eftersom kameran låg så påpassligt på bordet så knäppte jag ett kort. Är väl dags för ett mer lättklätt kort snart, men har inget i bloggmappen och orkar inte nu att leta på den externa disken.

Förutom lite trött och orkeslöshet och ganska hanterbar mage, så mår jag rätt okej idag. Gårdagen fördrev jag mest i soffan med tv, stickning och några småslumrar mellan varven. Fixade mat förstås och kokade även mannagrynsgröt. Denna gång med hälften mjölk och hälften vatten. Sedan blandade jag i ägg och lite bittermandelolja och gräddade i ugnen. Mannagrynspudding således blev tilltugget till "Så mycket bättre".
Kändes nästan som att programmet var ännu mer tillrättalagt än vanligt. Det är nästan så man börjat tröttna lite på konceptet, men jag gillar ju både Ola Salo och Amanda Jenssen så kommer fortsätta att titta. Ja de andra är ju intressanta även de på sitt sätt och Love verkar vara en trevlig prick.

Idag kom en hel hög med små och stora barn framåt elva. Lunchmat hade de med sig, bröd, smör, ost och soppa och jag behövde inte göra ett handtag. Fast lite svårt att låta bli *ler*. Det enda jag behöver göra är att plocka ur diskmaskinen, men kände förut hur det bara tog emot. Men det är ju inget måste att göra just i kväll. Kaffe och kaffebröd hade de också med sig till fikat senare. Undrar om jag någonsin blir bekväm med att ta emot från mina egna ungar? Fast jag uppskattar det ju väldigt och nu behöver jag inte köpa kaffe, bröd, smör och ost på länge, för hade redan både en oöppnad ost och ett oöppnat paket kaffe.

Tog en snabb raid på nyhetssidorna nu innan jag gick in hit till bloggen. Orkade inte bry mig så mycket för tillfället av vad som hänt. Men såg att Expressen nu kör reportage om de som överlevt cancer och det är ju bra att även det kommer fram. För de finns ju också.

Det får bli ett litet livstecken bara i kväll, så hoppas jag att jag är piggare i morgon. Såg att de visar Hypnotisören på fyran i kväll, men jag ska inte se den. Jag tyckte boken var smått otäck, så förskonar mitt sinne. Det blir Babel och Agenda för min del och sedan sängen.

fredag, oktober 17, 2014

EN MYSIG DAG

Jodå, det blir ett inlägg i kväll. Folket lättade här ifrån lite före fem och då satte jag på diskmaskinen och tog en halvtimmes avslappning i fåtöljen innan jag tog plats här vid computern. Mår rätt okej, men är trött och det beror inte på små och stora barn. Det skulle jag varit ändå. Magen kör sitt vanliga race när jag fått båda sorterna, men är än så länge hanterbar och dämpas för stunden med att stoppa något i magen.  

Nästsista bilden då jag är på väg till blodprovstagning. I alla fall den här resan. Sedan blir det väl kontroller antar jag där blodprov ingår. Tog en vid behovstablett mot illamående även i morse. Men skulle jag inte fått barnbesök så skulle jag inte tagit någon. Nu ville jag inte riskera att må dåligt när de var här.

Som vanligt knäppte jag en massa kort, som jag nu lagt in på datorn och beskurit och fixat. Var så himla kul att träffa de små underverken igen. Ja de stora underverken också förstås. Men det händer mycket med små barn under tre och en halv månad. Ingen av de här har sett mig utan hår, förutom på kort. Men den äldre minimänniskan har fått förklarat att jag har en hårmössa. Nu hade jag ju hårmössan redan på eftersom jag varit ute bland folk innan de kom. När sedan frågorna kom från den lilla, så tog jag av den och det var inget konstigt alls. Jag tog på en av mina hemsydda mössor och den lilla tog på sig resten. Sådär en fem-sex stycken.

Lunch hade de med sig och det blev en hel del över. Ska ta lite nu när jag tar plats framför tv-n och Idol. Gardinerna kom på plats, så nu är det ännu mysigare i rummet.

Tiden går ju så himla fort när man inte setts på ett tag och vet att de snart måste åka igen för att de små ska få mat och komma i säng. Skulle säkert orkat haft dem kvar över natt, men man vet ju inte det innan och kanhända hade jag fått lida för det efteråt. Dessutom är jag ju trött nu och jag skulle inte tyckt om mig själv ifall jag inte kunnat vara den mamma, mormor jag vill vara.

Vi hann med lite utelek i alla fall så den lite äldre filuren fick springa av sig. Lövkastning, prat med änder och gungning hann vi med. Sedan blev det lite onyttigt mellis... sockerkaka bl.a. Den föll i god jord hos alla. Ja sedan var det roliga slut. Men på söndag efter frukost kommer hela högen en stund. Det ser jag fram emot. Jag vill bli mitt vanliga jag snart, väldigt snart, så jag kan umgås med ungarna som jag brukar och vill.
Jag planerar redan i mitt lilla huvud att kanske kan jag åka iväg runt första advent och hälsa på ungskrutten som snart flyttar och då även ta 08-folket på hemvägen. Ungen som flyttar bosätter sig lite längre upp i landet än Stockholm, men inte jättelångt ifrån. Men man ska inte planera så mycket. Jag vet ju inte alls hur läget är då. Men blir det som jag vill så blir det nog så.

En mysig dag hur som helst har det varit och nu är det lagom att tända värmeljus, sätta på tv-n och lägga upp lite mat att småäta av. Kanske somnar jag och det må väl vara hänt i så fall.  

torsdag, oktober 16, 2014

RÖNTGEN, BAK, TRÖTT och FRUSEN

Hur mår jag här då ? Ganska okej, men trött och frusen. +5 var det när jag åkte i morse, så tog fram kappan från garderoben, vilket visade sig vara ett bra initiativ. Lite kul också att jag nu kan ha den igen. Längtar lite efter att börja ha den röda jackan, för bör ju kunna ha den också denna vinter, när ingen mage är i vägen. Men det får bli november först. Jag kom i tid i dag i alla fall.

Kände ett svagt illamående när jag gick upp i morse och med tanke på att jag skulle sitta och pimpla i mig en liter kontrastvätska så tog jag en sådan där vid behov tablett direkt. Tredje jag tar av dem och har inte tyckt de hjälpt de andra två gångerna, men då har jag inte tagit dem förrän det blivit värre. Det lugnade sig i alla fall och det kanske det skulle gjort ändå. Sådant kan man inte veta *ler*.

Behövde inte vänta länge alls tills jag fick min kontrast. Glömde sugröret idag, men gick bra att få i sig ändå. Inga roliga människor att prata med så blev en aning långtråkigt.

Bläddrade bland tidningarna som fanns där och de var ju väldigt aktuella.

Här är jag klar. Går ganska fort när man väl ligger där och körs in och ut och får kontrast insprutat direkt i blodet. Det är lite obehagligt men är så väldigt kort stund. Fick ha filt på mig för att jag frös.  Fick också klarhet i en fråga jag funderat på lite och tänkte fråga läkaren om vid besöket hos henne.  Om jag inte skulle göra lungröntgen också. Det fick jag ju göra innan operation för att de sett något på lungorna på datortomografibilderna.  Men tjejen som styrde med mig idag informerade vad som skulle tas idag.... lungor och buk och då hörde jag lite med henne om man får med lungorna ordentligt och inte behöver lungröntgen. Och det behövde man inte. På den här bilden har jag inte tagit bort fläckarna i ansiktet. De är inte stora och inte många, men ändå störande.

Åkte direkt hem för var så himla trött. Var hemma strax efter elva och fixade lite mat ifall magen skulle börja spöka. Sedan slocknade jag i soffan och vaknade vid fyra. Om jag inte varit så kissnödig så hade jag nog legat kvar än. Nää, inte riktigt så länge kanske. Inget illamående, men känner av den lättare magvärken som dämpar sig lite om jag stoppar något i magen. Hoppas den håller sig så och inte blir som i september.

Hade egentligen ingen större lust, men hade ju bestämt att jag skulle göra en sockerkaka. Det här plus sockerkakssmet var ingredienserna.

Lite smet i botten, sedan choklad. Som tur var kom jag på precis när jag höll på att en av de som ev. kommer i helgen är laktosintolerant och kan inte äta mjölkchoklad. Så körde bara halva. Övriga ingredienser är laktosfria.

Mer smet och så bananer i tunna skivor.

Resten av smeten över det och så äpplebitar som jag rullat i socker och kanel. Spännande om det ens skulle bli ätbart *ler*.

Men den blev riktigt fin och god också. Jag testade biten jag skurit bort. Jordgubbarna bredvid är tinade nu och ska snart tas med till tv-n. Inte Icas, utan ekologiska så tror inte jag behöver koka dem.

Framåt kvällen började telefon gå på högvarv. Ibland är den väldigt tyst, men i kväll var det liv i den. Fick även sms från en person som satt på akuten. Är det inte det ena, så är det det andra. Jag hoppas inte det är allvarligt bara. Blev lovad besked, men det kan ju ta sin tid.

Jag vet inte hur läget blir i morgon, hur jag mår eller hur många som kommer hit. Kanske bara är 08-folket och det är inte så bara. Sedan kommer alla en stund på söndag. Så det är lite osäkert om det blir något inlägg i morgon. Om inte så blir det på lördag trots att det är datorfritt då, för då kommer ingen.

Nu blir det jordgubbar, havrebräck och Aktuellt. Följt av Debatt. Socker vet jag att de ska prata om och att Katrin Z är med ( läste det på hennes blogg ). Vad det andra ämnet är vet jag inte. Bromma kanske.  

onsdag, oktober 15, 2014

LITE MER OM GÅRDAGEN bl.a

Ännu en reprisbild med ett år på nacken. Jag har väl inte suttit och dinglat med benen hela dagen, men jag kom inte igång med mitt styr förrän halv tre. Optimist som jag är trodde jag att jag nog skulle bli klar till fyra. Det tog en timma till. Bara det att plocka bort allt jag belamrat köks och soffbord med tog en halvtimma. Sedan har jag ju lite svårt att hålla mig till en sak i taget, så mitt i det började jag printa ut ett kort och så lite papperssortering på det.  Men nu är det så fint, bara höstgardiner i rummet som ska upp också och det får jag hjälp med på fredag hoppas jag.

Än så länge mår jag bra. Måtte det förbli så, men jag vet ju hur det brukar bli efter två-fyra dagar. Sen mat blev det idag för ville få allt klart innan jag åt. Sallad med tre skivor stekt Haloumi. Inte ofta jag äter Haloumi och jag vet inte om jag gör fel vid stekningen för det blir lätt lite segt. Men ätbart.
___________________________________________________________________________________
Kollade in extrakontot under förmiddagens datorsejour och hade fått två nya "bidrag". STORT TACK. Det betyder så mycket så det fattar man inte förrän man själv varit i samma situation. I stort sett allt jag får där går till mat och påfyllning av busskortet och mobilen. Jag hoppas varje månad att det ska bli tvåtusen över när hyra, bredband, försäkringar, fack  mm är betalat. Jag klarar maten på 500/v, men då är det att räkna ören och notera på inköpslappen vad var sak kan komma att kosta och stryka något som kanske inte är helt nödvändigt osv. Det går, men så jättekul är det inte och är busskortet tomt måste jag ta av matpengarna för att kunna komma till onkologen. Så de gånger det kommer in lite extra på kontot här till höger så blir jag jätteglad och oron minskar en aning för stunden. Jag låter dem stå kvar på kontot tills det krisar och då för jag över några hundra till kortet på Icabanken som jag handlar för i vilken affär som helst. Jag har ju även ett vanligt Ica-kort att handla för på Ica och det måste också fyllas på lite varje månad.

Den här månaden har jag inte behövt oroa mig eftersom jag fick presentkortet på Ica av ungarna. Känns ju lite fel att få ekonomisk hjälp av dem och de har försökt länge att hjälpa mig, men jag har vägrat ta emot av dem. Fast jag förstår ju deras vilja hur lätt som helst. Jag skulle också ha velat hjälpa om det varit min mor. Men när de då hittade på det här med presentkort på mat så blev jag förstås väldigt glad och kunde ju inte annat än tacka och ta emot.
Hur nästa månad blir vet jag inte. Jag vet inte ens om jag får sjukpengar nu denna månad, fast det borde jag få fast jag fortfarande inte fått papper på det, bara besked i telefon. Det retroaktiva betalades ju tillbaka till soc.  Inte vet jag heller om jag får rätt mot Förvaltningsrätten och slipper återbetalningen av aktivitetsstödet jag fick i april som jag inte anser jag ska betala. Annars blir det en extra kostnad nu från och med oktober på 500 i månaden tills allt är betalat. Å andra sidan har jag ju gjort uppehåll med privata pensionsförsäkringen med samma summa och jag fick anstånd med det efterhängsna underhållet i tre månader. Så det löser sig, det gör det ju alltid. Jag funderar i alla fall på att skicka efter Lundells nya bok nu. Något kan jag unna mig tycker jag och den är ett måste att ha ( fast kanske inte just nu ), men jag ska ändå beställa den  Nog om ekonomi nu.
___________________________________________________________________________________

Tänkte fortsätta skriva lite om gårdagen. Jag har ju nästan varje gång en liten lapp med frågor som dyker upp att ställa till onkologsköterskan. Jag har redan en lapp till nästa vecka *ler*. Jag vet ju inte hur det blir när jag är klar. Jag tror att det är då mina tankar och funderingar kommer och massor av frågor. Hur gör jag då? Det är en av frågorna till nästa vecka.
Igår var det ju bl.a. magvärken och det frågade hon själv direkt om. De kan ju inte säga varför jag har den, fast just nu är det lugnt. Men den var ihärdig som ni vet i flera veckor. När jag sa att jag googlat mina gifter och på båda står att en mycket vanlig biverkan är magsmärtor... för ena giftet... och buksmärtor... för andra giftet. Så vill hon ändå inte riktigt tro på det och pratar om att det är muskelvärk. Men det har jag ju också haft och det är stor skillnad. Själv tror jag att det är mag/tarmslemhinnorna som tar stryk helt enkelt. Speciellt som de nu blir pepprade med gift varje vecka. Och nej, det är inte magkatarr som annars är vanligt att man får. Det är inte alls sådana symptom.

Sist eller om det var gången före det fick jag iden att det kunde vara Betapreden ( kortisonet ), alltså innan jag googlat. Jag testar ändå den här sista gången att slopa Betapreden och tar alternativkortisonet som jag fick första gången, då Betapreden var slut på alla apotek. Det var helt okej från deras sida och som hon sa, det KAN ju vara en ingrediens i det ena som inte finns i det andra och som jag reagerat på. Jag tror de tycker det är lite roligt när jag håller på som jag gör. Nu skriver de inte bara hur många tabletter jag ska ta, utan de tre kanske fyra sista gångerna ( alltså gångerna var tredje vecka ) skriver de rekommenderad dos plus lägsta dos och sedan bestämmer jag själv. Den här gången tänkte jag ta rekommenderad dos. Vi får se hur utfallet blir.

En annan fråga var blodtrycket och det tog hon utan krusiduller när jag bad om det. 116/76. Helt okej. Så det behöver jag inte oroa mig över.
Sedan undrade jag över recept på fler sprutor. Jag skulle ju ta de här med större dos i en månad och den månaden är snart slut och inget mer recept fanns när jag kollade. Det fixades sedan under tiden jag var där så på fredag ska jag hämta en jäkla massa sprutor med mindre dos. Tur att det bara är 200 kvar till högkostnadsskyddet träder in. De förra gick ju på 975kr och den fakturan har jag inte fått ännu.
Ni minns kanske att jag tyckte läkaren jag fick träffa efter att de konstaterat propparna i benet pratade i nattmössan när han sa att jag nog skulle få ta sprutor i fem-sex månader. När jag protesterade så sa han bara att jag fick prata med min läkare, han visste inte. Nu får jag ta tillbaka det. Jag ska hålla på med de här svagare sprutorna i.... just det.... 6 månader!! Herregud säger jag bara. Men jag vågar inte annat. Jag frågade sköterskan om det verkligen behövdes så länge och fick ett ja till svar. Ja, de hittar ju inte på 6 månader för skojs skull så jag kör väl på.
Det är ju lite lurigt det här med proppar. Jag läste här om dagen i lokalblaskan att många fler dör av blodpropp (trombos) i benen eller lungorna än av bröst- och prostatacancer. " många söker vård för sent vilket leder till onödiga dödsfall. Någon kan till exempel gå hemma med en propp i benet och tro att det är en muskelbristning eller liknande."

HB-värdet nämnde jag väl i går att det sjunker igen nu. Låg på 113. Beroende på vad det är nästa vecka, så funderar jag på att fråga då om utifall jag kunde få lite blod vid sista giftbehandlingen ifall det börjar närma sig 100. Det skulle antar jag påskynda återhämtningen eftersom kroppen då inte får fler gifter efter det. Det är väl inget jag kan kräva för det kostar och många är i större behov än mig kanhända. Men att gå omkring som en zombie med yrsel och helt utan ork eller lust, som jag gjorde när Hb- värdet sjönk ner till 104 och sedan 102 tar på psyket. Det kostar inget att fråga i alla fall. 

En annan sak jag gärna skulle vilja och det frågade jag om redan igår. Men det är inget sköterskan kan bestämma om, men hon skulle föra det vidare. Idag har jag landat lite i vetskapen att jag troligtvis inte har några cancerceller kvar i kroppen. Igår blev det så omtumlande och nästintill overkligt. Men jag skulle vilja att de tar ett cancermarkörprov vid sista blodprovningstagningen om två veckor för att se vad det visar då. Normalt tas det bara innan jag ska ha båda gifterna och det ska jag ju inte ha mera nu. Det är väl en  kostnadsfråga även det här, men det skulle betyda en hel del för mig och göra att jag vågar lita helt på provet. Så jag hoppas.

En del av er tycker kanske inte det är så intressant det här. Men jag tycker det *ler*. Det är ju mitt liv för tillfället. Om ett halvår lever jag kanske ett helt annat liv. Då kanske jag träffar några gamla rävar igen. Det vet man aldrig. Jag tror att sex är ett ypperligt sätt att bli mitt vanliga jag igen. Fast jag ska alltså inte börja om med hobbyn som tidigare. Men i väntan på att hitta ett par- tre att variera med ( om jag någonsin gör det och som fixar det ) så måste jag ju hålla sexlivet aktivt. Ja, ja vi får se. Vi vet inget idag om livet i morgon. Men drömma kan man.

I morgon blir det att häva i sig en liter kontrast igen, det vet jag och tidig uppgång blir det också. Får ta en för tidig buss för sist kom jag ju fem minuter för sent. Nu tror jag inte att det var det som orsakade att jag sedan fick vänta över en halvtimma, men är jag inte själv i tid så kan jag inte klaga.