fredag, oktober 24, 2014

FREDAGMORGON

Idag var jag minsann uppe i arla morgonstund. Kommer att vara helt slut framåt dagen. Somnade i soffan i går kväll och tänkte när jag vaknade till.... att vad sjutton jag sover i soffan hela natten. Stängde av tv-n men lät lamporna vara tända för orkade inte gå upp. Jag brukar sova rätt gott i soffan och nu var det jättelänge sedan jag sov en hel natt där.

Jag sov gott och drömde till och med, vilket jag längtat efter att göra. Vaknade som vanligt numera till några gånger men somnade snabbt om. Tills halv fyra då jag vaknade och kände av magen och även en lätt huvudvärk. Försökte somna om men det gick inte, så kvart över fyra steg jag upp och satte på kaffet. Tände ett ljus och bänkade mig vid datorn. När frukosten var uppäten hade magen lugnat sig, så kan ha varit hungerkänslor jag kände.

Nu är jag förstås skittrött, men eftersom det är promenad till vårdcentralen som står på agendan är det ingen mening att ta ett vil nu. Jag ska istället ställa mig i duschen och försöka få fart på kroppen. Något så när i alla fall och så gott det går. Nästa fredag... då är det nog en piggare Greta som bloggar.

Regeringen fick ju en hel del kritik av både högersidan och av SD vad gäller budgeten. Läste nu i morse Karin Petterssons krönika i Aftonblaskan och håller med. Det kan ju inte ha kommit som någon överraskning direkt, innehållet i budgeten. "Den politik som i går presenterades i riksdagen kommer faktiskt att kunna göra skillnad i människors liv."

Jag letade en stund bland mina gamla inlägg efter ett där jag skrev om hur jag tycker skattefördelningen skulle vara. Hittade det inte och orkade inte fortsätta leta. Jag tycker som säkert de flesta att alla ska bidra till samhället, men efter var och ens förmåga. Därför tyckte jag ju att Alliansens tänk att de som tjänade mycket fick sänkt skatt, var helt uppåt väggarna. Det är det motsatta som är mest logiskt, enligt mig och det var nog det mitt inlägg gick ut på.
Sedan har jag funderat på om majoriteten av Sveriges arbetare tjänar 50 000/mån. Jag trodde en vanlig månadslön låg på 20-25 000.

Strunt samma. Nu ska jag kolla vad jag ska ha på mig och så stappla ut till badrummet. Det har ljusnat ute, men vädret inbjuder inte till att gå ut precis. Sista blodprovstagningen så får se det positivt.

torsdag, oktober 23, 2014

TRISSLOTTER, LÄGET och ROSA HIT OCH DIT

Idag för ett år sedan exakt åkte jag iväg till solen på en vecka. Magen hade börjat redan då med små hugg, som jag var säker på berodde på stress och press på grund av Fas3 och ekonomi. Tur att jag inte då visste vad jag hade framför mig. Undrar hur min situation är nästa år 23 oktober?

Jag har tre visioner och inget av dem är så sannolika *ler*. 1. Jag har jobb jag trivs med och en inkomst jag klarar mig bra på. 2. Jag har skrivit klart romanen och ett bokförlag vill ge ut den och den blir en bestseller. 3. Jag får tre treklöver på en triss och skrapar i nyhetsmorgon fram 15-20 000 i 20 år. Ja, att jag förblir frisk räknar jag förstås kallt med.

På tal om triss så fick jag fyra stycken av ungarna i helgen. Skrapade den första... vann 30kr. Skrapade den andra.... vann 30 x2. Skrapade den tredje... vann 30kr. Den fjärde vann jag inget på. Men visst är det lite lustigt att få vinst på tre stycken på raken? I tisdags när jag fick vänta 40 minuter på min buss gick jag in på pressbyrån och köpte en macka för magens skull och slog till med en triss också, som jag vann 60 kr på. Räknar man bort min egen insats på 30 kr, så blev vinsten i alla fall 150 med alla inräknade. Bra att ha om det blir kris.

Läget annars idag är mer skit än igår.  Blir så himla less och trött på skiten. Trodde magen skulle bli bättre nu för var dag, men idag känner jag av den klippt hela tiden och kroppen blir mer och mer kraftlös. Men jag får gilla läget och med tanke på hur orken, kraften och lusten rinner av mig för var dag som går nu, så räknar jag med att jag får blod på tisdag och sedan blir det bara uppåt för hela slanten. Så jag ställer in mig på att vara en ynklig figur nu i några dagar, trots att jag hatar situationen.

Budgeten är presenterad och jag tycker nog den är rätt okej, så som omständigheterna är. Lite lurigt med röstningen sedan, man vet ju inte vad SD får för sig. Sedan förstår jag inte högerpartiernas kritik riktigt vad gäller arbetsmarknadspolitiken. Björklund andades något om att det var hittepåjobb och bla, bla. Vad sjutton kallar han då Fas 3, nystartsjobben och alla de andra lönebidragsjobben som han själv stöttade? Jag är bra mycket hellre exempelvis en resurs i skolan med en lön jag kan klara mig på, än sitter av tiden på en Fas3 förvaring utan lön, eller utför gratisjobb bara för att. Jag förstår inte heller de som lite ironiskt påstår att nu kommer bidragssamhället tillbaka. Vilka bidrag syftas det på månntro? Att a-kassan höjs är väl inte samma sak som att bidragen återkommer. Tar man bort bidragen som alla Fas3 anordnare roffat åt sig genom att gömma undan och förvara arbetslösa så gör staten en rejäl hacka. Men vi tolkar olika. Klart att de som har det bra ställt klagar, utan att för en sekund tänka på de som i åtta år haft ett helsicke och som nu kommer att få det en liten smula bättre.

Lite om rosa bandet och cancergala och allt vad det är. Ni som följt mitt svammel vet min anti mot diverse galor. Visst, det är jättebra att det samlas in pengar till hjälp för sjuka, forskning, fattiga etc. Men för mig är det hycklande att liksom ägna en dag, en månad åt att uppmärksamma behovet och då göra det kommersiellt och glättjefullt med artister, snyfthistorier med mera. Sedan är väl rosa bandet mest tillägnat bröstcancer ( kan ha fel). Det behövs pengar varje dag, året om, år efter år. Inte bara en kväll, en vecka eller en rosa månad, där då ofta givarna gärna framhåller sig själva.
När jag googlade hårutväxt här om dagen så kom jag in på en blogg som precis som jag hade åsikter kring det hela.

Hon nämner även någon rosa kokbok som jag sett något om lite hastigt, men inte reflekterat över. Hon i sin tur länkar till denna tjej som informerar om vad det handlar om. Jag reagerar precis som hon. Det är inte klokt egentligen. Jag vet att jag i ett inlägg skrev om just kostens betydelse och hur oinsatta många sjukvårdspersonal och läkare är. Att socker göder cancerceller är inget flum och det vet de allra flesta. Då är det ju väldigt märkligt och tokigt att göra en cancerkokbok med recept som dryper av socker. 

Jag är själv ingen fanatiker vad gäller kosten. För mig är balansen det viktiga och jag har inga problem att äta en kaka eller bulle, eller en ljus macka någon gång. Men, förutom efter operationen då min kropp ville ha socker, så tillhör jag tack och lov de som har problem med för söta saker. Jag tycker man ska kunna äta allt i måttliga mängder, men vill man hålla sin kropp mer basisk än sur vilket är bra för att förhindra de flesta sjukdomar, inte bara cancer, då kan man tillföra mer basisk mat i sitt intag och mindre av socker, mjöl och kolhydratrik mat. Ingen större ansträngning faktiskt. Typ 30/70. 
Sedan bör man ta med i beaktningen att kosten är en del. En kanhända ännu större orsak till att vi utvecklar sjukdomar är vår tids stress, press och jagande efter något vi knappt vet vad vi jagar.

Vi lämnar det. Jag sitter här och småfryser och knaprar och tuggar sakta i mig mandlar som jag har i en hög bredvid mig. Det hjälper inte så mycket längre för magen och vattnet smakar inte som vanligt heller. Jag vet att det är väldigt vanligt med smakförändringar, men jag har klarat mig ifrån det. Förutom när magen slår till med kraft som nu och som den gjorde i september. Fast det är egentligen en baggis, det där med smaken. 

Maten idag bir så enkel. Bara värma i mikron. Jag tog upp sista lådan från frysen med pasta och quornfärssås. Som jag gjorde innan jag började med cellgifterna i juni för att ha som reserv när och om jag blev däckad. Jag var ju beredd på det värsta som ni minns. Det blev ju inte ens det näst värsta *ler*. 

Avslutar med en bild från Gran Canaria förra året så här dags. Kommer nog att tillbringa mesta tiden denna dag i soffan.    

onsdag, oktober 22, 2014

EN VÄRDELÖS DAG

Ja det är väl ungefär så här jag känner mig idag. Totalt värdelös dag, där timmarna bara går och jag inte har lust med något. Sitter och degar vid datorn utan att egentligen göra något annat än spelar lite på King.com och klickar än hit och än dit utan speciellt mål eller syfte. Orkar inte bry mig om vare sig ubåtar eller budget. Tycker politiken nu är mest en enda röra. Vad vill de och vad tycker de? Alltså egentligen. I min stad regerar nu s, mp och fp. Visst det är väl bra att man kan samsas, men då räcker det väl med bara ett parti då, inte tre. Såg en rubrik men orkade inte klicka upp, om att Björklund kritiserade moderaterna plötsligt. Jag trodde de var bundisar och bästis med tanke på Alliansen. Ja jag är väl extra kritisk en dag som den här och eftersom jag inte läste artikeln så vet jag ju inte heller vad det handlade om.


Jag tvingade mig ut till spisen i alla fall vid tre och fixade dagens mat. Bulgur med champinjoner i grädde och sallad. Riktigt gott. Det tog inte lång tid innan tallriken var tom. Körde med frysta champinjoner och det har jag inte haft sedan tiden då ungarna kom med jämna mellanrum. Men det var nästan godare än färska faktiskt.
Ett halvt granatäpple blir det ikväll med smaksatt crème fresh. 

I morse var det också gudomligt gott med ett glas kall Proviva blåbär och svarta vinbär, utan socker och sötningsmedel.

Kollat mixer har jag gjort på Claes Ohlsson. Den här fanns i begränsat antal och kostar 200kr.

Den här fanns i lager och den är lite simplare och kostar bara 149. Ser ut som en pingvin. Men jag tror den översta är bättre och att det är ide att lägga på femtio kronor och köpa den, om den finns. Men jag ska betala räkningarna först i helgen när soc. pengarna kommit in på kontot så jag vet om jag kan undvara 200.

Ringde perukfrisören i förmiddags och fick tid på måndag efter läkarbesöket. Går läkarbesöket fort och utan krångel så har jag lite tid innan att uträtta några ärenden, bl.a. då eventuellt köpa mixer. Och tunn mössa och innesockor och kolla på hälsokost om de har sesammjöl. Har inte hittat det i vanliga mataffärer. Tänkte baka egna sesamkex och även ha det i min filmjölkslimpa där jag försöker undvika vetemjöl och kör med diverse andra mjöler istället, typ mandel, cocosmjöl och havregryn.
Tyg till den där kjolen jag fick ide till om ni minns, köper jag kanske också. Känner mig nästan tvingad till det för ihop med matpresentkortet så fick jag också några 100 kronors kort på en tygaffär av ungarna. Jag hade ju berättat för den minsta skrutten om idén, samma dag jag fick den. De är så omtänksamma och gulliga de små liven.

Jag trodde inte jag skulle få ihop så många rader idag, men när jag väl börjar så rinner det på. Men mer än så här blir det inte. 

tisdag, oktober 21, 2014

GIFTOMGÅNG 6..... vecka 2

Då så.... bara en gång kvar förhoppningsvis. HB värdet nere på 108 nu. Alltså i fredags när jag tog provet. Nu är det nog ännu lägre för tycker kraften började gå ur mig i söndags och jag känner mig svagare och svagare för var dag. Varierade bilden lite och tog den i fönstret i dagrummet med trevliga, pratglada människor som åskådare. Brukar normalt stå en soffa här, men den var tydligen på reparation.

Kanske tyckte sköterskan att jag såg hängig ut, för jag behövde inte säga något om eventuellt blod nästa gång. Hon tog själv upp det direkt. Men det beror förstås på vad HB värdet är då. Kan inte tänka mig att det plötsligt stiger *ler*. Så jag hoppas.
Däremot att få ta cancermarkörprov på fredag var inte lika självklart. Hade jag fortsatt behandlingen som det var planerat med var tredje vecka så skulle ju sista gången varit förra veckan och inget mer prov skulle tagits då. Men ta upp det med läkaren på måndag, tyckte hon. Inte förrän jag kom hem slog det mig att då är det ju för sent eftersom proverna tas på fredag.

Pratade även lite om livet efter det här och så länge jag har frågor får jag ringa antingen till dem eller till kuratorn. Sedan blir det kontroll var tredje månad i början och jag frågade om risken för återfall. Dum fråga för jag förstår ju att varken hon eller någon annan kan svara på den.

Jag harklar upp slem lite då och då. Något jag inbillar mig är bra. I morse gjorde jag det när jag borstade tänderna och spottade ut det, oftast sväljer jag det. Jag vet, det är lite äckligt att prata slem *ler*. Hur som helst så hajade jag till för det var mest segt blod. Tänkte att det är väl som med näsblodet, sköra slemhinnor. Jag nämnde det i alla fall idag och tydligen var det inget som skulle nonchaleras. Visst, det kan bero på slemhinnorna, men fortsätter det ska jag ringa så de kan kolla upp det. Får väl hoppas då att det bara var en engångsföreteelse.

Åkte efteråt direkt hem, fast fick vänta 40 minuter på min buss på resecentrum. Gick av tidigare för att hämta ut Lundellboken. Satt och dividerade för mig själv i bussen.... ska jag, ska jag inte? Men nu är jag glad att jag gjorde det. Grått och småduggigt visserligen, men inte så kallt och jag behöver använda musklerna lite. Jag hade ju ingen tid att passa så kunde spatsera i min egen takt.
I november kommer sedan Keplers senaste och de här två får räcka året ut.

Stack även in näsan i affären för att köpa ägg och fryspåsar och cremefrech. Fick i affären Proviva i skallen. Tja varför inte ? Det är nog lättare att få i sig än Actimel som smakar lite fil och jag tror att det är bra för min mage med lite nyttiga bakterier. En burk örtinlagd vitlök blev det också. Något jag kunde få mani på förr.
Förutom att jag kände ett svagt illamående i morse så har magen resten av dagen varit riktigt lugn. Kanske sätter den igång igen efter dagens gift, men jag hoppas inte det. Känner att jag skulle vilja ta ett glas vin i helgen, men då måste magen vara okej.

Jag förstår mig inte på Försäkringskassan. Idag hade jag det här brevet i hallen när jag kom hem. En broschyr och ett brev med vem som är min personliga handläggare. I mitt huvud borde jag ha fått det här i April. Komma nu när det bara är två månader kvar av sjukskrivningen och jag hittills inte fått ett öre i sjukpenning. Gud vad jag längtar och hoppas att den dagen kommer då jag inte har med varken AF eller FK att göra.

I Januari är jag arbetslös igen. Jag ska sätta mig in igen i vad som gäller. Om det gått så lång tid så att jag börjar om från start eller om jag fortsätter med Fas 3. Jag vet inte hur lång tid som måste gå, om det är ett halvår eller ett år. Om det är ett år så får jag väl börja 2015 med att gå på en anordnarmässa. Fy sjutton. Men det känns inte lika tröstlöst nu eftersom det troliga är att det försvinner inom en ganska snar framtid. Det finns ju redan ett riksdagsbeslut på det från 2011. Och jag tror majoriteten idag är ännu större av de som vill ha bort det. 

Om ni tycker som jag att Fas 3 ska försvinna så gå in på den här sidan och skriv in ert namn och ort, eller annans namn och ort *ler* och rösta för det. Jag vet inte riktigt hur namnunderskrifterna ska användas, men ju fler namn desto bättre.

I morgon ska jag försöka ta mig i kragen och ringa perukfrisören. Jag har ju en peruk till att hämta eftersom man får två. Får var ju inte sant, jag fick ju betala 3000 eller vad det var. Men det var det värt och 3000 är i vilket fall mindre än hälften av vad de egentligen kostar. Blir man sjuk så kan man verkligen skatta sig lycklig över att man bor i Sverige än i tex. USA. Inte ett öre behöver man betala för cellgifterna och blodproven etc. Högkostnadsskyddet för vård kommer man ganska snabbt upp i om man blir långvarigt sjuk. Medicinerna däremot har jag nu som först kommit upp till gränsen för och det beror på proppsprutorna.

Nu ska jag gå och ringa ett annat samtal innan jag kollar in mailen. Det är inte direkt överflöd på mail nu för tiden, men det är ju naturligt med tanke på att ingen sexhobby föregås längre. GW, apelsin och keso kommer kvällen sedan att bestå av.  

måndag, oktober 20, 2014

MEST FUNDERINGAR KRING MIN SITUATION

Nog kunde man vara piggare helt klart. Samma trötthet och orkeslöshet och tappad lust för saker som före jag fick blod. Jag skulle tippa på att HB värdet nu är nere på under 110. Svar får jag i morgon. Magen är lugn mellan varven, men då och då ger den sig till känna. Och då är det bara att knapra i sig en näve mandlar, eller tugga i sig några pepparkakor eller ta en knäcke.

Det är svårt att veta om alternativkortisonet som jag experimenterade med nu sist gjort någon skillnad. Skillnaden är att jag efter den här gången med båda gifterna inte haft den hemska magvärken jag hade i september, som inte gått att dämpa med småätande. Men om det beror på kortisonet eller på att allmäntillståndet var bättre på grund av blodet jag fick, kan man inte veta. Jag har ju även haft fler tendenser till illamående denna gång. Jag tror ju att allt blir värre när jag får varje vecka eftersom kroppen inte har en chans att återhämta sig innan nästa giftdusch kommer.

Idag hade jag tänkt att jag borde gå ut och få lite frisk luft i lungorna och få igång muskler, tarmar och blodomlopp. Men jag tar mig inte för något. Jo diskmaskinen har jag plockat ur.... med stor viljeansträngning. Lundells bok ligger och väntar på att bli hämtad, men inte ens det lockar. Kanske att jag går av bussen tidigare i morgon från onkologen och hämtar den då och får då samtidigt en liten promenad.

Jag har inte läst något på en vecka tror jag. Sedan onkologen förra tisdagen. Har några kapitel kvar på Kvibys pocket, men har varken ro eller koncentration att läsa klart den. Nu låter det här väldigt gnälligt. Men vad sjutton, jag har rätt att gnälla *ler*.  Jag försöker se typ tre veckor fram i tiden. Då hoppas jag att cellförnyelsen av mina friska celler som dött av gifterna, har börjat återbildats och vetskapen att de kan fortsätta i lugn och ro att göra det. Men det hjälper tyvärr ändå inte upp situationen som är just nu.

Jag googlade nyss på hur fort håret växer ut efter cellgiftbehandling. Som vanligt är det bloggar som ger mest träffar, inte medicinska sidor. Jag undviker ju så kallade cancerbloggar, men har av nyfikenhet halkat in på ett par stycken under den här resan. Så även idag, fast hur snabbt efter avslutat behandling och hur fort det sedan växer är ju som det mesta helt individuellt. För den här tjejen gick det på ca två månader att få huvudet täckt. 

Jag började blogga rätt skapligt idag. Men när jag skulle länka till ovanstående blogg fick jag för mig att även googla om utväxt av ögonfransar efter cellgifter. Antingen är jag dum i huvudet eller så finns det dåligt med sådan seriös information. Bara bloggar igen och vimmelmamman Lotta Gray känner man ju till, så började skumma hennes blogg. Stod inget om varken hårväxt eller ögonfransar, men blev fast där länge ändå. På ett sätt är det ganska skönt att läsa hur andra också upplever koncentrationssvårigheter, tappad lust till de mest banala saker, sömnproblem etc. Fast jag vet ju att jag inte är ensam *ler* och att det är olika för alla. Det jag blev lite nyfiken på nu var hur hon tacklade tiden efteråt. Jag är lite oroad för att jag kanske klappar ihop då, när allt är över och det har blivit så som jag önskat och trott. Men nej, det gör jag inte om jag bestämmer mig för att inte göra det. Fast fan vet. Hon har varit frisk nu i snart fem år, men oron finns där ju, speciellt när det är dags för de årliga kontrollerna.

Fördelen med att fastna så där var att jag glömde magen, ja tröttheten också nästan. Å andra sidan är det ju inte så ansträngande att glo på en bildskärm. Men så kände jag att jag började bli hungrig och kollade datorklockan. Den var närmare fem så inte konstigt. Tänkte äta nyttigt och basiskt så här innan nästsista gifterna och hade planerat rotsaker i ugn med vitlökscremefresch. Så blir det också. Lämnade datorn bums, rädd för att få illamåendekänsla om jag väntade längre med maten. Nu står det i ugnen och är väl snart klart. Brukar gå rätt fort. Hade det varit som förr i tiden så hade jag väl tagit ett glas vin och en bit ost och struntat i mat.
Nu luktar det vitlök i hela lägenheten, för hade i några klyftor bland rotsakerna också. Stackars onkologpersonalen i morgon.

Jag tror jag kommer att vara extra noga med kosten efteråt. Just för att undvika återfall. Mycket basiskt och så lite som möjligt av sådant som göder cancerceller. Funderar på att skaffa en mixer och göra hälsodrinkar. Jag tillhör kanske de sista som inte har en mixer *ler*. Det enda elektriska i hushållsmaskineri som jag har är en elvisp.

Hittade slutligen en blogg som var lite informativ i det jag ville veta. Med bild efter två månader och efter fyra månader. Och inom två månader var både bryn och ögonfransar på plats. I jul kanske jag har mina på plats igen också.
Nu ska jag lämna min plats här vid datorn och äta min mat i soffan. Det gör jag alltid när jag är ensam, där eller vid datorn. Aldrig i köket.