torsdag, juni 21, 2012

SÄNKER MIG... DELADE KÄNSLOR


Visst känns det lättare att leva när solen flödar? Iallafall just nu. Ibland, beroende på aktuell situation, kan man även välkomna en dålig väderdag. Men sådana tycker jag att vi haft alldeles för många av på sistone, så för mig ger dagar som igår och idag mig riktiga vitaminkickar och pånyttföddkänsla.

Jag skulle kunna skriva en hel novell om dagen idag och ytterligare en om sådant jag tänkt skriva i veckan men som inte hunnits med. Med andra ord slår tankarna knut på sig själva för tillfället och den inre stressen kom som ett brev på posten så fort jag slog mig här ner vid min vanliga dator nu nyss. Ja, jag satt här även igårkväll en stund innan filmen som jag tyckte att jag kände igen lite. Fast är osäker. Rätt bra ändå och om just människohandel har jag också en länk jag tänkt lägga ut här. Filmen handlade om barnhandel. Såg att den går i repris en sen kväll om nu någon vill se den som inte sett den.

Som sagt är det mycket i hjärnkontoret i skrivande stund, så det kan bli ett hoppigt och långt inlägg. Men med tanke på veckans tidigare kortare och lite ointressanta inlägg ( speciellt det igår ) så är det förlåtligt...enligt mig. Ni väntar på bildspelet, jag vet och igårkväll kollade jag igenom mappen med bilderna och musiken som jag konverterat från youtub. Tyckte då att en låt bör bytas ut och en annan tas bort och även ett par bilder kasserade jag. Testade även på Moviemaker där jag gör bildspelet om det överhuvudtaget funkade att importera dessa mp3filer, vilket det förstås gjorde. Testade även att dela en av låtarna för det är bara snuttar jag ska ha. Mer hade jag inte tid med för ville blogga innan filmen och dessutom var jag så himla trött. Men innan midsommar har jag sagt och det är inte förrän i morgon eller i natt klockan tolv. Så det är ganska lugnt. Kommer jag bara igång och till ro med det så går det ganska fort för det är rätt skoj att försöka få till det som jag vill ha det och pyssla lite. Inte bara rätt skoj, utan jäkla kul. Eftersom jag inte är det minsta sportintresserad så finns det inget i min smak på tv-n ikväll ( tur för er *ler*) men sätter på tv-n vid 21.00 för att åtminstone lyssna till Aktuellt eller Rapport eller vad det nu heter vid den tiden.

Är ni redo för novellen om dagen? Ett möte med någon på det eventuellt nya fas3 stället stod på agendan, plus inköp av det sista till helgens matlagning och till sådant som ska tas med till nästa veckas tillvaro i värmlandsskogarna ihop med min minsta skruttunge och som också innebär några dagar med den äldsta och dennes första och minsta skrutt. Jodå samvetet tynger lite och det är löjligt, men helst skulle jag förstås vilja ha alla ungarna samlade. Men det funkar inte och det är nog bara jag som tänker som jag gör. Helt ovidkommande info, men viktigt för mig.

Hur som helst...novellen börjar nu. När jag satt i morgonrocken med frukosten vid skrivdatorn i köket imorse ringer det på dörren. Jag öppnar, det är posten som har ett paket med sig. Paketet innehåller ett smycke och då vet vissa, andra inte, att jag är inte något alls för smycken. Det enda jag bär och som liksom tillhör mig är mitt kors och min lyckopeng. Ringar, örhängen och annat krimskrams skulle jag aldrig sätta på mig. Det är förvisso snyggt på andra men inget för mig. Vi är olika. Jag slänger det här på mikron så länge, men läser sedan kortet som följde med. Smycket är gjort av och från ett medium som jag känner och bara till för några stycken. Får då en stark känsla att om jag någongång ska använda det så är det idag. Hänger det runt halsen och jag har idag samma svarta klänning som igår och smycket liksom bara smälter in i den och lägger sig som en dekoration vid bystens V-formation som om den hör till klänningen. Smycket är riktigt snyggt och allt känns liksom så perfekt. Om sedan resten av dagen beror på smycket eller på mig eller på solen är jag inte människa att uttala mig om. Och egentligen spelar det noll roll.

Jag åker iväg med min buss och letar upp det här Fas3 stället. Fast sanningen är att jag inte hittar det, men jag hittar en dörr öppen till ett kontorshotell och där inne hittar jag en kvinna ( som jag först trodde var städerska ). Jag framför mitt ärende och undrar om jag kommit rätt och nämner de två personer jag skulle fråga efter. Den ena visar sig vara hennes man, som hon sedan ringer till och efter en stund dyker han upp. Han är inte ansvarig för Fas 3 placeringarna, men han är... istället för... ansvarig person. Lite märkligt allting. Jag visades runt och såg säkert ut som ett levande frågetecken. Jag vet ju inte ens om jag tänker vara här, sa jag till slut och vet du överhuvudtaget vad det handlar om? - Ja,ja fas 3, fick jag till svar. Behöver jag egentligen skriva mer? Det här gör mig så kluven.

- Men det är väl suveränt, utbrast ena avkomman som jag pratade med när jag sedan lapade sol på balkongen. Suveränt för vem? För de som vill ha en flexibel Fas 3 plats där minsta möjliga görs eller för de som vill ha ordning och reda och en chans till anställning och där arbetsuppgifterna är meningsfulla. Visst är det här jättebra för tex mig som har en massa annat att styra med, fast ändå inte. Jag vill ju ha möjligheten till att få ett jobb. Det här är inte seriöst. Men nu förstår jag handläggaren när han förrförra gången när jag propsade på två månader, sa att det finns de som varit två år på samma plats och inte vill byta. Klart som sjutton att vissa inte vill byta om man bara kunnat gåttt runt och lallat någonstans. Men till vilken hjälp är det ? Jag är så jäkla kluven till det här så det finns inte och mer funderingar och tankar får jag.

Ska jag nu sänka mig så lågt att jag godkänner en plats som jag egentligen anser inte ska vara anordnare alls? Jag kan ha fel, men uppfattningen jag fick idag är att det här är en verksamhet gjord av folk som liksom jag anser fas3 vara fel och som då gjort en verksamhet där Fas3:are kan komma...utan att komma, om ni förstår. Hur man än vrider sig har man ändan bak, heter det. Jag satt på bussen hem och mådde smått dåligt av situationen. Det är så himla fel att behöva utföra arbetsuppgifter utan ersättning, men det är precis lika dåligt att bara sitta av tiden eller finnas på plats endast på papperet. Det här systemet måste helt enkelt bort och måtte det snart försvinna.

Nu kör jag väl två månader för vad har jag för val. Jag har inget alls emot att ge kramar om jag känner att det är från hjärtan, men när denna person gav mig en kram när jag skulle gå så kändes det rätt malplacerat. Funderade på vad jag gav för signaler.Men som avkomman sa, det handlade kanske mer om honom än om mig. Som en parentes kan jag nämna att jag fick svar på mailet till svt. Nu har jag faktiskt ytterligare två frågor jag vill ska tas upp. Dels det här att anordnarna får ersättningen oavsett om Fas3:aren är där eller inte och så att alltid tydligen vid reportage i media ( tänker på Aktuellt senast ) så visas bara situationer med de med funktionsnedsättningar. Allt blir ju så jäkla snedvridet, precis som med prostitution där endast en sida visas. Just det här har jag en massa åsikter om och ska inte dra det här och nu. Men himla fel är det.

Signaler ja. Är det smycket, är det solen eller är det bara tillfälligheter? Jag är rätt driftig, sa jag till den här anordnaren. - Ja, jag kan se det, sa han. Du är så aktiv och det strålar om dig. Patetiska människa, tänkte jag lite snabbt, men tänkte sedan snabbt om, för vi vet ju inget om varandra. Gick sedan in till en liten butik i ett ärende. En butik där jag är ganska välkänd och jag har för länge sedan funderat över och även nämnt i ett inlägg här om personalen där vet vad jag gör och vem jag är. Jag är ju inte speciellt anonym, men jag kan omöjligt veta vad folk vet och det kan faktiskt vara lite jobbigt stundtals. Jag tror och inbillar mig saker som kanske inte alls är som i min fantasi och i andra fall tror jag ingenting och då visar det sig att folk vet allt. Nu tror jag till exempel att handläggaren på AF vet vem jag är och läser min blogg här. Ingenting som stör mig så, det som stör är att inte veta.

Hur som helst. Jag ber om det jag vill ha och den trevliga expediten ( de är alla gulliga och trevliga här ) går iväg för att hämta. Kommer tillbaka och överlämnar det med orden....- Här du gumman.

Jag stelnar till. Hörde jag rätt? Ordet gumman är inget jag vill kallas och speciellt inte av en manlig expedit i en offentlig, allmän butik. Hur gullig och trevlig han än är, för det är han. Jag tror att ordet bara slank ut och nonchalerar det och betalar och går. Nu får jag ju för mig att även han läser här och jag tror att han ser det som mer pinsamt än vad jag gör. Men ord slinker ut ibland utan att vi tänker på det. Det gör det ofta även för mig, vilket mina kunder lätt kan intyga. Icke svenskar och de med annan kultur än vår....sa avkomman....säger ofta gumman. Men nu är detta en så svensk man som tänkas kan, så den bortförklaringen håller inte.

Som en liten kuriosa och med tanke på Fas3 funderingarna på bussen hem så kommer då en bil med registreringsbokstäverna ACH följt av en annan bil med KTR. Tyck att jag är flummig, men de talade till mig. Typ äsch, strunta i kontrollen.

Det blir långt *ler*. Men nästa vecka. Då kan ni läsa och läsa om och läsa om igen, ifall ni vill. För då är det stiltje här på bloggen.

Kliver av bussen nere i samhället för diverse matinköp. Jordgubbar hade jag faktiskt köpt från ett stånd för 30 kronor. Svenska lokala. Men man kan ju inte vara säker på något. Läste igår att de blandar hej vilt och lurar folk. Fast dessa är nog hundra procent säkert östgötagubbar. Godtrogen som jag är, så vill jag bara tro så. De smakar iallafall som egna plockade och de är märkta östgötagubbar. De i affären däremot var i gråa förpackningar och bara marknadsförda som svenska jordgubbar.

Hej och hå och strunt samma. Det är bara några få gubbar kvar nu iallafall och snart har jag ätit mig mätt på jordgubbar för i år. Det är så typiskt mig sa 08-ungen idag, när folk börjar äta jordgubbar då har jag redan tröttnat och när folk ska börja sin semester då börjar jag med ny Fas3 placering. Fast det sista styr jag ju inte över själv.



Köpte denna sill idag. Svartavinbärssill. Det här är också rätt lustigt. Min nya favorit Midsommarsill var slut och ingen vitlösksill fanns att hitta. Jag hade att välja mellan senapssill och vanlig inlagd sill. Sill är sådär för mig. Ibland rena crawlet och ibland bara äckel. Men det är en bra protein och Omgega3 källa, så när suget finns tvekar jag inte att köpa en burk. Just svartavinbärssill tipsade en kund om för några år sedan och jag blev då förstås nyfiken. Men jag hittade bara stora burkar så det hela försvann i mitt medvetande. Tills idag då jag stod och letade och flyttade om burkarna och plötsligt hittade en liten burk med svartavinbärssill. Kunderna har alltså olika sätt att göra sig påminda *ler*. Igen tvekan. Nu måste denna sill testas. Den var riktigt god måste jag säga, om än att den med mitt känsliga sinne för sött var en aning för söt. Men betänk då att jag kan tycka ättiksgurka vara för söt till exempel, eller fereoni. Har ni inte testat den så testa. Ihop med potatis och chremefresh tror jag att den är suverän. Själv äter jag den ju i bare som vissa säger, vid diskbänken direkt från burken.

Hemma strax före tre och hade då fått en liten promenad från samhället som jag tyckte räckte. Solångesten gjorde sig märkbart påmind, vilket inte alls är lustigt. Här drogs jag då således mellan flera starka krafter..solen, datorn, bildspel. Solen drog längsta strået och skit vore det annars. Efter att ha intagit några glas vatten och hälften av jordgubbarna så placerade jag mig på en stol i solen på balkongen. Väl medveten om att jag kanske inte skulle palla med så länge. Men vaddå? En halvtimma bara försvann och sedan pratade jag i telefon 40 minuter. Men sedan var det nog. Trots att det fläktade en del så blev det för varmt.



Jag har inte druckit vin på ganska länge ( enligt min syn) med tanken att magen snabbare ska försvinna om jag låter bli. Men idag när jag handlade så blev jag så sugen på päron och ost och lite vin. Det berömda belöningsstystemet som trädde i kraft. Men vad sjutton. Magen vill inte försvinna vad jag än hittar på. Så jag öppnade en flaska och är nu inne på det andra glaset. Osten och päronet är slut, men visst det kan säkert bli ett tredje glas till bildspelet. Tog ett kort på vinet och magen i närbild *ler*. Ja, jag är nog lite manisk i magochvikt tänket. Men så jäkla svårt borde det inte vara att gå ner fem kilo . Borde alltså inte vara. Både ville och inte ville ha med smycket på bild, så gömmer det lite bakom glaset.
Aktuellt har börjar för tjugo minuter sedan, men har satt på tv-n och lyssnar ifall det blir något intressant. Just nu handlar det om samer och renskötsel och det har jag ännu inte börjat engagera mig i *ler*. Nu blev som väntat detta jättelångt så resten som far runt i skallen får vara så länge. Jag ska hämta vatten och tuggummi, göra ett snabbt kik på mailen ( det är välidgt lugnt nu ), söka ett jobb jag hittat ( trots att jag vet att det är meningslöst ) och sedan ta tag i bildspelet efter att jag tvättat bort sminket och kanske fyller jag då på mitt vinglas.

Nu har jag hållit på en kvart för att få inlägget publicerat, men det händer ingenting. Jag är kvar på sidan, jag kan skriva osv men jag vill ju få det här klart. Klickade upp ny sida och ser då att bara halva inlägget är sparat. Blir ju så irriterad. Inga problem alls att skriva här, men när jag klickar på publicera händer ingenting. Nu har jag sparat inlägget på works som det heter på min dator.

2 kommentarer:

Svenne sa...

Mysig bild!!!
Nästan så man blir lite kåt;.)
När delar vi på "sellaburken"???

Gretas Svammel sa...

Ha...Svenne...den är inte mycket att dela på.