GLAD PÅSK

Jag sitter och väntar på att solen ska runda hushörnet och komma in på min balkong. Det brukar vara ungefär vid två soltid, alltså vid tre sommartid. Så jag tänkte ruttla ner ett litet påskinlägg medan jag väntar på solen och på potatisen som står på spisen och kokar. Idag blir det potatis, veg.snitzel, sås och lingon. Är inte speciellt sugen på potatis, men däremot är jag grymt sugen på potatisplättar och lingon och grädde av någon lustig anledning. Det blir det på måndag på resterna av dagens potatis.



Hittade den här låten med Stefan Sundström som jag tyckte var lite kul och bra. Jag ställer mig förstås bakom texten *ler*, annars skulle jag väl inte tycka den var bra.

En annan låt jag också tyckte var bra var Bob Hanssons som han framförde i nyhetsmorgon igår. Han sjunger om en del av dagens verklighet så som tydligen både han och jag ser den och många andra också. Den går inte att bädda in men ni hittar den här. Han kommer först i inslaget.

Gårdagen ja, det var väl mest en tycka synd om mig själv dag. Men det passade kanske bra med tanke på att det var långfredag och lidandets dag. Allt var jobbigt, nedre delen av magen gjorde ont när jag rörde mig och jag är så jäkla trött på dessa sprutor varje kväll och på att inte kunna vara och göra det jag vill. Men idag känns det mycket bättre. Jag får väl helt enkelt räkna med att det går upp och ner, fast jag vill förstås att det bara ska gå upp upp upp. Tålamod, tålamod.

Kanske inte den roligaste bild att lägga upp i bloggen *ler*. Men vem har sagt att allt ska vara roligt? Den tog vi i torsdagskväll när jag fick hjälp med att lägga om såret. Så himla skönt att få det gjort och det behövdes också. Kan ju inte vara bra att gå med samma bandage i två veckor som det skulle blivit, sånär som på en dag, om jag varit tvungen att vänta till på torsdag när stygnen ska bort. Jag stod upp framför hallspegeln så var första gången jag såg hela såret. Tycker själv faktiskt att det ser lite läskigt ut, men annars ser det rätt okej ut. Det är vid naveln och längst ner som det vätskar lite.

Närbild på blixtlåset. Jag skulle aldrig kunna vara kirurg. Tänk när man står där med kniven och ska börja skära upp hela buken på någon. Ännu värre om det är skallen man ska borra sig in i. Usch och fy så hemskt. Men himla tur att de finns, de som kan och vågar och vill. Kan ju säga att det var tur att inte här artikeln var i lokalblaskan innan jag opererades.  
Det är inte så jättekul att ta kort på sig själv just nu för jag tycker jag ser ut som en fågelskrämma. Förutom att magen är bullig och svullen fortfarande så har jag tacklat av rätt ordentligt. Men jag anstränger mig att äta lagad, näringsrik mat en gång per dag. Jag längtar efter att kunna gå mina raska promenader och att ta ett glas vin och vara sugen på det och tycka det är gott. Nu är det bara några få saker jag är sugen på. Lustiga saker, som potatisplättar och veg pytt med rödbetor och i morse blev jag så himla sugen på fil och frosties. Det sista hade jag naturligtvis inte hemma. Frosties... har aldrig varit förtjust i det. Tomatcrawlingen ( heter det så ) börjar så smått att lägga sig nu i alla fall.

En unge funderade på om det kunde vara hormoner som spökar. Jag vet inte, jag har ju inget kvar av det som skulle kunna få fart på hormonerna. Fast det är kanske därför *ler*. Strunt samma. Det är bara att flyta med. Nu blir det nog alldeles lagom att steka till snitzeln och röra ihop gräddsås på mix. Gör nog potatismos kom jag på precis nu. Sedan blir det ätstund, solstund, sov och vilstund på balkongen. Önskar alla som läser en härlig solig Påsk.