LISTNING ÄR ETT JÄKLA SYSTEM

Nog har jag väl förstått att vitsipporna måste ha letat sig upp i ljuset vid det här laget. Men det var första gången idag som jag såg det.

Idag har jag inte vilat någonting. Vilket jag känner av faktiskt. Tanken var att ta en stund efter maten vid tre, men satt och retade mig på den osmidiga sjukvården och ringde och googlade. Troligtvis och förhoppningsvis så löser det sig i morgon kväll ändå när jag får besök av snälla människor som handlar åt mig inför helgen. Jag ska ju inte lyfta och bära något de två första veckorna.

Helt klart tar det psykiskt att vara så förbannat svag och hjälplös. Ingen situation jag någonsin vill vara i, men varför skulle jag vara undantag? Egentligen. I kväll satt jag och gjorde en healingmall kan man kalla det för kanske. Man kan kalla det för vad man vill. Jag spelade in det och har nu på min mp3, så ska lyssna varje dag. Även om känslan säger mig att allt är okej, så går det inte att undgå att tankarna på det motsatta ploppar upp då och då. Med den här inspelningen hoppas jag kunna förstärka de positiva tankarna.

I morse blev det inget kaffe, för var inte sugen på det. Ingen sovmorgon heller. Var uppe vid åtta. Ringde distriktsköterskan här i området där jag bor, under förmiddagen, för att boka tid att ta bort stygnen. Det är ju så himla krångligt nu för tiden. Det här att vara listad hit och dit. Nu är jag ju listad inne i stan.... höll ju på med det här om ni minns när jag skulle ha tid för att kolla magen. Då var jag listad i Skäggetorp bara för att jag för flera år sedan varit där en gång. Där vill jag ju inte gå så listade mig inne i stan. Nu när jag är sjuk så är ju närområdet smidigast, men vill egentligen inte gå här heller. Ja, allra helst vill jag förstås inte ha någon anledning att överhuvudtaget besöka någon vårdcentral.

Men ska jag slippa åka in till stan så var jag tvungen att lista mig här där jag bor nu, sa sköterskan och tid fanns inte förrän nästa torsdag. Okej, okej, det får väl gå.

Fick sedan för mig att jag ville ut. Det kan aldrig vara fel att försöka röra på sig lite. Jag har inte varit ute sedan jag kom hem i fredags. Visst var det skakigt. Jag vill mer än vad kroppen vill, men jag lyssnar på kroppen. Sakta, sakta styltade jag iväg.

Gick upp till vattnet och så hem igen. Var inte så varmt ute som jag hade föreställt mig.
Bandaget jag har på magen har släppt lite högst upp, vilket jag sa till sköterskan när jag ringde. Men hon kunde inget göra åt det liksom. När jag kom hem upptäckte jag att det även hade blött lite längst ner på såret och släppt även där.

Fixade mat och satt och funderade på om jag skulle våga ha det så en hel vecka till. Jag vågar ju inte duscha nu av rädsla för att det ska lossna mer. Det mesta är nog säkert läkt, men jag vill ju inte dra på mig någon sår infektion. Ringde slutligen igen till sköterskan här i området, som sedan ringde upp efter 40 minuter ( varför ska de ha sånt system)  och fick samma svar. Hon kunde inget göra nu och det fanns heller ingen tid. Men kan ingen komma hit och bara lägga om det då? undrade jag. Nej, hemsjukvården gäller inte om man själv är så pass rörlig att man kan ta sig till en vårdinrättning. Ring vårdcentralen du är listad sa hon och ta en sjuktaxi dit.

Hur jäkla bökigt är inte det. Googlade sjukresor och annat. Kom fram till att kan jag sitta i en taxi så kan jag väl sitta i en landsortsbuss som inte på långa vägar guppar och kränger som stadsbussarna. Men skulle jag orka? Nej.
På remissen till distriktsköterskan står vad det är omlagt med så de som kommer imorgon ska kolla om det finns på apoteket, så fixar vi omläggningen själva. Jag hoppas det löser sig.

Nu ska jag placera mig i soffan och se lite tv. Är inte direkt på sådant humör att jag vill slå klackarna i taket *ler*.