MIN ANDRA och FÖRHOPPNINGSVIS SISTA OPERATION

Ja ni, det tar sin tid innan jag kommer hit tydligen. Men nu ska jag försöka redogöra för veckan som varit. Jag satte precis in en potatisgratäng i ugnen. En sådan där färdig ni vet. Jag är lite matt fortfarande, men måste se till att få i mig mat. Fast aptiten är det verkligen inget fel på nu. Jag fattade nog inte riktigt hur dålig jag var *ler*.
Satt på förmiddagen och fixade med bilderna jag tagit under veckan och svarade på en del mail. Sedan åt jag sallad, ört biff och kokt ägg, tog mina mediciner, såg reprisen om Barbro Hörberg och så sov jag en stund. Nu har jag svarat på resterande mail och lämnat aktivitetsstödsrapport till FK och gjort lite annat datorstyr.

Har en halvtimma på mig innan det är dags för mat och medicin igen och tv och senare spruta. Kan ju säga att min andra och förhoppningsvis sista operation blev lika hemsk som den första. Fast på ett annat sätt. Hur stor är den sannolikheten???  Jag blandar text och bilder.

Installerade mig på rummet i söndagskväll efter att ena avkomman skjutsat in mig. Fick först ett rum med fyra sängar, men var bara jag där då. Berättade om min vision att se tv, äta banan osv, så sköterskan sa att hon skulle kolla om det fanns något enkelrum ledigt. Så himla snällt. Det fanns och jag är så otroligt tacksam för det. Vet inte om jag pallat med nyopererade och mer eller mindre dåliga patienter runt mig och vara tvungen att gå ut i ett opersonligt dagrum för att se tv.

Lite smått nervös inför morgondagen tittade jag på Annika Bengtsson och försökte sedan sova, vilket inte var lättare där än hemma. Fick proppförebyggande spruta i framlåret, som kändes. Både sticket och insprutet. Hur sjutton skulle jag klara av det själv sedan i fyra veckor?  Tänkte jag.

Jag var nr.2 så fick vänta till cirka halv elva på måndagen. Då rullades jag ner till operation. Fick ryggmärgsbedövning, narkos och sedan vet jag inget förrän jag vaknade upp framåt kvällen. Då kände jag mig otroligt svag och matt och orolig. Mitt blodtryck var extremt lågt 73/50 och syresättningen urdålig. Jag mådde helt enkelt faan. Vill inte tänka på det. Var kopplad till apparat som automatiskt tog blodtrycket varannan minut kändes det som. Jag förstod allvaret och blev rädd. Personalen verkade också rädd och osäker. Bad om blodtryckshöjande, men orkade knappt prata.

Fick blod och annat jox intravenöst, plus vanligt dropp förstås. Inget hjälpte. Slutligen kom väl en jourläkare, minns att han hette Anders. Vet inte alls vad klockan var då. I alla fall tog de då bort ryggmärgsbedövningen för de trodde den var orsaken till blodtrycksfallet. Fick morfin istället intravenöst och fy sjutton vad hemskt det var. Bad dem ta bort det. Fick då en morfinpump som jag själv kunde trycka på vid smärta. Men då jag var livrädd för att somna och inte ha kontroll på vad de gjorde så tryckte jag ju inte. Njurarna verkade inte heller fungera för kom inget urin i katetern. Fick något för det också. Jag trodde det var slutet faktiskt.

Men framåt morgon på tisdagen var jag visserligen påverkad av morfinet som personalen kom och tryckte på då och då, men urinen kom igång och trycket höjdes så pass att jag kunde sitta upp och borsta tänderna. Då återkom hoppet *ler*. Vid 10- 11 på tisdagförmiddagen var jag tillbaka i mitt rum.

En av de två kirurger som opererade mig kom in och pratade med mig. De hade tagit bort det de sagt innan, äggstockar, livmoder, blindtarm, tarmhinna och några körtlar.  Hade även funderat på mjälten men efter konsultation med annan kirurg lät de den vara kvar. Bad även den här läkaren att få slippa morfinet. Men det finns inget annat. Däremot kunde jag få långtidsverkande i tablettform morgon och kväll. Så frampå kvällen tog de bort pumpen. Stor skillnad i måendet när jag slapp morfinet intravenöst. Drack massor vilket skulle påskynda måendet. Vid tre fick jag besök av en syster. Sedan satt jag upp och skrev av mig mina erfarenheter från natten. En sköterska tog bilden.

Strax efter kom maten in och samtidigt med den kom alla ungar som bor här. De var kvar till åtta och jag satt upp nästan hela tiden. Tyckte jag mådde bra. Förvånansvärt bra. Det tyckte tydligen även personalen förstod jag senare. Hade urinkatetern kvar och det var lite dåligt på flödet. Trycket kollade de en gång i timman.

Sov sådär på natten. På onsdagsmorgonen mådde jag skit igen. Så himla svag och matt och naturligtvis både arg, rädd och orolig. Jag trodde ju att det nu bara skulle bli bättre. Trycket sjönk. Uppmanades att dricka, dricka, dricka. Efter någon timma kändes det bättre. Urinen kommit igång så de tog bort både kateter och dropp. Fick behålla syrgasen lite till.

På eftermiddagen duschade jag utan uppsikt av någon. Men det gick bra. Personalen var fantastisk, men jag var ju inte den enda som behövde tillsyn och omvårdnad.

Kändes rätt bra efter dusch och med egna kläder på sig. "Halsbandet" är en kanyl i halsen som jag för säkerhets skull hade kvar till sista dagen.

På onsdagskvällen fick jag för mig att testa att ta sprutan själv. Man kan ta den även i magen så gjorde det medan sköterskan tog kort på mig *ler*. Kändes inte ett dugg, men kan ju vara att magen är en aning bedövad fortfarande efter ingreppet.

På torsdagen var jag rädd för att bli hemskickad. Men när ronden kom så fick jag vara kvar till fredagfrukost. Åt nu uppe i dagrummet både mat och frukost. Maten var skitgod, vilket jag förstås sa flera gånger. Kan bero på att jag åt vegmat. Pratade med andra patienter och fick lite distans till mina upplevelser. Aldrig fel.

På fredag morgon duschade jag igen och packade ihop. Magen var svullen upptäckte de. Jag hade ju då ätit i två dagar men inget hade kommit ut, så fick bulkmedel och katrinplommon Jose. När de föreslog microlax sa jag ifrån. Men köpte sedan på apoteket själv förstoppningsmedel. Nedre delen av såret vätskade också såg de när de lade om förbandet. Men det verkar okej nu. 

Var hemma runt tolv i går fredag och efter te och stor kanelbulle som avkomman köpt och när hon åkt vid tvåtiden, så kom ett bud med jättefina blommor. Orkade inte så mycket igår eftermiddag, men knäppte på datorn för att kolla läget. Magen kom igång ordentligt frampå dagen.

Vid nio i gårkväll tog jag då helt på egen hand sprutan och det gick bra. Kan ju säga att jag även köpte emblakräm ( bedövningsmedel ), ifall det någon gång skulle göra ont vid sticket. Förutom sprutan var kväll så tar jag två starka Alvedon tre gånger per dag och en annan tablett liknande Voltaren också tre gånger per dag. Morgon och kväll tar jag den långtidsverkande morfintabletten. De ska jag sluta med på tisdag. Jag testar nog redan på måndag. Oroar mig lite för att jag ska få ont då.
Tycker ni att jag ser lustig ut på halsen så är det förband där, efter halskanylen.

Testade PH värdet i blodet i morse *ler*. Var perfekt, saliven ska upp ett pinnhål bara.

Dagens frukost och morfintablett. Jag har blivit sugen på saker jag normalt inte är överdrivet förtjust i... typ tomater. Var så himmelskt gott med skogaholmslimpa och husman med ost och tomat. Så gott att jag åt av båda samtidigt. Kaffe har jag inte vågat mig på ännu, utan kör med te. Är inte ens sugen på kaffe.

Nu håller Fugelsang på att svara på femteklassfrågor. Jag ska lägga upp lite gratäng och sallad och ta med till tv-n. Dryck får väl bli det vanliga citronvattnet.