söndag, september 28, 2014

KALAS och LUNDELL och KRAFTLÖS

Utan att gnälla för mycket, så mår jag fortfarande inte bra. Jag tror inte att jag kommer att bli mig själv igen förrän två-tre veckor efter att sista giftdosen sipprat in i min kropp. Som tidigast. Magen är bättre, men långt ifrån bra. I fredagskväll tyckte jag att jag även började må lite illa, så tog då en sådan där illamåendetablett som jag har till behov och bara tagit en gång förut. Om det berodde på tabletten eller inte, vet man inte, men jag sov i alla fall någorlunda på natten och igår var det bara magvärk och inget illamående. Däremot blir jag mer och mer kraftlös upplever jag det som och igår hade jag ett par tillfällen då jag blev yrslig. Sedan är ju hjärnan och psyket ett kapitel för sig, men jag kan räkna gångerna som är kvar nu på en hand och det får mig att stå ut.

Idag inbillar jag mig att det är ytterligare en aning bättre. Mellan varven är det så i alla fall, när jag plötsligt inte känner knappt något i magen. En kvart sådär, sedan suger det till igen. Testade kaffe i morse, det är tre dagar sedan och det gick rätt bra. Drack i och för sig en halv liten kopp i går eftermiddag på kalaset, men övergick sedan till svag saft. Det känns inte alls kul att ungarna ser sin morsa bli mer som ett vrak än den som hon alltid varit. Sedan blir jag ju rent förbannad på att jag inte ens kan öppna en skruvkork på en saftflaska. Musklerna försvagas alltså mer och mer och snabbt verkar det gå. Nu blir jag trött i kroppen efter att bara ha gått tvåhundra meter typ. Jag hoppas verkligen att blodet jag ska få på tisdag, gör mig åtminstone lite piggare. Vi får se. Några görande listor är i vilket fall inte aktuellt att skriva för tillfället. Jag får bara acceptera läget och ta en dag i taget. 35 dagar ungefär, plus ytterligare tio. 45 dagar, lika länge som jag var avstängd från AF *ler*. 

Så här såg jag ut igår. Schalen var mer dekoration än en nödvändighet upptäckte jag när jag kom ut. Trots att det blåste, så var det varmt och skönt och även lite sol. Normalt hade jag gått från resecentrum till ungarna, vilket tar högst en kvart, men som läget var igår fanns det inte på kartan... om det inte hade varit absolut nödvändigt. Och det stör mig något enormt. Jag väntade tio minuter i solen på en bänk och åkte två hållplatser. Lite löjligt om situationen varit en annan.

Tänkte att jag skulle ha lösögonfransarna jag köpte. Men det var inte det lättaste så struntade till slut i det. Dels har jag aldrig någonsin använt lösögonfransar, dels ser jag dåligt så fick mecka med glasögonen så jag kunde se genom ett glas och dels hade jag inte kraften att trycka ut limmet riktigt. Fick slutligen ut lite och försökte dra ut det på hela fransen.

Men det fastnade ju inte utan hamnade på sniskan. Blir det fler tillfällen där jag vill se ut som folk, så får jag be någon om hjälp. I går var det ju bara innersta kretsen av familjen, så det gick bra ändå. Fast visst hade det varit roligt att känna sig någorlunda som förr.... alltså med fransar och mascara.

Men som sagt, man får gilla läget och det var jättetrevligt och gott alltihop ändå. Om ni undrar vad det var för presenter jag köpt till födelsedagsungarna, så var det silverörhängen till den ena för under hundra. Dem överlämnade jag ihop med kvittot ifall personen vill byta eller lägga till själv och få några finare. Till den andra var det ett par filmer, köpta jättebilligt på Ginza. En dokumentär och en film och ingen av dessa hade de sett. Det kändes skönt att kunna överlämna ett par paket trots obefintlig ekonomi. 

Sedan hann jag precis lagom hem för att knäppa på tv-n och se den här mannen. Nu ser han ju vettig ut igen ( ja riktigt bra ut ) och han verkade glad, öppen och lättsam. Jag delar ju hans uppfattning om vårt nuvarande samhälle och det är alltid skönt att höra någon säga vad man själv tycker. Jag får se hur ekonomin ter sig den här månaden som kommer, om jag anser mig ha råd att skicka efter hans bok. Jag beställde för ett tag sedan Keplers nya " Stalker", bara för att jag haft den under bevakning och fick mail att den gick att beställa. Fast den har inte kommit ut ännu, så den skickas inte förrän vecka 43.

Jag vet inte hur många gånger under tiden jag skrivit det här inlägget, som jag gjort rajder ut till köket för att stoppa något i munnen, så att magen ska lugna sig. Det hjälper inte alltid, men ibland. Nu ska jag skala och skära rotsaker och koka soppa. De hade små vitkålshuvuden i affären i fredags när jag handlade, så ska slänga i lite vitkål också i soppan. Brukar jag inte ha, men nu vill jag det. När magen är som värst så är inte smaken riktigt som den brukar. Inget smakar speciellt gott. Men idag börjar den återkomma så längtar redan efter att äta min soppa sedan.

 

2 kommentarer:

Unknown sa...

Greta
Du var snygg på partajet!

Hoppa att magen håller sig i styr!

Gretas Svammel sa...

Ja...Hans-E... blir den bara hanterbar ( magen) så är jag glad.