Kämpar på.
Låt snart denna resa vara över.
Jag tappar mig själv, min kropp, min själ.
Mina muskler förtvinar, konditionen är noll.
Tankarna blir mörka. Orken börjar sina.
Jag bevakar mina blodprovers cancermarkörer.
De har ännu inte minskat. Står mest still.
Men känslan är stark. Jag kommer bli frisk.
Fast mycket är jobbigt och resan så lång.
Jag vet att gifterna är vad mitt blod behöver.
Ett nödvändigt ont för att cancern ska förintas.
Fastän priset är högt och tålamodet svajar
ser jag ljuset i tunneln och ska fortsätta kämpa.
3 kommentarer:
Greta
Fin dikt som beskriver vad du känner nu.
Greta,
Du är tuff beundransvärd kvinna!
Tack tack
Skicka en kommentar