DIVERSE SVAMMEL DENNA VINTERTORSDAG

I går höll sig magen lugn hela dagen. Men idag efter frukostkaffet kände jag av den en smula, så fortsätter nu några dagar att köra med te. Köpte nytt te igår. Vanligt klassiskt Earl Grey. Det är gott ibland med smaker, men just till frukost vill jag ha vanligt.
Försökte nu innan jag började skriva att mota Olle i grind ( angående magen alltså ) och gick ut i köket och hävde i mig en Actimel. Tron verkar ju allt *ler* och det vet i sjutton om inte det där lustiga suget dämpades en aning. Är glad att jag kan dricka Actimel igen utan att få spykänslor.

En ny åkomma gav sig till känna igår efter att jag varit och handlat. Stel och öm i vänstra ryggslutet. Det blir ju tyvärr automatiskt att vid allt nytt man känner, så tänker man på cancern. Nu har det spridit sig till skelettet typ, eller nu har njuren blivit påverkad. Fast egentligen tror jag att det helt simpelt beror på att jag bar ryggsäcken med varor fel eller gick snett och belastade ryggen fel. Känslan är ungefär så och jag hoppas det ger sig efter ett par dagar. Försöker stretcha ryggen lite då och då.

Bild från igår när jag var på väg till affären. De svarta jeansen jag har är för små om magen. Jag får igen dem och det funkar när jag står eller går, men inte att sitta. Hängde undan dem när jag kom hem. Någon gång kanske de passar igen, Jackan är det med nöd och näppe att jag kan använda om jag inte har för tjock tröja under. Det sörjer jag lite. Jag såg ju fram emot att kunna ha den, den här vintern för förra vintern gick ju inte med gravidmagen jag hade då. 

På väg hem kom jag plötsligt på att jag glömde köpa ingefära. Det är ju för mig en viktig ingrediens både i de mindre nyttodrinkarna jag gör och i cancerskrämselsmoothisarna. Idag tänkte jag hålla mig inne, men får se om jag tar en promenad bort till skitIca i morgon. Då har jag en anledning att komma ut och få en promenad.

Gårdagens mat blev lite av en nödlösning. Hade en burk fiskbullar i dillsås  i kylen, som stått där länge. Det är ingen favomat långt därifrån, men ibland funkar det och den står sig ju länge, länge. Tanken var bara couscous och sallad men blev lite torrt, så då fick det bli fiskbullsburken. Man vet ju inte vad det är i de där bullarna, men lite protein borde det väl ändå var i dem. Helt oävet var det inte heller.
Idag blir det nog bara nudlar med ostsås senare i eftermiddag. Ska mixa en smoothie när jag är klar vid datorn och den är rätt mättande även den.

Kanhända att jag försöker fota lite i eftermiddag. Nu är ju stativet så skrangligt, men det funkar nog. Sedan är det ju inte säkert att det går att använda en enda bild. Jag kanske sätter mig i en vrå och gråter när jag lagt in dem på datorn *ler*.

Fas 3 är det ganska tyst om nu. Även om jag är sjukskriven och inte drabbas av det för tillfället så vet jag ju hur vedervärdigt det är. Löftet ovan är från första maj förra året. Även om det är ett kinkigt läge i politiken så borde det gå att stoppa fler anvisningar till systemets strafförvaring. Dessutom finns ett riksdagsbeslut från 2011 då majoriteten i riksdagen röstade för ett avskaffande.

En insändare kopierat från Facebook. Jag tror det blir lite större om ni klickar på bilden. Det är många, många som håller på att gå under av Fas 3. Debatten får sjutton i mig inte tystna förrän skiten är väck.

I går var det sex veckor sedan sista cellgiftet. Man kan säga att det är först denna vecka som jag känner att tröttheten börjar ge vika och livslusten är på väg tillbaka. Men det är för tidigt att ropa hej ännu, eller jag vågar inte göra det. Den fysiska orken däremot dröjer det nog ännu ett tag innan den börjar återkomma. Men räknar man bort de två veckorna med dunderförkylningen, så tog det cirka fyra veckor för kroppen att så sakta börja återhämta sig. Kan ju vara bra att veta till en annan gång ( som jag aldrig hoppas kommer ). Och håret börjar titta fram mer och mer.

Nu ska jag gå och riva ingefära och mixa mig min smoothie och fundera över olika poser.