FÖRSTA DAGEN

Första dagen på resten av ditt liv, eller vad det är man säger. Första dagen, första måndagen på samhällstjänsten, slavarbetet, fas3 sysselsättningen. Kalla det vad ni vill. Jag önskar att det vore både första och sista *ler*.

Nu är det ju alldeles för tidigt att uttala sig. Efter endast en dag. Men stället, eleverna, personalen är det inget fel på alls. Nu blev det väl inte riktigt som tanken var från början, så stundtals sniglade sig minuterna fram. Bråkiga, stökiga vissa ungar ( alltså inte som på bilden), men det hör till i den här årskullen på högstadiet och jag har sett värre. Beundrar lärarnas tålamod. Själv försökte jag så här första dagen att få en relation till dem och få dem att känna tillit. Klart det värmde när ena busungen stack in näsan innan jag gick hem och frågade om jag kom i morgon. 

Men, men, men.... att tvingas gå upp tidigt varje morgon och jobba full arbetsdag helt gratis, känns så himla fel.  Här kan man faktiskt snacka om utnyttjad. Visst jag har aktivitetsstödet, men det är en tredjedel ungefär av en full lön och det hade jag ju innan också. Inget man kan klara sin försörjning på. Dessutom inga pensionspoäng.  Att sedan kommunen i det här fallet håvar in nästan lika mycket per månad som jag får i aktivitetsstöd gör det hela ännu mer snett och chansen att kommunen skulle anställa mig är så gott som noll. De drar ju istället in personal. Vad har jag för val? Vad har jag för alternativ?  Har man inte varit deprimerad innan så kan man lätt bli det nu. Man är som en jäkla marionett i maktens händer. Jag vägrar att bli behandlad så. Jag ska köra de här första två månaderna som det är sagt. Alltså året ut.  Sedan vet jag inte. Jag måste helt enkelt se till att det händer något. 

En dag ledigt iallafall mitt i veckan, precis som jag ville, till arbetssökande. Den dagen är jag väl i stort sett tvingad att tillbringa i ettan. Ja, jag skriver tvingad, för även om jag kanske ville vara hemma i tystnaden så måste jag ju få in extra till mat och jag har ju även andra utgifter än hyra, el och tele varje månad. Ni som tillbringat en dag i en högskoleklass förstår kanske det där med tystnaden *ler*.  

Nog om det. Jag får ju 2x20 minuters promenad varje dag iallafall. Hade tänkt att handla lite ikväll, men kom på att jag måste gå hem direkt för att hinna ringa tandläkaren. Fanns ingen tid denna vecka på min lediga dag, men tidig förmiddag nästa vecka. Ingen sovmorgon på hela nästa vecka alltså *ler*.  Och troligtvis inget besök i oasen heller, eftersom jag måste ha bedövning. Ingenting funkar med bedövad underkäke..för mig.

På fredag fick jag sluta tidigare ( fick och fick, det var väl inget att diskutera egentligen), för att hinna hem för att hinna med bussen till stan för att sedan hinna med bussen till huvudstaden. Bara det här att inte kunna bestämma över sin egen tid kräver invänjning ha,ha.