SORG OCH ILSKA

Ja, det var alltså Jasmines himmel jag syftade på i fredagsbilden. Jag fick kännedom om det hela i fredagsmorse när jag lite snabbt var inne och kollade mailen innan jobbet. Otroligt svårt att ta in, troligtvis för att jag inte ville att det skulle vara sant. Ofattbart att denna glada, oerhört positiva och vänliga människa inte längre finns här bland oss.

På eftermiddagen såg jag att det började skrivas om det på vissa forum och jag tänkte...nej, nej,nej och jag fick snudd på ont i magen. Jag ville inte att det skulle börja divideras, spekuleras och eventuellt konspireras kring hennes liv. Förutom ilskan över att det som skedde, skedde så blev jag ledsen över att hon direkt skulle fläkas ut i sociala medier. Inte många i den här branchen kände till hennes riktiga namn och jag vet inte hur många i hennes privatliv som kände till hennes eskortnamn. Jag ville stoppa allt och bara låta henne få vara ifred, vilket naturligtvis var omöjligt.

I morse vaknade jag strax efter tre med en mer klarsynt tanke cirkulerandes i huvudet. Kanske var det Jasmine själv som varit där och planterat den *ler*. Fortsätt min kamp, gick den typ ut på. Jag låg en stund och funderade på de gånger vi träffats, på den kämparglöd hon uppvisat, hennes sätt att resonera, hennes kamp för sexarbetares rättigheter, för människors rättigheter, sina barns rättigheter till en mor och för sina egna rättigheter. Trots ständiga motgångar så tog hon nya tag och kämpade vidare. Utan att vara alltför teatralisk så är hon en martyr. Hon dog för och i sin kamp att få vara en mor för sina barn. Varför fick hon då inte vara mor och träffa sina barn? För att vi har den attityden här i Sverige att ägnar man sig åt betalsex då är man inte kapabel att ta hand om sina egna barn. Trots att dagispersonal, grannar, vänner, familj bedyrat och intygat att hon skötte sina barn exemplariskt så togs de ifrån henne. En våldsbenägen, aggressiv, tidigare dömd man, tillika barnens far bedömdes vara mer lämpad.

Jag gick upp,satte på datorn och började skumma i hennes blogg. Jag hoppas verkligen att den får ligga kvar. Länk dit hittar ni här till höger. 27 januari 2011 läser jag:

 Låt människor komma fram och höras; se till att oberoende organisationer och myndigheter får tillgång till alla oss som döljer oss i det tysta för att undfly samhällets stigma. För all del; låt oss vara anonyma. Sexualitet är trots allt en privatsak. Men låt oss komma till tals, och framför allt - våga tala! Starkast är det skrivna ordet. Skriv ner era tankar om det här, och blir ni illa behandlade av myndigheter på grund utav det här så sök hjälp och stöd hos exempelvis Rose Alliance.

Så varför ska vi engagera oss - organisera oss och protestera?

Just därför att många av oss blir illa behandlade, och att vi i och med sexköpslagen så som den ser ut idag får våra mänskliga rättigheter kränkta. Låt det komma fram hur sexarbetare fråntas självklara rättigheter som annars anses vara alla människors rättigheter. Sådana frågor som rör rätt till sjukpenning, bostad och sina barn. 

18 december 2011 läser jag:

Idag hade jag barnen för första gången på ett halvår. Vad oroade jag mig för egentligen? Vi fann varandra direkt och det var tätt, tätt intill hela tiden! Tack, till alla som kämpat för att det skulle bli av!

 Jag må ha korkade myndighetspersoner och tröga system emot mig, samt en pappa som utnyttjar detta till fullo, men inget kan slå en kil mellan mig och mina barn och det ska inte drabba andra heller - därav mitt politiska engagemang, bland annat. Jag är så emot hora/madonna, eller snarare hora/mamma-komplexet. Och i ärlighetens namn även hora/dotter-komplexet. Släpp hederskulturen för f..... Att det för vissa, kanske till och med många, vore en skam att ha en familjemedlem, käresta eller vän som är/har varit hora säger allt.

5 maj 2012 skriver hon: 

Själv tycker jag att han helt uppenbart felaktigt utmålas som helyllepappan som bara råkat hamna lite snett i sina tankebanor kring mig - trots att jag anser att hans korståg mot mig och de som stöttar mig är betydligt mer genomtänkta och ihärdiga än något litet feltänk.  Han har svårt att skilja på det som sker inom hans eget huvud och det som sker utanför, och har dokumenterade problem med paranoid förföljelsemani.

  Han bär på en ilska och frustration som han behöver ta ut på något sätt, och jag passar bra för det syftet. Jag kan inte fly någonstans, utan är som en oändligt tålig pinata, eftersom jag är intimt bunden till honom genom barnen.

22 februari 2013:

Privat har jag gått igenom ännu en vårdnadstvist och väntar på dom exempelvis. Som blev uppskjuten ännu en vecka. Jag vaknade på morgonen och undrade hur jag skulle överleva dygnet som var kvar till beskedet. Att då få reda på att det blir 7 dygn till... Det är en aning knäckande.

Jag vet inte, men kanske var den långa vårdnadstvisten på väg att lösas.Kanske klarade inte pappan till barnen av att förlora den tvisten och att se "sina" barn umgås med denna i hans ögon nedfläckade, smutsiga, lösaktiga kvinna som var deras mor. Lösningen för honom var då att utplåna henne för alltid. Vilket han då gjorde i torsdags. Men även om det var han som höll i kniven, så anser jag att samhället med socialtjänsten i spetsen har stor del i det som skedde. Just på grund av attityden mot sexarbetare, som lever kvar så starkt i vårt politiskt korrekta land. Men oroa dig inte Jasmine, kampen kommer att fortsätta. Det kan jag nästan lova dig. Vi är många. Ingen ska behöva drabbas av det öde som drabbade dig.

Rose Alliance har naturligtvis tillkännagett händelsen på sin hemsida. Och förutom att mina tankar finns hos Jasmines nära och kära, så tänker jag även på Pye och andra aktivister som samarbetade nära och ofta med Jasmine.

Bilden har jag lånat från Rose Alliance Facebooksida, som jag fann en länk till.

Jag länkar även till Dick Wases inlägg.

Jasmin var också engagerad i RFSU. Fredag 17/7 hålls en minnesstund i deras lokaldistrikt.