BOKMÄSSAN

Äsch då! Jag satte mig här vid datorn trots att det är lördag och till och med lördagkväll. Jag ska försöka ( tror jag ) att låta bli att sätta upp en massa principer åt mig själv. Fast det är nog lättare sagt än gjort, ibland är det nog bra..... utom när man frångår dem och då känner sig som en sämre människa. Men så känner jag inte nu.  Jag har precis varit ute och hämtat tvätten i tvättstugan. Månen lyste så fint. Sist jag skrev om månen var den alldeles rund och full.  I kväll var den halv. Exakt halv. Som en halv brödkaka. Nu satte mig alltså här för att jag ville lägga in dagens kort och eftersom korten mest var till för bloggen, så kan jag ju lika gärna sno ihop ett inlägg innan jag parkerar mig i soffan framför tv-n med en skål blåbär och turkisk yoghurt. Nu köpte jag rysk yoghurt sist jag handlade. Gissa varför? Det är högre fetthalt i, men det kräver ett eget blogginlägg för att reda ut mina tankar angående det.

Av en händelse igår när jag satt på förvaringen och surfade runt, bla på lokalblaskans hemsida ( säkert tredje gången den dagen ) fastnade blicken på en rubrik om Bokmässa på biblioteket. Jag klickade in och läste mer och tänkte... shiit, det här måste jag ju bara gå på. Inte just för att det var bokmässa, utan för att det exakt låg i mitt intresse och det mest intressanta skulle jag hinna med innan tvättstugan. Jag kan ha fel, men jag tror att det här bara är andra året som min stad har en bokmässa. För några år sedan var jag på biblioteket och lyssnade till Bob Hansson, men är osäker om det var bokmässa då. Något jippo var det, men vad minns jag inte. Finns säkert ett blogginlägg om det, om man orkar leta. Jag orkar inte nu.

Jag satte klockan på väckning och tog bussen in till stan vid nio. Det började tio, så var precis lagom. Måste ju bara nämna det fantastiska vädret vi haft här både igår och idag. Helt underbart. På bilden är jag alltså på väg mot bokmässan. Observanta läsare märker kanhända att väskan nu är bytt till höst och vinterväskan. Ännu en princip jag har *ler*. 

Första seminariet eller vad man ska kalla det för började 10.20, skrivarskola med Maria Fagerberg, en lokal förmåga som debuterade 2003 som författare. Har bla gett ut Lingonstigen 114 och Svart dam. Tänk vad lite man vet om författare i sitt närområde? När jag läste lokala papperstidningen så hamnade man ju automatiskt på kultursidan, nu via nätet skummar jag mest rubriker och klickar bara ibland in på kultursidan. Ganska sällan faktiskt. Hur som helst, att skriva dialog handlade det om. En liten lagom lokal där alla satt runt ett stort gemensamt bord. Jag stod i god tid utanför och väntade för att vara säker på att få plats.

Innan gick jag runt och kollade lite och pratade med nästa föreläsare Emilie Schepp och efteråt ångrade jag att jag inte redan där och då köpte hennes bok och fått den signerad. Men jag visste i och för sig inte just då om jag ens ville köpa den. Återkommer till det.

Ungefär 10 personer blev vi som ville lära oss skriva dialog. Ganska lagom för att alla skulle få plats. Riktigt bra måste jag säga. Vi hann bara med en övning och alla hann inte att berätta om den för efter Maria var det dags för Emilie 11.20 i samma sal. Men gud vad jag trivdes och vad jag skulle vilja ha råd och möjlighet att gå en skrivarkurs igen. Jag har gått en, men det är länge sedan. Bara det att vara bland likasinnade ger ju sådan enorm energi och tron på en själv växer. Vilket jag verkligen behöver just nu när jag sitter förvarad i en källarlokal i veckorna. På eftermiddagen hade hon ännu en skrivartimma, då om att beskriva miljö. Men då skulle jag ju tvätta så hoppade den.

Jag lämnade inte min plats när det blev byte till Emilie Schepp.  Smart, för snart fylldes den här lokalen som var lagom för 10-15 personer till bristningsgränsen. På grund av sorlet utanför var man även tvungen att stänga dörren, så mot slutet var det ont om syre vill jag påstå. Den här driftiga tjejen kommer från Motala, men bor nu utanför Norrköping. Seminariet handlade om att ge ut själv på eget förlag. Hon skrev en deckare "Märkta för livet" och gjorde som jag och många andra, skickade in till bokförlag som gav ut böcker i den genren med samma resultat som de flesta av oss... Nej tack... typ.

En liten parentes, jag har tv-n på nu och lyssnar på det här hitsprogrammet som jag väl är en aning ambivalent till. Men nyss sjöng Louis Hoffsten, hon skulle ju varit med för någon/några veckor sedan men fick ett skov i sin sjukdom och kunde inte. Nu har hon återhämtat sig och var alltså med. Jag tycker det är så jäkla starkt att bara köra på som hon gör. Okej, sedan direkt efter kom min favorit Lars Winnerbäck, också från min stad. Helt plötsligt verkar hela denna dag handla om lokalt producerande konstnärssjälar *ler*. Min energi är på topp. Snart kommer också en annan av mina favvisar att sjunga ...Yohio. Inte östgöte men norrlänning. Nästan bättre.

Nåväl, Emilie gick bananas när det bara blev nej. Jag ger ut själv, tänkte hon och till skillnad från exempelvis mig så satsade hon verkligen och i en timma gav hon oss tips och råd. En del visste jag ju, men att höra allt i en helhet får åtminstone mig att tänka lite utanför min egen box. Nu kan jag inte satsa 2-3 hundra tusen och det krävs verkligen att man då tror på sig själv. Är jag en jäkla fegis? frågar jag mig själv. Emilie gjorde i alla fall helt rätt. Hennes bok har nu sålts i 25 000 ex och fått som jag förstått väldigt bra respons. Handlingen utspelar sig i Norrköping och jag vill naturligtvis läsa den. 

Ett av råden var att skippa inbundet... host och harkel....satsa på pocket vilket är billigare att trycka. Jag som har så svårt för pocket får kanske tänka om. Även här var tiden alldeles för kort. Frågorna efteråt blev det inte så mycket med. Innan jag sedan styrde stegen mot bussen, så ville jag köpa hennes bok. 29 kr tog hon för den idag. Som hittat. Tyvärr hann hon inte själv ned till sitt bord innan jag var tvungen att gå, så jag köpte den av vad jag tror hennes man, osignerad. Fast innehållet påverkas ju inte av hennes signering. Här ångrade jag alltså att jag inte köpte den redan när jag kom och stod och pratade med henne.

Med boken fick man en kasse fylld av saker. Är det vad som kallas godiebag *ler*.

Här sitter jag med min kasse. Himla nöjd med dagen som egentligen inte var mer än halv så dags. Som månen ha ha. Fast själv kände jag mig mer hel än på länge.

Innehållet i påsen. Förutom karamellerna från universitetet så var allt till belåtenhet. Lokala författares alster som ska bli spännande att läsa, skrivbok med penna, notbok, mugg. Ordbrukarna är samlade små alster av östgötska förmågor. Förr, för många år sedan var jag med i något som hette Östgötapoesi som gav ut små böcker då och då med våra alster. Det här är väl något liknande. Jag har bläddrat igenom allt och kommer nog att återkomma till en del, tex Mia Karlsvärds fotobok. Hon är fotograf på Corren och har fotat när hon suttit på bönpallen.

Nu ska jag se om filmen på tvåan med Persbrandt är något att se. Den är ju svensk så jag gör mig inga större förhoppningar. På något sätt känns det som om jag redan sett den, men när skulle jag gjort det? Den är tydligen byggd på en sann historia och då blir ju allt lite mer intressant. Vi får se.