NU ÄR STYGNEN BORTA

Go kväll. Här sitter jag och leker med kameran tidig förmiddag. Fast tidig kanske var att ta i. Halv elva typ är klockan här på bilden. Nog borde jag ha mer färg i ansiktet efter de här dagarna då jag suttit med näsan i vädret på balkongen? Jag är en aning fixerad som ni märker vid min osynliga bränna. Som vanligt den här tiden på året.

När jag väntade på att få komma in till distriktsköterskan vid nio i morse så roade jag mig också med kameran. Det var inte helt smärtfritt att ta bort stygnen, men uthärdligt. Jag andades in och jag andades ut och stygnen tog aldrig slut, kändes det som. Snacka om att det kliade sedan och så himla skönt när sköterskan baddade på med desinfiktionsmedel. Nu var det ju inte helt okej tyvärr, för längst ner där det vätskats sig var det inte helt tätt och det fortsatte att vätska sig. Men tack och lov ingen infektion. Precis när hon skulle hämta en läkare kom en annan sköterska in och efter en del dividerande och då jag sagt att det vätskade sig just där redan innan jag åkte hem från sjukan, så struntade de i läkaren och jag fick ny tid på tisdag för kontroll.

I mitt huvud trodde jag att jag nu var frisk ha ha, nej vars, men att jag skulle slippa förband. Men icke. Eftersom bukväggen är så stark, alltså att man använder den till nästan allt man gör... reser sig, böjer sig, går osv. så tejpar man såret för att förhindra att det går upp, utom då hålet som vätskar sig eftersom vätskan måste komma ut. Och sedan förband över alltihop igen. Som jag inte ska röra förrän jag ska dit nästa vecka.

Jag hade ingen aning om att det fanns ett apotek i det här samhället, men det fanns det. Så jag stövlade sedan in dit för att köpa sista ransonen Alvedon. Kan vara bra tänkte jag att ha lite starkare värktabletter hemma. De receptfria är ju inte lika starka. Men det visade sig att jag sett helt tokigt när jag kollade mina recept. Alvedonen kunde jag bara ta ut en gång, men de andra voltarenliknande kunde jag ta ut två gånger. Men det struntade jag i. Tycker de är lite otäcka, kanske för att de är okända för mig. Enligt en sköterska på avdelningen skulle jag sluta med dem före Alvedonen så lite lustigt att jag då kunde ta ut en omgång till. Strunt samma, kirurgtejp bred inhandlade jag istället till såret när jag sedan ska vara i solen med magen och inte har förband och så bindor för 75 spänn. Så nu skulle jag inte alls bli förvånad ifall de här blodflytningarna upphör. I eftermiddag har det inte kommit en droppe, fast å andra sidan är det mest på förmiddagen det rinner. Det var helt normalt i alla fall fick jag veta.

Bussarna går en gång i timman och lite optimistiskt trodde jag att jag skulle hinna med att handla innan bussen tillbaka hit skulle komma vid tio. Det hann jag naturligtvis inte eftersom jag inte gick från vårdcentralen förrän tjugo i tio. Så efter handlandet som kanske var lite idiotiskt insåg jag när jag skulle förflytta mig med en ryggsäck med matvaror och en kasse med lättare grejor, så var det bara att vänta 40 minuter på bussen. Då åkte kameran fram igen . Var inte så jättevarmt i dag, om man inte sitter i lä.

Jag köpte frosties ??  känner inte igen mig själv. Men längtar tills jag ska sätta mig framför tv-n snart och äta fil och frosties. Kanske bara är gott en gång. Vem vet. En bit varmrökt lax och potatissallad köpte jag också. Inget som stod på notan, men fick ett infall i affären. Ifall jag tar ett glas rött i helgen.

Innan mat och balkong så gick jag igenom mina räkningar. Ekonomin är liksom ingen mening att gå igenom *ler*. Jag har 400 kvar på kontot så jag kan betala sjukan på måndag och vårdcentralen på tisdag... ifall inte aktivitetsstödet kommit in då. Jo, jag tror det blir samma summa 6000 jag får fastän att jag nu är sjukskriven. Den här månaden har jag motvilligt kontaktat socialen för mina utgifter är ungefär dubbelt så stora som aktivitetsstödet. Det lär nog ändå fattas ett par tusen. Ca tvåtusen har gått till vård och medicin och det tror jag inte de kan neka mig.
Oasens hyra har jag till en sista gång. Sedan vet i sjutton. Jag hoppas jag blir så stark så jag kan boka in några massager i veckan, fram i mitten av maj. Men det är nog en utopi för jag tar ju i med magen när jag masserar. Samvaro är inte att tänka på för den lusten har jag inte ännu. Men tillfredsställa och göra det skönt för andra skulle inte vara något problem alls och det kanske skulle få igång min egen lust.  Ja, ja det löser sig nog.

Sjukskrivningen däremot har inte löst sig än. Fick ett svar idag att de vidarebefordrat mitt meddelande till ansvarig läkare. Jag hoppas innerligt att det är en av kirurgerna och inte hottentotten. Fast jag tillhör ju inte den vårdcentralen längre.
Och på tal om vårdcentraler så hade jag idag ett brev med kallelse till nästa vecka för blodtryckstagning enligt direktiv från kvinnokliniken. Till vårdcentralen i stan som jag ju inte heller tillhör längre. Det är en cirkus det här med vårdcentraler hit och listning dit. Skickade ett meddelande om läget och avbokade tiden. Sedan hoppas jag att de kan ta ett blodtryck på tisdag här, när jag ska kolla såret. Jag tycker annars det är jättebra att de följer upp mitt blodtryck.

I morgon är det två veckor sedan jag kom hem. Det är inte så länge egentligen. Största förbättringarna har ju varit denna vecka, om än med ett och annat litet bakslag. Det blir nog bra det här och jag är nu säker på att jag snart är normal igen. Om inte någon idiotdiagnos styr till det förstås. Men så kommer inte att ske. Det har jag bestämt.

Beroende på hur jag känner mig i morgon så är tanken att ta bussen in till stan och hälsa på ett par bekanta. De som bor i närheten av ettan och då är det ide att även kika in där och se om blomman lever och vädra och spola vatten i avloppen och insupa energin, den speciella. Samt betala hyran till min lilla oas, som jag inte vet hur länge jag kan ha kvar.

Nu ska jag innan jag tar plats i soffan kolla några saker i mina gamla almanackor som ena avkomman ville veta. Det är så skönt nu att soffan får vara ifred på dagarna, med tanke på hur mycket tid jag tillbringade där sista veckorna innan operation och veckan efter. Fast det är faktiskt till största del vädrets förtjänst. Jag har bytt soffan mot balkongen.